Dubbla mordhistorier

Under en period var jag nästan besatt av Agatha Christie och lånade någonstans kring hälften av hennes böcker på biblioteket. Och fast jag läste så många så tröttnade jag inte; trots att de bygger på samma pusselteknik kunde jag sällan lista ut vem som var mördaren. Hon har fortfarande en speciell del i mitt litterära hjärta, men eftersom jag lånade böckerna på biblioteket så speglas inte min fascination i min bokhylla. Två stycken har jag, och den ena råkar börja just på D – Dolken från Tunis. Jag har läst den två gånger och sett tv-serien med David Suchet som Poirot som hamnar väldigt nära när ett mord begås. En dolk som har försvunnit ur sitt glasskåp är snart det han fokuserar på och som vanligt hittar han lösningen som ingen annan ser.

Den andra boken börjar jag i detta nu närma mig slutet på. Den hemliga historien av Donna Tartt blev min genom ett pocketbyte men det var först den här veckan jag började läsa den. Det visade sig vara en minst sagt annorlunda historia, men jag tycker om den eftersom den påminner mig en hel del om Brott och straff.

Redan från första början får man veta att ett gäng collegeelever har mördat en av sina kompisar, men inte mycket mer än så. I stället får man veta vad som ligger bakom mordet innan man slutligen är i fas med bokens början och kan få veta vad som händer efteråt. Ångesten, rädslan, men också lite nöjdhet över att de faktiskt vågade göra det. Vi får se om jag gillar den även efter de sista hundra sidorna.


One thought on “Dubbla mordhistorier”

  1. SV: Ja det håller jag verkligen med om. Man kommer ändå ha något med sig från den, den är verkligen speciell.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *