Jag har precis (för en sisådär fyrtio sidor sedan) öppnat min relativt nyinköpta Tamara McKinley-bok. Min fjärde av henne, tror jag bestämt att det blir. Och jag känner redan av den där mysiga och mystiska känslan som jag gjorde första gången jag läste Matildas vals och sedan har känt av i de andra böckerna.
Det här bådar riktigt gott.
Alltid en sån skön känsla. När man vet vad man ska få och att man kommer tycka om det. Som mig och Sarah Dessen liksom.
Jag var inte så förtjust i den här boken, hoppas den faller dig bättre i smaken