TidningsIda

– om böcker och språk

Klassiskt, men ändå inte

Norwegian Wood – Haruki MurakamiNorwegian Wood
Haruki Murakami (1987)
383 sidor

En ung man och en ung kvinna som blir kära i varandra. Det hade kunnat vara hur klassiskt (och tråkigt) som helst, men det blir det inte. Och tack för det. I stället blir det hela komplicerat. Visserligen är väl alla kärleksromaner komplicerade, men det här har en helt annan twist. Huvudpersonen Toru är kär i Naoko, som förut var hans bästa väns flickvän. Tills vännen tragiskt tog livet av sig.

Men det kan inte bli dem, eftersom Naoko inte mår speciellt bra psykiskt. Hon blir inlagd på ett hem för självhjälp och de kan bara träffas sporadiskt. I stället skriver Toru brev till henne, oavsett om han får svar eller inte. Han känner något väldigt speciellt för henne, även om han nog innerst inne inser att det inte kommer kunna bli dem.

Det är sorgligt, men på samma gång väldigt hoppfullt. Det är vackert och fint. Annorlunda framför allt. En av de saker som tilltalar mig mest är att det är Toru som får vara huvudperson och att det är kärleksproblem ur en ung mans perspektiv, utan att allt hela tiden handlar om sex.

En klassisk kärlekshistoria, fast på samma gång något helt annat. Och det är det som är så bra.

Categories
Betyg: 4

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    *



    You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggers like this: