TidningsIda

– om böcker och språk

Jag kan känna deras oro

Den hemliga historien – Donna TarttDen hemliga historien
Donna Tartt (1993)
Pocket – 559 sidor

“En thriller för tänkande människor” lyder blurben från Newsday på omslaget till den här boken. Och det kan man väl minst sagt säga. För utan att ha huvudet med sig går det verkligen inte att läsa Den hemliga historien. Ibland krävs det till och med lite väl mycket tänkande, vilket kan få mig att skumma igenom stycken – och det gäller då delar där de pratar väldigt noggrannt om någonting i sin grekiska undervisning. Annars är det spännande och lite ångestframkallande hela vägen.

Richard Papen kommer till ett nytt internatcollege och hamnar snart i det hemliga, inre gänget som läser grekiska, trots att han är där tack vare ett stipendium och inte alls har samma bakgrund som de andra. Men det visar sig snart att de andra inte heller har helt ont om problem och overkliga drömmar. Tycker om att leka dionysiska lekar. Och kombinationen gör att det snart går över styr. På ett minst sagt farligt och ångestframkallande sätt.

Den enda bok jag kan jämföra Den hemliga historien med är Brott och straff. Känslan de båda böckerna framkallar hos mig är snarlik och jag mår nästan dåligt av att läsa om deras oro och ångest. Många gånger blir jag irriterad och lite arg, men ibland blir jag också rädd för Richards skull. Jag vill att han ska lämna det kultiverade, fina gänget och våga vara sig själv någon annanstans, någonstans som är tryggare. Men självklart vill han inte det. Det snurrar runt i mitt huvud när jag läser och jag måste hela tiden få veta hur de tar sig ur situationen de satt sig i. Sluta läsa? Inte en chans.

Categories
Betyg: 4

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    *



    You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggers like this: