Month: September 2010

Gavalda är strålande

Lyckan är en sällsam fågel – Anna GavaldaLyckan är en sällsam fågel
Anna Gavalda
Albert Bonniers förlag (2009)

Bokens huvudperson är Charles; en 47-årig man som är fast i vardagen, skulle jag vilja påstå. Han har ett jobb där han måste resa en massa, en sambo som knappt ens hälsar på honom när han kommer hem och en “låtsasdotter” som han älskar över allt annat. Men han mår inte bra. Han är trött och allmänt sliten. Och inte hjälper det att han inte känner sig välkommen när han kommer hem till Paris mellan sina långa resor. Det är fortfarande jobbigt och dystert.

Men så en dag får han syn på ett brev som stått hemma hos hans föräldrar och väntar på honom. Ett brev som innehåller de enda orden “Anouk är död”. Charles värld stannar och han tvingas gå tillbaka i tiden, till sin barndom och till allt som var så bra då. Till att se varför saker och ting inte längre är som det var.

Här träffar han Kate, som förändrar hans världsbild totalt. Saker han trodde var viktiga var egentligen inte det, och han börjar förstå att han kanske misstolkat hela världen. Eller?

Egentligen handlar inte boken om så mycket. Ingenting driver egentligen handlingen framåt de första hundra-tvåhundra sidorna. Det konstiga är att det inte gör någonting. Faktiskt ingenting alls.

För Anna Gavalda är så briljant och fantastiskt duktig på att skriva levande. Jag går bredvid Charles, ser vad han gör och hör hans tankar. Hon gestaltar och beskriver allt på ett verkligt sätt.

Till en början förstod jag som sagt inte vad boken handlade om, men det gjorde ändå ingenting. Om hon inte hade haft sitt språk och sin stil hade jag nog inte fortsatt läsa. För handlingen är inte en kronologisk eller fysisk rörelse. Det är en mental resa i historien.

Och jag älskar det. Jag vill inte att boken ska ta slut. Tyvärr gjorde den det ändå. Så kanske borde jag börja om från början igen; läsa alla de fantastiska orden. Men nej, inte än. Men någon gång finns det en stor chans att jag gör det.

Fast – vem sätter egentligen de svenska titlarna? Jag måste säga att den är lite mesig och inte alls speglar det genialiska i hela romanen. Den franska titeln – La consolante – är så himla mycket bättre. Därför tycker jag synd om alla de läsare som kanske missar en helt fantastisk människohistoria på grund av fel titel.

(Publicerad 2 maj på Booklovin’)

Bokfrågornas ABC del 14

Tänkte försöka komma ikapp hos Enligt O igen, och därför kommer mina svar på bokstaven N:

Det går inte riktigt att undvika Nobelpriset i litteratur den här veckan. Alla tycker någon om priset i fråga. Vad har du för relation till priset och pristagarna?

Jag har någon sorts tanke om att jag vill läsa en massa Nobelpristagare, men egentligen har jag inte läst så många. Tyckte väldigt bra om Gräset sjunger av Doris Lessing som jag läste just för att vi skulle läsa Nobelpristagare. Men självklart är jag också imponerad av Selma Lagerlöf, att hon blev första svensk och första kvinna. Tycker fortfarande att det är synd att varken Astrid Lindgren eller August Strindberg fått priset. Jag hoppas dessutom på att det ska bli någon som jag känner igen och gärna har läst något av i år.

Vem är din nordiska favoritförfattare?

Då blir det väl lätt att falla till svenska författare, och ska jag svara på min svenska favoritförfattare blir det lätt att hamna i deckarvärlden. Så oavsett vad jag tycker om Liza Marklund som person så får hon nog faktiskt sägas vara en av mina absoluta favoriter, som författare. 

Vem är den senaste nykomling du läst?

Jag håller just nu på med Hjälp, vem är jag? av Caroline af Ugglas och UKON. Mycket bättre än vad jag trodde, och ett intressant sätt att skriva en självbiografi på. Vi får väl se vad resultatet blir när jag läst klart, mycket snart.

Finns det någon författare du inte läst, men är nyfiken på?

Väldigt många! Fast om jag ska välja ut en, som jag har tillgänglig, så får det nog bli Björn Ranelid. Jag har varit nyfiken på honom ett bra tag, och undrar hur han skriver egentligen. Så kanske ligger den närmast i tiden gällande författare jag inte läst förut.

En riktig sidvändare

Judaskyssen - Anna GrueJudaskyssen
Anna Grue
Piratförlaget

Ursula trodde att hon hade träffat mannen i sitt liv. Visserligen var han mycket yngre än henne, men hon ville ändå spendera resten av sitt liv med honom. Det var hon säker på.

Men självklart var allt helt enkelt för bra för att vara sant. Han lämnar henne, och passar dessutom på att tömma hennes konton på alla pengar. Ursula förlorar sin kärlek, sina drömmar och sin förmögenhet.

Som tur är har hon starka människor runt sig, och en av hennes elever Laura ber sin pappa om hjälp. Dan Sommerdahl har tidigare hjälpt polisen i några fall och går till sist motvilligt med på att försöka leta reda på mannen som lurat Ursula. Och han lyckas nysta in sig rejält. Det visar sig vara lite mer komplicerat och lite mer organiserat än vad alla trodde från början. Ursula är inte den enda kvinnan som mannen har lurat genom åren…

Det underbara med den här boken är att den verkligen suger tag i en. Sidorna vänder sig själva, orden flyger in genom ögonen och etsar sig fast på näthinnan. Historien berättar helt enkelt sig själv. Den är snygg, händelserik och spännande.

Kanske inte fullt trovärdig hela vägen. Men vem säger att en bok behöver vara det? Jag är med Dan när han letar. Jag är med mannen som luras; vilket är en bra effekt. Man får veta hur det går för Dan i letandet, medan man samtidigt då och då får se allt ur den andre mannens perspektiv. Varför lurar han så många kvinnor? Och hur går han till väga?

Solsken, en filt och den här boken. Det är allt som behövs för en härlig sommardag. Eller, varför inte en regnig dag och en filt? Sträckläsningsvarning är det hur som helst.

(Skriven 4 juli, på Booklovin’)

Att vårda sin blogg

Jag tycker väldigt mycket om min blogg, det är min lilla bebis. Och därför får jag lite dåligt samvete när jag glömt bort min bebis ett tag, vilket ju också leder till sjunkande besökssiffror.

Men jag och min bebis har fortfarande ett litet problem. Så länge jag har läst en massa och framför allt, precis har läst ut något, finns det jättemycket att skriva om. Men däremellan uppstår problemet. Vad skriver jag om då? Alternativen jag funderar på är:

  1. Böcker jag läst förut
  2. Böcker jag vill läsa
  3. Språkfunderingar
  4. Klagomål om att jag inte vet vad jag ska skriva
  5. Sno uppslag från andra bloggare

Men:

  1. Kommer jag ihåg det? Och hur skriver jag rättvist om böcker jag inte läst just nu?
  2. Blir inte det lite tjatigt när jag har en att läsa-lista?
  3. Mjo, jao, de finns ju alltid. Men vem vill läsa det?
  4. Kanske är det hit jag oftast faller. Men hur kul är det på en skala?
  5. Funkar ibland, men ibland inte. Eller?

Så det är vad jag försöker lösa just nu. Vad skriver man när man inte har en nyutläst bok att skriva om?

Jag säger inte att det alltid är svårt, ibland löser det sig ändå. Ibland finns det massor av ord som vill ut. Men ibland vill inga lämna mina fingertoppar överhuvudtaget.

Boktest

Gjorde precis på inrådan av Bokbiten DN:s boktest, med resultatet 11 av 15. Det får väl ändå sägas vara godkänt?

Kan dock inte låta bli att irritera mig på att vissa frågor har så löjligt dumma svarsalternativ att det blir så självklart vilka som är rätt. Varför ska man lägga till dumma kommentarer till felsvaren, så att de så tydligt blir just felsvar?

Brottas

Men en otrolig skrivkramp. Orden vill inte riktigt hitta sin väg, eller visst kommer det ord, men det är inte de där fantastiska, underbara orden som jag vill ska komma. Och även om jag av erfarenhet vet att de kommer till slut så känns det ändå jobbigt. Jag vill att de ska rinna ur mig nu. Med en gång helst, om inte det är för krävande.

Vi fick i dag ett bra tips. Om skrivkrampen sätter in, skriv då något annat – vad som helst. Då kommer det att lossna. Och kanske kan man använda bloggen till just det. Eller också är det just det som jag faktiskt gör nu. Skriver om min skrivkramp. Kommer den att lossa då?

Kan nog bli bra

När jag började läsa Hjälp, vem är jag? av Caroline af Ugglas och UKON var jag riktigt tveksam. Till att börja med var jag rätt tveksam till Caroline som person. Men även till det faktum att de valt att göra en bok av sina terapistunder.

Men ju mer jag läser, desto mer tycker jag om det. Jag lär känna Caroline, och jag tycker redan mycket bättre om henne. Och att skriva en självbiografi utifrån terapeutiska samtal känns som en klockren, väldigt smart idé.

Så det här ska nog kunna bli en riktigt trevlig lässtund.

Den perfekta presenten

Kanske blir man skadad när man själv tycker om att läsa. Men jag inbillar mig alltid att alla andra tycker att det är ungefär lika kul som jag och tycker att det är den perfekta presenten. Och det är detväl, eller?

Problemet uppstår när jag sakta men säkert inser att alla andra inte är som mig. Jag har gjort en del misslyckade försök genom tiderna. Jag har till och med försökt omvända folk som inte gillar att läsa. Med dåligt resultat.

Som den gången när jag kom på en jättebra idé till julklapp till mamma. Hon tycker verkligen inte om att läsa, somnar i stort sett så fort hon sätter sig med en bok. Men jag ville verkligen att hon skulle få läsa Gömda, eftersom jag tycker att det är en så fantastiskt bra bok. Och var övertygad om att hon också skulle tycka det. Men eftersom hon inte vill läsa, så kom jag på den briljanta idén att ge henne den som ljudbok.

Så på julafton väntade jag med spänning på att hon skulle öppna just det paketet. Och till slut kom det. Hon såg dock en liten smula skeptisk ut när hon öppnade och såg vad det var, så jag kläckte ur mig “Du får byta om du vill”.

Varpå hon svarar “Ja, det tror jag nog att jag vill”.

Totalt misslyckande. Så sen dess har jag lärt mig en liten läxa. Men jag kan fortfarande inte stå emot frestelsen att ge böcker till folk som inte direkt hatar böcker. Även om jag kanske borde låta bli.

Hur gör du? Ger du bort böcker eller önskar du bara att du kunde göra det?

Snart fullt

BokhyllanJag börjar inse att jag var ganska smart som bara tog med mig olästa böcker när det var dags att flytta tillbaka till Jönköping. En del av dem är nu lästa, men får stå kvar. Men framför allt har delen med olästa böcker ökats på, och helt plötsligt är min minimala bokhylla i det närmaste full. Med lite vilja och/eller våld kanske det går att få in någon mer pocket. Men sen är det stopp.

Så det kan bli när man åker på bokmässa.

16.00–17.00: Slutet

Ja, vad ska man säga? Sista timmen gick vi mest och drog oss, tittade lite på det vi missat. Fotade lite. Konstaterade att det var sjukt mycket folk och att vi haft en jättebra dag. Men att fötterna och axlarna började ta stryk. Funderade på vad vi hade köpt som skilde oss åt. Vilket inte var mycket, utan bara några enstaka saker.

Men detta var som sagt absolut inte sista gången jag åkte till Bokmässan. Kan tänka mig att det är ännu roligare att vara där en fredag eller lördag, så det får väl bli mitt mål då.

Ha så kul alla ni som har era besök kvar. Kanske ses vi där om ett år?

1 2 3 4