Åtta år senare – ett annat perspektiv

I taket lyser stjärnorna – Johanna ThydellI taket lyser stjärnorna
Johanna Thydell (2003)
223 sidor

Jenna är 13 och har precis börjat högstadiet tillsammans med bästisen Susanna. De är inte de tuffa i klassen, men vill inte heller vara det. I stället håller de till i stallet, och driver med skolans populäraste tjej – Ullis-Knullis. Till en början i alla fall. Av någon anledningen börjar Jenna helt plötsligt längta lite efter att vara som hon, och de börjar umgås. Kanske för att de vet hur det är att ha det jobbigt hemma båda två. Ullis mamma är alkoholist och Jennas mamma har cancer och ett bortopererat bröst.

Relationen till mamman är svår, Jenna älskar sin mamma över allt annat, men samtidigt hatar hon den som sjukdomen gör mamma till. Hon skäms över sin mamma och skäms över sig själv för att hon skäms. Men dagar när mamma mår bra är allt bra. Och Jenna skriver en dikt där hon lovar sig själv att ta livet av sig om mamma dör.

Det är en fin skildring av en dotter och mammas relation, och det är där jag väljer att lägga mitt läsfokus. Jag har svårt för skildringen av 13-åringar som festar och försöker vara vuxna. Enligt mitt perspektiv är inte det det viktiga för boken. Jag läste den när den precis kom ut, när jag var lika gammal som Jenna, och då var det Jennas “andra liv” som tog upp större delen av min uppmärksamhet. Och därför gillade jag inte boken. Trots att jag borde ha gillat den mer då än nu, när jag var i rätt ålder.

Men nu väljer jag att se Jennas tankar om mamman, hur hon skäms och hur ledsen hon är. Nu kan jag relatera till död och rädsla på ett annat sätt än då och därför blir boken mycket bättre än vad jag minns den. Därför är jag glad att jag tvingades läsa om den (till en redovisning i utbildningen), för då fick jag en helt annan bok än vad jag trodde.

En fin, varm bok om relationen mellan en ensamstående cancersjuk mamma och hennes dotter.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *