TidningsIda

– om böcker och språk

Kepler har skärpt till sig

Eldvittnet – Lars KeplerEldvittnet
Lars Kepler (2011)
Inbunden – 162 sidor

Lars Keplers böcker har gjort mig kluven ända sedan jag läste Hypnotisören. Det är något speciellt med dem och ändå kan jag inte låta bli att irritera mig på dem när jag läser. Jag sträckläser men himlar med ögonen samtidigt. Jag gillar dem samtidigt som jag ogillar dem. Och trots detta (eller kanske just på grund av detta) kände jag mig tvungen att läsa paret Ahndorils tredje bok om Joona Linna.

En ung tjej hittas dödad i isoleringsrummet på ett behandlingshem för tjejer med psykiska problem. Hon är brutalt mördad och ligger med händerna för ansiktet på sin säng. De andra flickorna hittar henne och snart upptäcks att en av dem är borta. Har hon gjort det? När allt detta har börjat hända går historien vidare i en rasande fart – Joona Linna jagar mördaren utan att egentligen ha befogenhet att göra det då han befinner sig mitt i en internutredning för tidigare misstag. Men varför skulle det hindra en stjärnpolis? De verkligt ansvariga är i stället den otroligt korkade och klyschiga polisen Gunnarsson och den sura åklagaren Susanne Öst, som även hon är den typiska bilden av en sur åklagare som har bestämt sig för vad som är det rätta.

Det är blodiga mord, psykotiska mördare och barn som mår dåligt – ungefär det som förekommit i de båda tidigare böckerna. Ändå känns det inte tjatigt, jag har inte läst den här boken tidigare. Det går inte att sluta läsa och jag måste hela tiden få veta vad som är Linnas nästa drag. I den här boken är han inte riktigt så överlägsen som i de tidigare; ibland har han nästan fel. Men självklart är det han som har rätt och Gunnarsson/Öst som har fel i slutändan. Precis som det ska vara.

Lite tveksamt är dock slutet där en helt ny historia plötsligt börjar. Det hade kunnat vänta till nästa bok för min del. Det är en självstående bok, inte en tv-serie där nästa avsnitt kommer om en vecka.

Jag är inte den som är den – gällande Kepler får jag helt enkelt ändra min uppfattning. De har lärt sig och är fantastiskt duktiga på att berätta en historia. En viktig del är det höga tempot och att historien berättas i nutid; ingen vet vad som ska hända för det har ännu inte hänt. Inga onödiga miljöbeskrivningar tar upp plats och saktar ner historien. Hjärtat klappar snabbt och ibland kommer jag på mig själv med att nästan hålla andan. Exakt så spännande är det. Om jag inte hade varit ledig när jag läste den här vet jag inte hur det hade gått.

Categories
Betyg: 4, Deckare

    2 comments already | Leave your own comment

  1. 1/6/2012 | 11:14 Permalink

    Jag tyckte Hypnotisören var jättebra, men var djupt besviken på Paganinikontraktet. Men det blir nog till att läsa den här i alla fall… Din recension lockar ju också. Och så har den ju viss lokalanknytning också;-)

    Respond to this comment

    • 1/8/2012 | 12:57 Permalink

      Ja, Paganinikontraktet var helt klart en besvikelse. Därför blev jag så förvånad att de hämtat sig så pass till den tredje, den måste du absolut läsa.

      Respond to this comment

  2. Your email address will not be published. Required fields are marked *

    *



    You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggers like this: