TidningsIda

– om böcker och språk

Pingviner och en härlig vänskap

Mitt liv som pingvin – Katarina MazettiMitt liv som pingvin
Katarina Mazetti (2008)
Inbunden – 224 sidor

Den här boken handlar inte om pingviner. Eller jo, indirekt gör den det, för det förekommer en väldig massa pingviner i den. Liksom sälar av alla dess slag och alla möjliga fåglar. Men de står inte i centrum. Det gör i stället Tomas och Wilma som träffas på en kryssning till Antarktis. De är helt olika som personer men av någon anledning dras de till varandras sällskap under hela resan. Wilma är glad, positiv och försöker hela tiden se allt från den ljusa sidan, medan Tomas är deprimerad och butter på grund av en skilsmässa och att han inte får träffa sina barn. Ett udda par minst sagt. Trots det utvecklas en stark vänskap väldigt snabbt som dock sätts på hårda prov när det visar sig att båda två har djupa hemligheter för den andra.

Det är inget fel på historien, till och från är den lite småmysig och trevlig medan den nästa stund är sorgsen. Men Wilmas och Tomas problem lyckas ändå inte riktigt tränga in i mig och jag kan bli lite uttråkad av att det inte händer så mycket. Boken består av korta kapitel där det ena berättas ur Wilmas perspektiv, det andra ur Tomas, det tredje ur den gamla kvinnan Albas och så vidare. Dessutom några kapitel från andra medresenärer – som Mazetti uppmanar till att hoppa över om man vill, vilket jag nästan gör då de är skrivna med kursiv stil. Jag vet inte om det beror på sättet att berätta historien men det blir aldrig något riktigt driv i den. Det känns som att jag stampar på samma ställe hela tiden. Visst, det händer inte så jättemycket men det hade ändå kunnat bli roligare. Plus att jag stör mig på att hon skriver “mej” och “sej”. En liten sak, men en av mina språkliga allergier. Och kvinnan Albas kapitel är någon sorts försök att analysera hur lika människor är djur, vilket för mig är lite för tungläst jämfört med resten av boken och heller inte jätteintressant.

Men jag gillar Wilma, hennes sätt att se på världen och ta allting på ett positivt sätt trots att hon inte har det så lätt själv. Och jag irriterar mig på Tomas, hur han anser att ingenting är hans fel utan bara hans exfru. Därför tycker jag om hur Wilma kör med honom och till och från blir riktigt elak. Det behöver han, faktiskt.

Categories
Betyg: 2

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    *



    You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggers like this: