Hej, du hemliga bokvän!

Nu är Enbokomdagen i farten igen och ordnar bokbyte. I dag trillade dessutom mejl med vem man ska skicka till in i inkorgen och därmed är det också dags att berätta för sin hemliga bokvän vad man tycker om att läsa, äta och tycker om i allmänhet. Med hjälp av bland annat lite frågor som Enbokomdagen haft i tidigare byten så får du här alltså lite ledtrådar till vad du (min hemliga bokvän, välkommen hit förresten) skulle kunna tänkas hitta på till mig!

Vad jag läser:
Tja, man skulle lätt kunna kalla mig en allätare. Därför är det egentligen lättare att vända på steken och fråga vad jag inte läser. Där finns det några punkter. Jag har svårt för böcker som jag inte kan tro på innehållet i, därför science fiction och fantasy och allt om liknar det. Förvånansvärt nog gillar jag Harry Potter, men det kanske var för att jag läste dem tidigare i livet och inte nu. Så det går alltid bort och om jag råkar snubbla över någonting som visar sig vara åt det hållet så bevisar det min ställning varje gång. Inte för att det händer så ofta, men ändå.

Vad jag gör när jag inte läser:
Jag pluggar till journalist och befinner mig just nu i sluttampen, vilket alldeles strax innebär opponeringar och liknande. Väldigt svag för musik, framför allt Beatles och Melodifestival. Spelar lite gitarr, både det ena och det andra, men har lagt av mig lite på senare tid (tyvärr). Annars är det en hel del familj och pojkvän som gäller.

Min inställning till begagnade böcker:
Jag tycker om dem! Känslan av att någon annan har läst samma bok innan mig tycker jag är fantastisk. Ibland roligare än en helt ny bok.

Att lyssna på böcker:
Ja, det har jag försökt mig på. Framför allt förra sommaren, när jag pendlade med bil. Då fungerade det, men annars har jag svårt att få ro till det. Jag läser mycket hellre själv, för då blir det som jag vill ha det.

Samla:
Sedan ganska många år tillbaka är det I-or som jag har samlat på mig en hel del av. Gosedjur, bokmärken, figurer i andra material… you name it. Nu är jag lite mer strukturerad och det får inte vara vilket skit som helst, utan gärna gosedjur eller lite finare andra figurer. Inte så mycket block, pennor och muggar som förr.

Favoritfärg:
Jag brukar alltid svara att röd är min favoritfärg; jag har en röd gitarr, röd jacka och röda skor. Men så inser jag att det är ungefär där det tar stopp. I stället har jag ett rum inrett i lila. Så kanske börjar det övergå från rött till just lila. Eller också får de helt enkelt samsas.

Favoritfilm:
När det gäller filmer är det framför allt romantiska komedier som är det jag tycker bäst om. Lite som krock till vad jag läser. Jag läser sällan romantiska böcker, men ser dem gärna som film. Och jag läser väldigt gärna deckare och thrillers, men ser de ytterst sällan som filmer. Favoritfilm måste nog absolut vara Notting Hill. Hur många gånger jag sett den vill jag knappt tänka på…

Favoritförfattare:
För knappt ett år sedan upptäckte jag Kristina Ohlsson, som numera är en av mina största favoriter. Men jag gillar också Liza Marklund, Agatha Christie, Anna Gavalda och säkert några till. Men de är absoluta favoriter.

Vad jag har läst:
Det är till och med så fiffigt att jag har en hel sida med böcker som jag läst de senaste fyra eller fem åren här på bloggen –> Jag har läst.

Att dricka:
Jag är tedrickare av stora mått. Rött, svart och vitt. Dock inte grönt, det går verkligen inte alls. Kaffe har jag (tyvärr) inte lyckats lära min mage att dricka än.

Att äta:
Jag försöker att inte äta så mycket godis, men choklad är aldrig fel. Mörk choklad, men inte för mörk. Någonstans mellan 50 och 80 procent är ganska lagom.

Böcker jag skulle vilja läsa:
Jag känner att jag skulle vilja äga fler klassiker, gärna svenska. Jag har faktiskt inte läst en endaste bok av Strindberg till exempel, även om jag gärna skulle vilja. Så det är något som gärna skulle få dyka upp i min bokhylla (klassiker i allmänhet alltså). Jag är även nyfiken på fler böcker av Giles Blunt, någonting av Günther Wallraff, Joyce Carol Oates och Anna Jansson. Nya deckarförfattare välkomnas ständigt. Ja, egentligen finns det nog så mycket böcker jag skulle vilja läsa att jag knappt kommer på en enda.

Överraskningar:
Älskar jag! Det är det som är det bra med bokbytet, de gånger jag har varit med tidigare har de böcker som jag fått men inte hört talas om tidigare varit de bästa. Så överraska mig gärna!

Ja, det var det. Vill du veta någonting mer?

Tack, Liza!

Nya röster sjunger samma sånger - Liza MarklundNya röster sjunger samma sånger
Liza Marklund
Piratförlaget (2011)

Textsamlingar kan vara bra, intressanta och läsvärda. Det vet jag nu, tack vare Liza Marklund. Som ni vet (om ni brukar hälsa på här) så är jag ganska negativt inställd till allt vad krönike- och kåserisamlingar heter. Så egentligen hade Nya röster… egentligen oddsen mot sig.

Men så fort jag börjar läsa inser jag att det inte är som andra samlingar jag läst tidigare. Liza Marklund har lyckats med bedriften att sammanfoga gamla krönikor med varandra utan att det känns fånigt. Snarare tvärtom. Nästan briljant. Det finns en tydlig röd tråd genom hela boken och det gör att jag gärna sträckläser varje del.

Hon har nämligen delat upp boken i ämnesområden, som hur det är att vara författare, om mäns våld mot kvinnor, om fattigdomen i världen etc, och samlat krönikor som legat under de rubrikerna. Med små nyskrivna mellanord blir dessutom den röda tråden extra tydlig, men jag tror att den hade varit det även utan dem.

Speciellt fastnar jag i delarna om att vara författare och om mäns våld mot kvinnor. Liza är enormt bra på att skriva passionerat och känslostarkt och jag mår dåligt av alla hennes texter om våldet. Och provocera, ja jisses, om man bara kunde skriva så.

Tack, Liza, för att du ändrade min uppfattning om krönikesamlingar!

Hur kan det vara så bra?

Änglavakter
Kristina Ohlsson
Piratförlaget (2011)

En kvinnokropp hittas styckad och begravd i jorden. Det visar sig vara Rebecca som försvann två år tidigare utan att de någonsin hittade henne. Alex Rechts grupp hade ansvaret för hennes försvinnande och blir naturligt ansvarig för att hitta hennes mördare. Men nu har de även Fredrika Bergman i sin grupp.

Det visar sig vara nystigt värre, och mitt i alltihop finns en gammal barnboksförfattarinna. Och Fredrikas sambo. Vad har han med det hela att göra? Allting är mer komplicerat och invecklat än vad de först tror och lösningen ligger längre bort än de anar. Men kanske är det tack vare Fredrika de ändå klarar av det.

Samtidigt får man också följa Fredrikas hemliv, nybliven mamma och sambo med sin före detta älskare. Som helt plötsligt får för sig att vara föräldraledig, mot allt vad hon tidigare trott om honom. Varför?

Det finns en liten risk när man börjar läsa den här boken och det är att den inte ska leva upp till förväntningarna. För efter att ha läst både Askungar och Tusenskönor är verkligen förväntningarna skyhöga och det ska mycket till för att Kristina Ohlsson ska lyckas uppfylla dem.

Ändå gör hon, mot alla odds, just det. Språket, känslorna och spänningen från de två tidigare böckerna finns fortfarande kvar. Allt det som gör Kristina Ohlssons böcker till det de är.

Dock, om man ska vara lite gnällig, så blir det lite för mycket sammanträffanden i boken. Varför ska både Fredrikas sambo och Peder Rydhs bror blandas in i handlingen? Vad är oddsen egentligen för det? Nej, där blir det lite överdrivet. Därav 4,5 i betyg i stället för 5.

Men annars, ja. Då har jag nog ingenting att anmärka på. Jag hoppas att Kristina Ohlsson fortsätter att skriva deckare i all oändlighet.

Höjden av besvikelse

Sex and the city
Candace Bushnell
Warner Books (1997)

Ensam i en ny stad i vintras var Carrie, Samantha, Miranda och Charlotte mina absolut bästa vänner. Vi åt varenda måltid tillsammans och ibland umgicks vi utöver det. Därför var det med stor sorg som jag sade adjö till dem när sista avsnittet rullade igång i min lilla dator.

Någonstans i all abstinens kläcktes tanken “Men vänta nu, finns det inte en bok också?”. Jo, men visst gör det det. Så jag hamnade på Tradera och visst var boken på väg hem till mig. Eller, till fel hem, så det dröjde ytterligare ett tag innan jag kunde sätta tänderna i den.

Och någonstans redan där gjorde jag fel. Jag borde inte ha köpt den. Jag borde inte ha förväntat mig att boken skulle kunna ersätta serien. För den var inte ens i närheten av att kunna göra det. Om jag hade förväntat mig delar av tjejernas liv på samma sätt som i serien så misstog jag mig gruvligt. Boken är långsam, seg och tråkig. Något jag delvis skyller på att det är kåserier/krönikor eller vad man nu vill kalla det hela vägen rakt igenom.

Inte alls vad jag förväntat mig. Fel av mig kan tyckas, men så blev det dock. Och dessutom tyckte jag att det var för rörigt, för händelsefattigt och rent ut sagt för tråkigt.

Nej, så besviken var nog längesedan jag senast blev.

Sol och omläsning

Det var riktigt länge sedan jag läste om en bok, så det börjar nog bli dags. Och nu när jag ändå är hemma där mina redan lästa böcker bor och solen skiner så passar det väldigt bra att ta med sig Jävla John och gå ut och sätta sig i solen en stund!

Jävla John

Det jag älskar med böcker – en hyllning på Världsbokdagen

Ibland önskar jag att jag kan komma ihåg den första boken jag läste själv. Den som jag för första gången kunde ta mig igenom utan att mamma, pappa eller någon annan vuxen hjälpte mig. Jag skulle vilja hylla den boken, den författaren, de orden. För jag skulle vilja att den boken hade en speciell plats i mitt hjärta och alltid fanns kvar där.

Men ju längre tiden går desto mer inser jag att jag faktiskt inte kommer att minnas vilken det var. För med åren har de blivit ganska många. Förmodligen var jag alltid bokslukaren i de andras ögon (och “fröken” som alltid gjorde det hon skulle). Men varför sörja över att folk har den bilden?

För finns det egentligen många bättre sällskap än en bok? Ja, det är klart att mänskliga relationer är viktiga, men ibland kan de slås ut av en bok. Varför? Jo.

  1. En underbar present.Den ligger alltid där och väntar.
  2. Den kräver ingenting tillbaka, den vill bara ge och ge.
  3. Den har alltid en fantastisk historia att berätta för dig.
  4. Den kan få dig att resa flera hundra mil på bara några sekunder (eller ord för den delen).
  5. Den luktar gott. (allt som oftast i alla fall)
  6. Den är i stort sett aldrig exakt likadan som någon annan.
  7. Den kan trösta dig, roa dig eller helt enkelt få dig i en helt annan sinnesstämning än den du just är i.
  8. Den ser ofta väldigt vacker ut tillsammans med andra av samma sort.
  9. Den skapar mycket tankar och önskan att prata med andra om just den.
  10. Den är en fantastisk present, till dig själv eller någon annan.
Därför älskar jag böcker. Och kommer alltid att läsa och njuta av dem.
En gång bokslukare, alltid bokslukare. Eller hur?
Grattis på Världsbokdagen!
————————————————————————————————
Detta inlägg är en del av en bloggstafett för att fira Världsbokdagen.

Bytt är bytt

Ja, nu är det återigen dags för de gröna påsarna att färdas kors och tvärs över bokbloggsland. Det är En bok om dagen som ordnar två nya, fina pocketbyten. Jag har varit med två gånger förut och vet hur trevligt det kan bli. Så den här gången har jag anmält mig till Vårig lyx, det lite större bytet.

Till exempel så här:

PocketbytePaketet jag fick i senaste bytet, med Cinnamon Books.

Om tre dagar…

…så är det dags för Enligt O:s bloggstafett på Världsbokdagen. Jag har skrivit om det förut, men nu börjar det närma sig med stormsteg. 23 bloggare ska skriva varsitt kärleksfullt bokinlägg som publiceras varsin timme. Och mitt kommer att publiceras klockan nio.

Så här är schemat ni ska följa för att hänga med hela vägen:

00.01 enligt O

01.00 och dagarna går…

02.00 Ariels Bokhylla

03.00 Eli läser och skriver

04.00 Can’t sleep, must read

05.00 Fiktiviteter

06.00 Böcker x 3

07.00 Marias Bokblogg

08.00 the curious case of the books

09.00 Tidnings Ida

10.00 Talk nerdy to me

11.00 Bokform

12.00 Boklesebloggen min

12.30 Bokomaten

13.00 Två träd i en bokskog

14.00 Mimmimaries böcker och annat

15.00 Inreda med böcker

16.00 Can’t sleep, must read

17.00 Havsdjupens sal

18.00 Ciccis Bokblogg

19.00 Böcker etc.

20.00 Lingonhjärta

21.00 Lyrans Noblesser

22.00 Ord och inga visor

23.00 En full bokhylla är en rikedom

23.59 enligt O

Förstår det hyllade

Tysk höst – Stig DagermanTysk höst
Stig Dagerman
Norstedts (1947)

När kriget tagit slut får Expressen för sig att göra lite annorlunda reportage från Tyskland. För de har en känsla av att tyskarna bara visar den bilden de verkligen vill att vi i de andra länderna ska se. Reportern Stig Dagermans fru har släkt i Tyskland, vilket ger honom en bra ingång. De kan hjälpa honom att hitta bra platser att besöka och personer att prata med. Annars är frågan egentligen varför de skickade honom. Han är inte den mest pratglada eller sociala människan. Snarare lite butter och blyg.

Men det blev en hel artikelserie. Och visst är den bra, även så här 60 år senare. Han skriver levande, framför allt. Orden säger så mycket mer än vad som faktiskt bara står där. Och jag som är otroligt svag för olika typer av bildspråk och förmänskligande bildspråk kan inte göra annat än att älska det. Som när han låter en gräddtårta spegla bilden av Tyskland. Gräddig och fin på utsidan, men inuti gömmer sig en vanlig torr och tråkig limpa.

Det är synd att han inte tar mod till sig och pratar med fler personer, för det hade varit mer intressant än att bara hela tiden ha hans observationer. Sen är det klart att det blir lite tradigt att läsa alla reportagen efter varandra, men det finns många som är riktigt bra. Och några som man kanske bara ögnar sig fram genom för att de blir lite halvtråkiga.

Men jag förstår helt klart varför man brukar prata om den i så goda ordalag. Det är betydligt bättre att läsa hela än att bara läsa utdrag, som man annars får göra i skolan.