Month: October 2010

Underskattat

Något gång var det någon som  sa att om skrivkrampen sätter in så hjälper det att sluta skriva det man håller på med, och i stället försöka skriva något annat. Något annat som i precis vad som helst.

Jag tror att jag under veckan har kommit på min egen variant på det. Jag har upptäckt att det lossnar om jag låter mina händer sluta trumma nervöst på tangenterna, utan i stället greppar en penna. Gärna en färgglad penna. Och så tar fram ett papper som jag låter den färgglada pennan dansa över. Fylla med ord, om antingen det jag ska skriva om, eller om någonting annat.

Det är som om orden på något sätt har enklare att släppa taget om hjärnbalken när min hand själv får forma den ena runda bokstaven efter den andra kantiga. Det är som om min hand verkligen längtar efter att få vara lite praktiskt kreativ. Det är som om jag kanske har ett stort ouppfyllt behov av att få vara det. Att få göra något praktiskt, för visst måste det väl vara mer praktiskt arbete att skriva för hand än på datorn?

Lite som det faktum att ett handskrivet brev är så mycket personligare och mysigare än ett mejl. Som att det blir en människa som står bakom orden, när man kan se formerna som den personens hand har skapat. Det blir inte bara massa svarta krumelurer på någonting som inte ens är ett riktigt papper.

Jag tror faktiskt att det hjälper. Som start, sen är det fritt fram att fortsätta skriva på datorn. Men att skriva för hand gör att det lossnar.

Vad föredrar du? Handskrivet eller datorskrivet?

Jag = ?

Fick för ett tag sen ett mail från Nationalencyklopedin om deras test “Vilken fiktiv figur är du?”. Och nu har jag äntligen tagit mig tid att göra testet. Vem jag blev?

Mumin!
“Ärlig, konservativ och lättsårad. Familjekär och vill inte flytta hemifrån”

Hmm, just den beskrivningen kanske inte är så lockande. Men jag tycker om Mumin, så det är en helt okej liknelse.

Bokfrågornas ABC del 18

Nu ska jag komma ikapp! Bokstaven R är det som gäller i Bokfrågornas ABC:

Har du läst någon bok som kretsar kring en rättegång?
Jag tycker nog inte att just själva skildringarna av rättegångar är så intressanta, utan i så fall brottet som ligger bakom. Just därför har jag faktiskt svårt att komma på någon bok som handlar mycket om själva rättegången. Så jag passar så länge, tror jag.

Har du någon romantisk favoritbok?
Det känns nästan som att jag måste svara Stolthet och fördom. För jag kan nog faktiskt inte komma på någon romantisk bok som är bättre än den. Sen finns det väl andra böcker som innehåller romantik och är bra, men då kanske inte framför allt för romantiken. Så ingenting slår nog Jane Austen.

Religion påverkar oss antingen vi är troende eller inte. Berätta om en bok där religionen har betydelse.
Flera böcker dyker upp i mitt huvud, men den första jag tänkte på var faktiskt Gömda. Kanske av den anledningen att “Mannen med de mörka ögonen” hela tiden hänvisar till religionen, fast det uppenbarligen är någonting annat som är den egentliga haken. Usch, så hemskt. Men självklart finns det fler.

4. Slutligen vill jag att du berättar om en riktigt rolig bok!
Jag fnissade väldigt när jag läste Jag har kokat 200 000 potatisar, men kan inte erinra mig en enda av dessa av Lasse Eriksson. En bok som är både smart och rolig, och som jag för övrigt gärna skulle vilja ha i min bokhylla.

 

Till min bokbytarvän

Jag har nu fått reda på vem jag ska byta bokpaket med i En bok om dagens Pocket och Påhitt. Och min bokbytarvän är Cinnamon Books – spännande!

En bok om dagen vill att vi berättar lite om oss själva för att underlätta, genom en enkät. Så här är mina svar:

Vilken genre eller författare gillar du bäst?
Jag älskar deckare/thrillers/spänningsromaner/vad man nu vill kalla det. Och deckardrottningen alla tider är väl helt klart Agatha Christie. Men just nu har jag även en period när jag är väldigt intresserad av böcker som har en sann historia bakom sig. Inte just memoarer, men sanna historier helt enkelt.

Vilken genre eller författare är du nyfiken på?
Det finns några stycken. Jag har en lista över böcker jag är nyfiken på, men jag vet inte riktigt om det finns någon särskild genre jag är nyfiken på faktiskt. Men jag är väldigt nyfiken på författare som Joyce Carol Oates, Maria Ernestam och Artur Golden för att nämna några.

Vad har du läst, men tänkt “Aldrig mer!” om..?
“Värmen” av Ulf Lundell. Usch och fy, Lundell blir det aldrig igen!

Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt?
Hm, nej det gör det nog faktiskt inte. Jag skulle gärna ha alla Gömda-böckerna, men saknar just Gömda och Asyl. Så kanske samlar jag på dem?

Finns det någon lista publicerad, över vad du har läst genom åren?
Jajamensan, under Jag har läst…

Annat litterärt, värt att veta..?
Jag är ganska allergisk mot science fiction och allt som inte känns speciellt trovärdigt. Men det kanske bara är en dum inställning?

Vad äter du för godis?
Älskar Wine Gum, gelehallon och choklad. Lakrits går dock inte hem hos mig.

Naturgodis – ätbart eller inte..?
Nötter är väldigt ätbart, men jag har lite svårt för vissa saker. Som typ torkade frukter eller liknande som är väldigt söta. Hellre lite salt än sött när det gäller naturgodis.

Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?
Te, te och åter te. Dricker alla sorters te utom grönt. Och jag tycker att det är lite tråkigt med Earl Grey, English Breakfast och citronte. Men allt fruktigt är gott.

Hobby?
Musik, litteratur, datorn. Lite tråkiga svar, men det är nog faktiskt så. Att umgås med min familj, mina vänner och min underbare pojkvän får kanske också kallas för någon sorts hobby, om man ska ge ett typiskt “brevvän sökes”-svar på frågan.

Favoritfilm?
Notting Hill!

Favoritmusik?
Beatles, Melodifestivalen.

Stjärntecken?
Lejon.

Favoritfärg?
Rött har jag alltid svarat, men jag tror att jag börjar bli lite lila nu också.

Samlar du på något?
På I-or. Hemma-hemma har jag en hel hylla full med bara I-orar!

Back again

Hallå, här är jag tillbaka igen. Jag har inte gått under jorden, bara tillbringat helgen mellan en massa “berg”, vilket gör internettäckningen i princip obefintlig.

Var jag har varit?

I Ullared. Tillsammans med kanske hälften av Sveriges befolkning (nåja…) har jag kryssat mellan klädstänger, kundvagnar, korgar och hyllor. Riktigt mysigt. Komiskt, egentligen, men jag tycker om det ändå. Fast jag kanske är lite knäpp på sätt och vis, men jag tycker faktiskt om det. Hela lördagen gick vi där, och några timmar i dag. Konstigt..?

Bokhyllorna lockade såklart, men trots detta lyckades jag med bedriften att bara hugga till mig två stycken. Hitta vilse och Igelkottens elegans fick den stora äran att följa med mig hem, även om det fanns en hel del andra som också var sugna på att ta plats i min gula kasse.

Till exempel fanns det några för 8.95. Flera av dem slank ner i korgen först, för att vid närmare eftertanke åka tillbaka till sin gamla hemvist igen.

Men en riktigt trevlig helg blev det i alla fall!

Ge mig mer tid!

Min tid vill inte riktigt räcka till. Som jag skrev i veckan finns det så mycket att göra, så mycket att hinna med.

Tyvärr så verkar det som att det är mitt läsande som får lida av det. Jag tittar då och då lite skuldmedvetet mot min bokhylla och böckerna som tittar tillbaka och ser ut som ledsna hundvalpar.

“Se oss! Läs oss! Glöm inte bort oss!”

Men de ledsna ögonen får nog vara kvar en stund till. Snart är det lov. Och lov brukar väl innebära mer tid? Mer lust, och mer hängivet läsande. Hoppas på ett kallt, mysigt lov där jag får krypa ner under en varm filt med en god bok och en kopp te, utan att känna att det finns hundra andra saker jag borde göra.

Om det ändå kunde bli så.

Vill så mycket…

… men hinner så lite. Jag vill läsa ut alla mina fina böcker. Jag vill gå långa promenader. Och jag vill skriva.

Resultatet blir att jag inte gör något av det i stället. När en tidning ska layoutas, intervjuer bokas och göras, reportage skrivas och upphovsrätt pluggas så går tiden så fort. Allt jag vill hinns helt enkelt inte med.

Framför allt så kliar det i mina skrivnerver. Jag vill skapa, formulera en historia. En sorts kli som jag får varje år när det börjar närma sig november och jag inser att jag skulle kunna skriva en ny adventskalenderhistoria. Men jag hinner inte, och idéerna vill inte infinna sig. Fast jag vill. Jag VILL.

Jag ska fundera på det. I morgon, när sisådär 30 mil i bil ska tillryggaläggas. Kanske kan jag komma någonvart i teorin då.

Rereading

Fick igår tillbaka en bok som min moster lånat av mig, och nu är jag så himla sugen på att läsa om den igen. Plus att jag ser flera andra böcker i min bokhylla i mitt “andra” hem som jag så väldigt gärna skulle vilja läsa om.

Men så tittar jag på listan över böcker jag ännu inte har läst. Med lite sorg i blicken. För visst borde väl de få en ärlig chans innan jag tar tag i någonting jag faktiskt redan har läst?

En liten fredagsenkät

Hittade en lite smårolig enkät hos Bokstävlarna, och som den enkätälskare jag är så är jag inte sen att hoppa på:

Senaste:
Boken du läste ut? Skumtimmen, av Johan Theorin. Bara att rulla neråt för att se vad jag tyckte om den!
Boken du påbörjade? Paganinikontraktet, av Lars Kepler om man ska räkna vanliga böcker. Om ljudböcker gills så började jag lyssna på Tre sekunder, av Roslund och Hellström i eftermiddags. Vet dock inte om jag ska fortsätta, den tilltalade mig inte jättemycket.
Filmen du såg? “The fantastic mr Fox” – som tyvärr inte var riktigt som jag hoppats.
Kulinariska upptäckten? Hm, jag kan nog faktiskt inte komma på något…
Tv-serien du började följa? Jag har sett de två första avsnitten av “Bonde söker fru”, vilket jag aldrig gjort förut. Men om jag kommer följa det… Nja.
Klädesplagget du köpte? Oj, jag har inte köpt kläder på ett tag. Men kanske… en prickig tröja med lite puffiga axlar.
Saken du skrattade åt? Knäppa saker, sagda av en lite halvtrött syster och halvtrött mamma.

Skum spänning

Skumtimmen - Johan TheorinSkumtimmen
Johan Theorin
Wahlström & Widstrand (2007)

I början på 70-talet försvann Julias son spårlöst i dimman på Öland. Ingen vet vad som hände med honom, men de flesta tar för givet att han drunknade. Dock inte Julia. Och inte heller Julias pappa Gerlof.

Han driver nämligen lite egen spaning från sitt ålderdomshem, tillsammans med några av sina gamla vänner. När han dessutom får ett tecken på posten ringer han upp Julia som genast åker till Öland och tillbaka till alla minnen. Tillsammans börjar de besöka människor som Gerlof tror är viktiga, och det visar sig att de börjar närma sig någonting…

Johan Theorin är bra på att bygga upp spänning, något som jag upptäckte i Nattfåk. Men i sin debutroman är tempot lite lägre, och jag har lite svårt att tro på allt som händer. Jag gillar verkligen hans sätt att bland historia och nutid, vilket binder ihop historien på ett bra sätt.

Gerlof verkar vara en mysig liten farbror, även om jag då och då blir lite irriterad på honom för att han inte berättar för Julia vad han tänker. Varför ska alltid alla privatspanare hålla saker och ting för sig själva? Det går ju faktiskt aldrig bra.

Återigen måste jag använda mig av frasen “sidorna vänder sig själva”. För det gör de faktiskt. Någonstans efter mitten börjar det bli spännande hela tiden och då är det helt enkelt omöjligt att lägga boken ifrån sig. Vad hände egentligen? Är Gerlof på rätt spår? Är allt verkligen som det verkar vara?

Frågor som man bara kan få svar på på ett sätt – genom att läsa vidare!

1 2 3