TidningsIda

– om böcker och språk

En ny isländsk bekantskap

Glasbruket
Arnaldur Indridason (2000)
Inbunden – 263 sidor

En man har hittats död efter att uppenbarligen ha blivit ihjälslagen med en tung askkopp. Men vem har gjort det? Och varför ligger en lapp där det står ”Jag är han” på kroppen? Polisen Erlendur tar tillsammans med sina kollegor hand om fallet och konstaterar snabbt att det här inte är något vanligt isländskt mord (tydligen är de inte så planerade och har oftast ingen mening). Här finns det uppenbarligen någon privat problematik i bakgrunden. När det dessutom kommer fram att den dödade mannen en gång i tiden blev anklagad för våldtäkt, utan att bli dömd, misstänker Erlendur att det har någonting med saken att göra.

December var Islands månad i den Nordiska utmaningen och mitt val föll påArnaldur Indridason. Jag hade tidigare hört namnet någon gång, men aldrig ens funderat kring att läsa någon av hans böcker. Jag kan nu säga att jag inte ångrar att jag faktiskt läste den. Det är en lite annorlunda deckare och det är behagligt att den varken är svensk eller engelsk. Perspektivet känns annorlunda mot vad det brukar och jag tycker om den karaktär som Erlendur är. Kanske är det lite att ta i att hans dotter är knarkare och hans son sitter i fängelse, men jag accepterar det. För Erlendur känns inte övermänsklig som vissa poliser har en tendens att göra i kriminalromaner. Han är heller inte klyschig. Han är alldeles lagom.

Jag tycker om hur Indridason skriver och att det är de verkliga känslorna som får ta plats i boken. Kvinnornas känslor, framför allt. Det är lätt att förstå varför saker och ting är som de är och varför historien går framåt på det sätt det gör. Och det är lättläst utan att för den skull kännas slarvigt. Precis som en bra bok ska vara, om man inte vill ägna allt för lång tid åt att läsa den.  Han planterar dessutom avslöjanden på ett bra sätt. En potentiell mördare avslöjas ganska tidigt, men det betyder inte att jag för den skull är tvärsäker på att det är just den personen. Det skulle mycket väl kunna vara någon annan.  Man vet inte helt säkert förrän det nästan är slut.

Nästa månad är det Färöarna som gäller och jag är lite osäker på vad det blir för någonting då.

    One comment so far | Leave your own comment

    Trackbacks & Pingbacks

  1. Sammanfattning nordisk läsutmaning: Island, del 1 « Dantes bibliotek

    […] – Theresans, Josefins läsning, Eli läser och skriver, Lottens bokblogg, Tidningsida Kvinna i rött  – Underbara böcker Svart himmel – Västmanländskans […]

  2. Your email address will not be published. Required fields are marked *

    *



    You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggers like this: