Un film très bon

Igelkottens elegans – Muriel BarberyAv en slump råkade jag se att Igelkotten gick på tv i går kväll. En lycklig slump kanske jag ska kalla det eftersom jag velat se filmen sedan jag läste boken. Jag blev direkt förälskad i Igelkottens elegans när jag läste den i somras och även om jag starkt misstänkte att det inte fanns en chans att filmen skulle kunna nå upp till boken så hoppades jag att den skulle vara bra.

Och det var den verkligen. Très bon, vraiment très bon. Självklart inte på samma sätt som boken, det går inte att göra en film som lever upp hundraprocentigt till boken. Men jag tycker ändå att de lyckades bra. Till en början var jag tveksam, men så fort monsieur Ozu kommer in i bilden växer filmen. I boken var min favorit Renée Michel, portvakten, men i filmen gillar jag verkligen monsieur Kakuro Ozu. Paloma ser inte alls ut och beter sig inte alls som jag hade tänkt mig, men fungerar ändå bra.

Och på ett sätt tycker jag att det är bra att litteraturen och kopplingarna till det får lika stor plats i filmen som i boken. I bokform är det fantastiskt men i filmen tror jag att det hade blivit konstigt. Bättre att låta det bli en introduktion till vissa delar men utan att ta över.

Dessutom njöt jag av språket – franska är verkligen underbart vackert. Jag förstod även en hel del, vilket gör det hela lite speciellt.


One thought on “Un film très bon”

  1. Jag har inte läst boken men jag gillade också filmen, särskilt Kakuro Ozu. Men jag kommer inte läsa boken, det brukar vara bäst att läsa först och sedan se filmen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *