TidningsIda

– om böcker och språk

Gammal läsning är bra läsning

Mina drömmars stad – Per Anders FogelströmMina drömmars stad
Per Anders Fogelström (1960)
290 sidor

Första gången jag läste Mina drömmars stad var för att jag helt enkelt var tvungen. På högstadiet, på svensklektionen. Och det är inget dåligt med det, jag gillade boken redan då även om det var många i klassen som inte gjorde det. Men nu kände jag ändå att jag ville ge den ytterligare en chans att riktigt imponera på mig och gav mig på den ett antal år senare.

Och den växte faktiskt. Kanske för att jag har växt och kan se saker på ett annat sätt. Jag förstår hur Lotten och Henning tänker och drömmer, jag har mer att relatera till hos dem även om mitt liv i dag är långt ifrån deras liv då. Jag kan även förstå att Per Anders Fogelström skriver bra och levande. Karaktärerna finns hos mig, eller kanske snarare jag hos dem. Jag sitter i deras kök och ser dem, jag är med Henning när han vandrar genom ett Stockholm som jag också känner till bättre nu än när jag läste boken första gången.

Framför allt så känns det här som en bok som aldrig blir daterad, aldrig för gammal att läsa. Förmodligen för att det är just en historisk skildring av människoliv. För även om omständigheterna och samhället förändras så tror jag att människan innerst inne har kvar samma sätt att drömma och samma sätt att tänka. Därför förstår vi och kan tänka oss in i hur Henning och Lotten och alla de andra hade det, trots att vi själva aldrig levt på det sättet. Och det är intressant.

Jag är glad att jag läste boken igen. Kanske ska jag även ge mig på fortsättningarna?

Categories
Betyg: 3, Svenskt

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    *



    You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggers like this: