Ett vardagligt svenskt problem?

Min senaste ljudbok i sommar var Smuts av Katarina Wennstam. Smuts, av Katarina Wennstam

Någon gång för ett par år sedan började jag läsa de första sidorna, medan jag väntade på bussen och var inne på biblioteket. Jag hade förmodligen inget lånekort, men läste lite medan jag väntade.

Nu, ett bra tag senare, tog jag mig i kragen, beredd på fortsättningen. Och jag blev lite besviken, om jag ska vara ärlig.

Jonas Wahl jobbar som jurist och är relativt välkänd i hela Sverige. När boken börjar ska han precis ta första steget till att bli kommentator i rättsfall i teve, något han längtat efter. Ett stort kopplerimål tas upp i rätten och han ska få kommentera. Perfekt. Han är snygg, duktig, rik och har en väldigt vacker fru (Rebecca) och två barn (Emma och Oliver). Allting verkar perfekt.

Men såklart så är inte allt så perfekt som man kan tro. Han “jobbar över” mycket, vilket gör att Rebecca börjar misstänka att han är otrogen. Hon tycker inte längre att deras äktenskap är så bra som det en gång var, men vill inte lämna sitt perfekta hem.

Och visst är Jonas otrogen. Men inte på det sätt som Rebecca tror. I själva verket besöker han själv prostituerade flera gånger i veckan. Flickor som kommit från Ryssland eller baltstaterna. Och Rebecca har ingen aning. Han vill sluta, men kan inte. Det är för lockande. Samtidigt som han vet att han ena eller andra dagen kommer att bli avslöjad.

Det känns som att historien hade kunnat vara bra. Det är fascinerande på ett hemskt sätt, men det finns för många sidohistorier för att jag ska orka. Berättelser om när de var unga. Saker som hänt tidigare. Dagar i Emmas och Olivers liv. Det är så mycket på samma gång.

Men på något sätt lyckas Katarina Wennstam samtidigt få fram problematiken, och det känns som att det är ett väldigt vanligt problem. Jag får nästan känslan av att varenda svensk man köper sex, även om jag vet att så givetvis inte är fallet. Men det presenteras på ett sådant sätt, och det känns skrämmande. Oroande.

Hon lyckas tydligt få fram problematiken med att det inte ses som ett speciellt allvarligt brott i Sverige. För det måste väl ändå vara det hon är ute efter att visa på? Annars vet jag inte riktigt vad meningen med boken är, ärligt talat.

Bokfrågornas ABC del två

Så blev det dags för bokstaven B i EnligtO:s bokfrågor. Lite klurigt.

1. B som är böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få dem eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?

Nja, jämfört med er andra bokbloggarna ligger jag nog förmodligen i lä gällande köpta böcker. Jag är lite för snål, har svårt att se att en pocketbok är värd 90 kronor. Därför brukar önskelistor samla på sig till födelsedagar och jul, även om jag självklart glömmer bort mer än hälften av dem på vägen.

Nu i sommar har jag dock varit värre än vanligt och köpt på mig några stycken. Men annars gillar jag bibliotek. Och att få böcker. Presentböcker är nästan de bästa böckerna, speciellt om det är böcker man inte önskat sig utan som det finns en tanke bakom. Varför jag fick just den boken.

2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.

Värmen av Ulf Lundell får nog helt klart klassas som den sämsta (hårda ord, jag vet) jag någonsin läst. Valde den frivilligt när vi skulle läsa böcker i Svenska B (förmodligen när vi var framme vid nutidshistorien och svenska författare). Jag ogillade den tidigt, men fortsatte ändå tills jag var helt igenom den. Drygt 700 jobbiga sidor, vill jag minnas. Kämparglöd och envishet, ja visst.

Varför jag inte gillar den? Många anledningar. Språket är den största. Jag har svårt för ord som stavas fel; dom, mej, sej, dej och så vidare. Och att man kan skriva två sidor, men fortfarande inte ha använt sig av en enda punkt. Det finns en anledning till att de finns! Plus att jag inte kan relatera till det Lundell skriver om, förmodligen. Jag är inte uppvuxen samtidigt som han, och jag är ingen rockstjärna. Dålig kombination. Så Lundell läser jag aldrig frivilligt igen.

3.  A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.

Jag vill nog faktiskt inte tycka att det finns det. Fin litteratur i allmänhetens ögon kan vara dålig litteratur. Ofta känns det som att den litteratur som hyllas av de stora kritikerna och får pris efter pris, ofta är böcker som man är helt nollställd efter att ha läst. Böcker som man inte förstår varför de är så fantastiska och varför de ska hyllas så enormt.

Så jag vill helst inte dela upp litteraturen i fin och ful. Om jag slipper.

4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?

En riktig favorit var helt klart Ishmael Beahs Lång väg hem – en barnsoldats berättelse. Sådana biografier är oftast de bästa, när det finns en anledning till att man skriver om sitt liv. Inte att en rockstjärna skriver om hur det är att ha turnerat i trettio år, då får det gärna finnas något mer. Så biografier om vanliga människor är helt klart bäst.

Skulle dock gärna läsa kronprinsessan Victorias självbiografi, om hon skrev den själv. Jag är så otroligt imponerad över den människan och hur hon orkar stå ut med allt, så jag skulle verkligen vilja höra hennes egna ord om livet som kunglig. Det är nog inte så rosenrött som många ofta vill få det till.

Vems skulle jag klara mig utan? Hm, svårt. Kanske… Britney Spears? Robinson-Robbans? Äsch, jag vet inte. Finns nog många.

I allmänhet tycker jag att böcker som skulle kunna tas för sanna är de bästa. Bland annat därför tyckte inte jag att avslöjandet om Gömda gjorde så mycket; det skulle kunna vara precis så och det berörde mig. Sen om inte varendaste detalj är sann, det spelar ingen roll. Ofta kan det bli så mycket bättre då. En kombination i lagom mängd fungerar alldeles utmärkt.

En liten bokenkät

Hittade en liten kort bokenkät hos Enbokcirkelföralla, även om den inte kommer därifrån från första början.

1)Vad heter boken du läser just nu?

Kafka på stranden, av Haruki Murakami.

2. Hur långt har du kommit?
100, av 518 sidor.

3. Beskriv boken med tre ord.
Nyfikenhet, annorlunda och svårbestämbar. Men det är nog bara för att jag inte kommit så himla långt än.

4. På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
Skulle nog våga mig på en 4 än så länge. Vi får väl se om den kan stå upp till det lite längre ändå.

Bokfrågornas ABC del 1

När jag precis började bokblogga såg jag hur vissa svarade på Bokfrågornas ABC. Tyvärr var det mitt i, och jag hade ingen möjlighet att hoppa med. Därför blev jag överlycklig när jag såg att Enligt O kör den i repris!

1. Alfa var första bokstaven i det grekiska alfabetet. Berätta om en bok som du på något sätt förknippar med Grekland.

Min koppling till böcker och Grekland får nog vara semesterläsning framför allt. Det första jag kommer att tänka på är nämligen hur jag alltid hoppades att det skulle hinna komma en ny Harry Potter-bok tills vi skulle åka. För ofta kom de i juli/augusti och det blev min semesterläsning på Rhodos och Cypern, som vi åkte till flera år på rad. Så konstigt nog är Harry Potter lite Grekland för mig, utan någon egentlig självklar koppling i boken. Mer utifrån mina egna upplevelser sådär.

2. Adam var enligt Judendomen, Kristendomen och Islam den första människan på jorden. Nämn en bok som handlar om eller är skriven av en Adam.

En enda Eva och Adam-bok tror jag att jag läste som liten. Fråga mig inte vilken, eller vad den hette, men jag konstaterade snabbt att det inte var någonting för mig. Dock har jag lyssnat på alla teveserieavsnitt och filmen, eftersom min syster tittade på dem jämt under en period.

3. Vilka var de första böckerna du minns att du läste eller hörde när du var barn? Har du läst dem för dina egna eller andras barn?

Den bok jag tänker tillbaka på mest är Sagan om den lilla, lilla gumman. Mormor hade den, i bokhyllan på övervåningen som var till för barnböcker, målarböcker och papper. Den läste hon för oss, om och om igen. Och när jag började läsa läste jag den själv. Och för min syster, och mina kusiner. Vi kan den nog allihop både framlänges och baklänges, men den är ju så söt. Och dessutom var man tvungen att varje gång räkna mössen som fanns på en av sidorna. För att se till att det var samma antal som alltid. (Vill minnas att det var nio stycken, men jag är inte hundra)

Är det någon bok som mina barn ska tvingas höra så är det den.

4. Mänsklighetens vagga finns enligt forskare i Afrika. Berätta om en bok som  på något sätt anknyter till denna väldiga kontinent.

Jag gav mig för ett par år sen på jätteboken Rötter av Alex Haley. Den handlar om en pojke som blir tagen som slav från Afrika till Amerika, och först får man vara med i Afrika och hur han och hans familj levde när. Sen beskrivs resan över Atlanten och hur han till sist såldes som slav. Boken fortsätter från generation till generation, tills en generation till slut kan se sig som fria. Underbar, även om det självklart är en hemsk historia.

Lyssna eller läsa

Ljudböcker är för mig ett relativt nytt fenomen. I mina tankar har alltid det ultimata varit att läsa själv – hur kan man låta någon annan formulera orden? Låta någon annan ge liv åt personerna, ge dem andra uttryck än vad min hjärna skulle ha gjort och lägga betoningen på andra saker. Nej, det ville jag klara mig utan.

Trots de här tankarna vet jag att jag lyssnade lite när jag var yngre. Minns att Jorden runt på 80 dagar satt i min kassettbandspelare ett tag. Men det gick över.

Tills den här sommaren.

Jag trodde att två timmars bilåkande per dag skulle leda till mycket bra musiklyssnande, och lite sång bakom ratten. Men efter ett par dagar var jag så trött på att höra Keep on walking, som verkade vara den låt som alltid spelades när jag startade motorn klockan två.

Så då blev det Roseanna. Och jag överraskade mig själv genom att gilla att lyssna på den. Det var… nästan som att läsa själv. Fast ändå inte. Men jag ändrade i alla fall åsikt totalt.

Sen Smuts. Som jag blev lite besviken på (mer om detta i ett eget inlägg, tror jag). Och i går tog jag mig till biblioteket igen, för att hitta någonting. Tanken var en deckare, men hade inte lust med 19 CD Jan Guillou, så i stället blev det Filosofiska Söndagsklubben och Djävulen bär Prada.

Jag ville lyssna på den förstnämnda först. Men det visade sig att min CD-spelare inte läste mp3-skivor. Så det fick bli den andra. Men oj, vad svårt jag har för hon som läser den. Hon läser verkligen. Tyvärr. Inte alls så lätt och otvunget som de jag tidigare lyssnat på. Frågan är om jag kan komma över det, och koncentrera mig på innehållet. Eller om jag helt enkelt borde ge upp och formulera mina egna ord i stället…

Ser vår värld ut så här?

De senaste veckorna har jag förundrats över hur saker och ting som jag läst också hänt på ett ungefär i verkligheten.

Jag lyssnade på Roseanna när jag åkte till och från jobbet – då hittar de först en försvunnen schweizare i en sjö i Motala (i boken hittas en försvunnen kvinna i kanalen i Motala) och sen hittas en död man i kanalen utanför Motala.

Läste äntligen slutet på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – då går det larm på polisradion om att en kvinna försvunnit från ett ålderdomshem, till fots.

Började lyssna på Smuts, i vilken det i början handlar om ett stort kopplerifall – samtidigt som tidningen jag jobbar på skriver om att domen snart faller i ett stort kopplerifall.

Fortsätter lyssna på Smuts, då man får reda på att en rikskänd jurist köper sex (och förstår att han kommer åka fast) – varpå Aftonbladet anklagar Sven-Otto Littorin för att ha köpt sex.

Läste ut Hypnotisören i helgen – första dagen tillbaka på jobbet så är det en man i Stockholm som blivit knivskuren och har livshotande skador. Inte lika dramatiskt som i boken, men ändå.

Betyder det här att litteraturen speglar vårt samhälle ganska bra? Och är det i så fall inte lite dystert? Vad lever vi i för värld egentligen?

En av de bästa

Nattfåk
Johan Theorin
Wahlström & Widstrand (2008)

En vän till mig pratade om en helt fantastisk deckare hon läst, och eftersom hon vet att jag gillar just deckare väldigt mycket så tyckte hon att jag skulle läsa den. Och eftersom jag faktiskt funderat på att läsa den så tog jag mig chans och lånade den av henne.

Den helt fantastiska historien var historien om Joakim och Katrine Westin som efter omtumlande händelser i Stockholm bestämmer sig för att flytta till en gammal gård på Öland. En gård där Katrines mamma bodde som liten, och där det finns många berättelser om spöken. Men det är en så fantastiskt vacker gård, trots att de måste renovera en hel del. Stora rum, vacker utsikt och helt enkelt perfekt.

Katrine flyttar i förväg med de små barnen och Joakim kommer sen. Allting ska bli så bra. Men när Joakim åker för att hämta de sista sakerna i Stockholm händer det som inte får hända. Polisen ringer och ber honom skynda sig tillbaka; Livia har drunknat. Skärrad skyndar Joakim sig tillbaka för att trösta sin förstörda hustru.

Chocken blir när han inser att det inte är Livia som drunknat…

Nattfåk läste sig av sig själv. Jag behövde knappt vända blad, de gjorde det automatiskt. Jag ville veta de bakomliggande händelserna, längtade till Mirja Rambes historier om vad som hänt i gårdens historia, levde mig in i Joakims plågade tankar. Så som en bra bok ska vara. Verklighetstrogen, bra och spännande.

Så nu kanske Blodläge borde skrivas upp på Jag vill läsa-listan. Är den lika bra?

Check, check, check

Nu börjar allt bli lite mer fixat än tidigare.

Headern är på plats, och jag är relativt nöjd. Det var svårt att hitta en mall som passade, men den här blev rätt bra tycker jag nog.

Jag vill läsa… är fixad. Något jag längtat efter att kunna ha. En sida med uppdaterad info om vad jag har i min bokhylla, som väntar, och vad jag inte har.

Jag har läst… känns också bra att ha. Och är rätt nöjd över att listan ändå blev relativt lång.

Senast kommenterade Om någon nu kommer att kommentera någonting, så kan det vara lite roligt att ha.

Mest lästa inlägg finns där, när nu några läsare kommer att hitta hit. Än så länge skriver jag bara i blindo, det förstår jag. Men sen kanske jag kan ha en del nytta av det. Hoppas jag.

Skulle även vilja fixa in Läser just nu någonstans, men vet inte riktigt var och hur än så länge så det får vara.

Men vad tror ni (du/ingen) – visst är jag väl redo att börja blogga?