Plats 5–2

5. Kristina Ohlsson överraskade mig rejält när även hennes tredje bok, Änglavakter, visade sig vara helt fantastiskt bra. Dock tyckte jag att den började lida av tendenser som jag ser hos andra deckarförfattare som skriver serier; att huvudpersonen blir inblandad på ett lite för personligt plan lite för mycket. Därför nådde den inte ända upp till en fullpoängare, men den var ändå helt fantastisk och jag står fast vid att Kristina Ohlsson nog är Sveriges bästa deckarförfattare.

4. Anna Gavalda är en av mina absoluta favoritförfattare, framför allt för att hon är en ordens konstnär. Den lilla lilla boken En dag till skänks handlar inte om så mycket men lyckas ändå tränga in i en och göra att den får en plats i läshjärtat. Och trots att det är en så kort historia låter inte Gavalda språket lida – trots att det hade varit så lätt att bara skynda fram med handlingen och glömma allt annat. Tack för det.

3. Jag låter Kristina Ohlsson få med ytterligare en bok på listan, nämligen hennes debut Askungar. Förmodligen är det också den bästa av hennes tre och trots att jag läste den som nummer två i ordningen var ingenting förvirrat eller konstigt. Även det imponeras jag över, hur hon lyckas skriva böcker som hänger ihop men som ändå klarar sig väl på egen hand. Just den här historien om barnen som försvinner gör dessutom riktigt ont i hjärtat och är otroligt hemsk.

2. Årets sista bok var också en av årets bästa. Mörk jord av Belinda Bauer var omöjlig att lägga ifrån sig och gjorde ett otroligt djupt intryck på mig. Jag tyckte om den lite annorlunda idén med att låta barnet vara huvudperson i en deckare (även om jag egentligen inte vet hur ovanligt det är, jag vet bara att jag inte läst det förut) och att man samtidigt hela tiden vet vem som är mördaren. Det gav det hela en helt annan sorts spänning – vad ska egentligen hända?


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *