Något överraskande

Norwegian wood lockade mig både på grund av Beatleslåten i titeln och på grund av författaren. Och det visade sig vara lika bra som jag hoppats. En annorlunda, men vacker kärlekshistoria som emellanåt är riktigt konstig, men stundtals också är fantastiskt känslomässig och underbar.

Krönikesamlingar är i vanliga fall inte min kopp te, men Liza Marklund lyckades motbevisa mig när hon släppte sin Nya röster sjunger samma sånger. Genom att strukturera upp samlingen med olika teman och att knyta an till den ena med den andras hjälp skapar hon en röd tråd som gör att det känns som att de olika texterna faktiskt hör ihop på riktigt och inte bara har råkat slängas ihop i samma bok.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *