Ser vår värld ut så här?

De senaste veckorna har jag förundrats över hur saker och ting som jag läst också hänt på ett ungefär i verkligheten.

Jag lyssnade på Roseanna när jag åkte till och från jobbet – då hittar de först en försvunnen schweizare i en sjö i Motala (i boken hittas en försvunnen kvinna i kanalen i Motala) och sen hittas en död man i kanalen utanför Motala.

Läste äntligen slutet på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – då går det larm på polisradion om att en kvinna försvunnit från ett ålderdomshem, till fots.

Började lyssna på Smuts, i vilken det i början handlar om ett stort kopplerifall – samtidigt som tidningen jag jobbar på skriver om att domen snart faller i ett stort kopplerifall.

Fortsätter lyssna på Smuts, då man får reda på att en rikskänd jurist köper sex (och förstår att han kommer åka fast) – varpå Aftonbladet anklagar Sven-Otto Littorin för att ha köpt sex.

Läste ut Hypnotisören i helgen – första dagen tillbaka på jobbet så är det en man i Stockholm som blivit knivskuren och har livshotande skador. Inte lika dramatiskt som i boken, men ändå.

Betyder det här att litteraturen speglar vårt samhälle ganska bra? Och är det i så fall inte lite dystert? Vad lever vi i för värld egentligen?


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *