Month: September 2011

Varför man inte ska ha en att läsa-lista

När jag startade den här bloggen för drygt ett år sedan fanns det en sidflik till häruppe. Och den var “Jag vill läsa…”. En lista som fylldes på och fylldes på och fylldes på… utan att jag egentligen tog tag i den. Plus att det var svårt att komma ihåg att skriva upp alla böcker jag ville läsa på just den listan.

Så därför tog jag hux flux bort den, helt enkelt. Och så har jag tagit läsandet lite som det kommit. MEN därigenom också glömt bort böcker jag vill läsa när jag väl står där med tomma händer.

Så nyligen tog jag upp fenomenet att läsa-lista igen, men den här gången bara som en liten post it-lapp i min dator. Det är kanske… 2–3 veckor sedan. Och listan är alldeles för full. Samtidigt som jag köpt mig nya böcker, så då känns det fel att reservera andra på biblioteket.

Det finns så mycket att välja på! Listan får nog vara kvar – annars glömmer  jag igen – men oj, vad den får mig att vilja läsa annat än vad jag just nu läser (trots att det jag nu läser är riktigt bra)

Paket!

I dag fick jag äntligen tid att hämta ut mitt klassikerpaket! Och visst är de underbart fina?

Varför fastnar jag så?

Paganinikontraktet – Lars KeplerPaganinikontraktet
Lars Kepler (2010)
566 sidor

En ung kvinna mördas på en båt. Drunkad, ser det ut som. Men hur kan hon ha drunknat utan att ha vattenspår på sin kropp? Samtidigt blir andra personer mördade på andra håll i staden, men ingen tror att de hör samman. Utom Joona Linna som hjälper till med fallet trots att han egentligen inte får. Och självklart är det han som kommer på åt vilka håll man ska rikta blicken för att hitta motiv, försvunna personer och själva mördaren.

Egentligen borde den här boken få en tvåa i betyg. Eller också borde den få en fyra. Och just därför hamnar den på en trea. Varför resonerar jag så? Jo, jag ska förklara det. Men det är inte enkelt.

Den här boken lider av samma fenomen som Hypnotisören, vilket innebär en vilja att vara en amerikansk tv-deckare. Det är högt tempo, det är klyschigt och huvudpersonen Joona Linna är så fantastiskt duktig och har alltid rätt, trots att alla andra säger emot honom. Plus att den här boken är skriven på ett sätt som får (i alla fall) mig att tänka “Jaha, de är ute efter filmkontrakt till den här filmen också”. Tillbakablickar på ett sätt som fungerar i film, men blir lite konstiga i en bok, återkommer ständigt. Därför är boken bara värd en tvåa i betyg.

Men samtidigt finns det ett annat fenomen, en annan känsla, som jag också kände vid läsningen av Hypnotisören. Det är spännande, oväntat och det går inte att sluta läsa. Även om jag suckar, himlar med ögonen och tycker att det är klyschigt så vill inte mina händer slå ihop boken och slänga bort den. Det går helt enkelt inte. Jag vill vidare, hela, hela tiden.  Det är lätt och luftigt, det flyter fram.

Det blir en krock inuti mig själv. Jag gillar en bok som jag samtidigt inte gillar. Ett ganska obegripligt fenomen. Och jag kan inte sätta fingret exakt på vad det är. Men kanske är det just därför som Lars Kepler lyckas. Ibland kanske man inte måste förstå varför man tycker om en bok.

Till min hemliga bokvän (igen)

Ja, igen står där för att jag ju har gjort det här några gånger förut. Men jag tänker att jag fyller i enkäten till min hemliga bokvän i Pocket & Prassel 6.0 eftersom någonting kan ha förändrats. Så det här är jag:

Om böcker:
* Vilken genre eller författare gillar du bäst?
Deckare, av alla dess slag, är helt klart mina favoriter. Men jag tycker även om att läsa så kallade BOATS (Based on a true story). Just nu är jag dessutom inne i någon slags längtan efter klassiker.

* Vilken genre eller författare är du nyfiken på?
Hm. Jag är ganska open minded i allmänhet, så det är nog inget specifikt. Men jag är lite nyfiken på Brontësystrarna till exempel.

* Vad har du läst, men tänkt “Aldrig mer!” om..?
Ulf Lundell! Sagan om ringen! Hundraåringen!

* Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt?
Det gör nog faktiskt inte det. Jag har inte ens en egen riktig bokhylla och därför har jag inte riktigt någon samling heller. Jag skulle dock vilja börja samla på mig Agatha Christie-böckerna, och av dem har jag Mordet i Prästgården och Dolken i Tunis.

* Finns det någon lista publicerad, över vad du har läst genom åren?
Jajamen, kika bara in under Jag har läst…

* Annat litterärt, värt att veta..?
Läser i stort sett allt, så tveka inte att ge mig en överraskning!

Om ätbart:
* Vad äter du för godis?
Just nu inget godis alls (har en GI-period, med minst tre veckor kvar). Så om det är någonting får det i så fall vara mörk choklad, mellan 70-80 procent.

* Naturgodis – ätbart eller inte..?
Ja! Allra helst cashewnötter.

* Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?
Te, te, te. Så länge det inte är grönt.

Annat:
* Hobby?
Förutom läsningen är det helt klart musiken. Lyssnar oftast på någonting och spelar gitarr, även om jag varit lite slarvig med det på sista tiden.

* Favoritfilm?
Notting Hill.

* Favoritmusik?
Beatles och Melodifestivalmusik.

* Stjärntecken? Favoritfärg?
Lejon, röd, lila.

* Samlar du på något?
I-or.

Hoppas det var till någon hjälp, du Hemlige bokvän!

Niceville vs the Help

Diskussioner mellan mig och en arbetskamrat har de senaste dagarna gällt filmen (boken) Niceville. Hon är väldigt insatt i handlingen utan att varken ha sett eller läst den. Och jag blir bara mer och mer sugen på att både läsa och se den ju mer jag hör om den. Någonting inom mig säger att jag skulle tycka väldigt, väldigt bra om den. Och eftersom filmen får så bra recensioner så borde väl ändå boken vara ännu bättre eller?

Vårt största problem har dock varit titeln. Varför är den döpt till Niceville på svenska när den ju faktiskt heter the Help på engelska? En mycket bättre titel som hade gått att göra bra saker med på svenska också. Och speciellt konstigt blev det när vi i dag upptäckte att det faktiskt finns en stad som heter Niceville i USA – men den ligger i Florida och inte i Mississippi där handlingen utspelar sig. Riktigt riktigt skumt…

Lösningen på problemet

Det finns en stor nackdel med att bo i andra hand. Oavsett hur fin lägenhet man än lyckats få tag i (som jag har nu) så finns det varken tid eller utrymme att flytta med sig sina böcker och skapa en stor, fin bokhylla. Därför får några få olästa böcker följa med första flyttlasset och misslyckas med att fylla bokhyllan som redan finns i lägenheten på egen hand.

Men. Det går att lösa problemet. Till exempel när Adlibris så tajmat nog mejlar att man kan köpa tre klassiker för 99 kronor. Och eftersom jag bestämt mig för att läsa fler klassiker, plus har ont om olästa böcker, plus har en nästan tom bokhylla är jag i min fulla rätt att genast klicka hem tre stycken (och ett bokmärke, för att stödja SOS Barnbyar). Helt rätt, eller hur?

Lite underhållande, men inte mer än så

Elsas mode – Sofi FahrmanElsas mode
Sofi Fahrman (2009)
309 sidor

Elsa vill inget hellre än att stanna kvar i New York, men ekonomi och andra problem tvingar henne hem till Sverige igen. Men som tur är möter hon en riktig gentleman på planet och hon slipper i alla fall bosätta sig utanför Borås igen. I stället väntar Stockholm, med helt nya äventyr. Den kaxiga, envisa tjejen börjar som kafébiträde men får helt plötsligt upp ögonen för modebloggarnas underbara värld. Och det är väl klar den passar henne bra – hon som är så modeintresserad och har lite annan ingång på ämnet än alla andra. Klart hon ska lyckas!

Och självklart lyckas hon också. Vad hade det annars varit för chick lit? Lika självklart lyckas hon få kontakt med en oerhört snygg designer och få honom intresserad av henne. Men allt går inte som det ska – så klart. Precis som en äkta chicklit ska vara. Precis det jag inte riktigt gillar. Elsas liv är lite underhållande, men mer än så blir det inte riktigt för min del. Det kanske säger mer om mig än boken, men jag fastnar inte och tycker inte att Elsa verkar vara speciellt sympatisk. Snarare jobbig och det blir lite irriterande att allt går så bra för henne. Det är nästan lite skönt när det väl är någonting som går emot hennes vilja.

Men självklart slutar det lyckligt, eller hur?

Skärpning!

Jag skyller oregelbunden (nästan ickeexisterande) septemberbloggning på ett internet som inte riktigt är på min sida. Lusten att blogga försvinner lite när man varken kan publicera eller spara utkast på ett skrivet inlägg. Men nu verkar internet ha bytt åsikt (peppar peppar) och är samarbetsvilligt igen. Så nu ska här skärpas till och börjas ta hand om bloggen igen.

Trots trevligt besök av pojkvännen har jag haft en bra läshelg. Det finns många småstunder när en bok kan få ta upp några minuter av ens tid. Och då har Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap fått underhålla mig. Jag hade hört mycket gott om den och den levde verkligen upp till mina förväntningar, om inte lite till. Men mer om det en annan gång.

Nu är det i stället Zinat Pirzadehs Fjäril i koppel som är mitt söndagssällskap. Bra början, hoppas på bra fortsättning också.

Lite mycket

Alla de stillsamma döda – Anna JanssonAlla de stillsamma döda
Anna Jansson (2001)
264 sidor

Trots att jag irriterade mig lite på Maria Werns inblandning i den förra boken kunde jag inte låta bli att läsa vidare. Kanske borde jag ha förutspått att det skulle bli värre. När Alla de stillsamma döda till och med börjar med att Maria ligger inlåst och skadad på grund av försvinnandet hon utreder suckar jag lite inombords. Varför måste alla poliser/journalister/detektiver/etc som är huvudpersoner i deckare så ofta råka illa ut själva? Jag förstår att det blir mer spännande på det sättet – men ska Maria verkligen hålla på sådär genom alla böcker?

En positiv sak är dock att det som läsare finns möjlighet att spekulera i vem som är mördaren. Sen är det dessutom svårt att gissa rätt och det är väldigt, väldigt bra. Och samtidigt upplever jag samma sak som med Stum sitter guden – att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Det är ett stort, stort plus.

Äntligen!

Olika höjdpunkter på året brukar vara när Enbokomdagen ordnar olika sorters pocketbokbyten. Och nu är det dags igen! Så självklart är jag på, det är så spännande att få paket från någon hemlig bokvän och att få klura på vad som är bäst att skicka.

Häng på du med, vetja!

1 2