TidningsIda

– om böcker och språk

Den där Cirkeln, ja…

CirkelnCirkeln
Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg
Rabén & Sjögren (2011)
E-bok

Jag skulle inte läsa Cirkeln, för jag gillar inte överhypade böcker som verkligen alla ska hylla. Och framför allt vill jag inte läsa dem precis när alla andra gör det. Och i det här fallet var jag säker, ett gäng tonåriga häxor var ingenting för mig – jag gillar inte onaturliga saker.

Men varför läste jag den då? Tja, jag blev trots allt sugen på att ta reda på vad det var som var så himla fantastiskt. Vad det egentligen är som gör att verkligen alla verkar gilla den. Och, om jag ska vara ärlig, så hade jag en förhoppning om att få  vara en av få som tyckte motsatsen.

Men tyvärr klarar jag inte av att göra det. Det betyder inte att jag tänker bli en av Cirkelns främsta fans, men jag gillade den faktiskt. Den är bra skriven, lätt att läsa och spännande. De utvalda tonårstjejerna blir riktiga människor med verkliga känslor och egenskaper. Jag tycker riktigt mycket om Minoo, och tror att jag hade gjort det ännu mer om jag varit i rätt målgrupp. Hon är den smarta tjejen som är orolig för vad andra ska tycka om henne och står lite utanför alla sina klasskamrater. Jag känner ofta igen mig i henne och därför är jag glad att hon är den som får ta mest plats, även om jag gillar att perspektivet hela tiden växlar mellan de olika tjejerna.

Min rädsla för de övernaturliga delarna var lite överdrivna, det var ingenting att oroa sig för. Visst är det övernaturligt, men eftersom tjejerna själva inte riktigt tror på det så blir det ändå mer verklighetstroget på något sätt. Lite luddigt formulerat kanske, men det är så det känns. Framför allt gillar jag drivet i boken och sättet den är skriven på. Hur allting känns så enkelt, självklart och vardagligt. De får ha sina vardagliga bekymmer och de får ta nästan större plats än själva den övernaturliga handlingen emellanåt. Och kampen mellan ont och gott gör det hela till lite av en saga, och sagor har jag alltid tyckt om.

Utom när jag kommer till slutet. Jag ska inte skriva för mycket, ifall det nu råkar finnas någon där ute som ännu inte har läst den här boken, men då blir allting för mycket för mig och det raserar helhetsbilden. För här tappar man mig totalt. Och det är synd, annars hade den lämnat ett bättre slutintryck och jag hade förmodligen sett fram emot att läsa uppföljaren Eld. Nu är det mer så att jag kan tänka mig att göra det, men inte har någon brådska.

Men jag erkänner mig i alla fall besegrad och säger att jag förstår vad det är ni hyllar. Verkligen, även om jag inte håller med till hundra procent.

Categories
Betyg: 3, Svenskt

    One comment so far | Leave your own comment

  1. 7/20/2012 | 14:26 Permalink

    tycker den var helt ok men kanske inte så mycket mer än det…3/5 av mig!

    Respond to this comment

  2. Your email address will not be published. Required fields are marked *

    *



    You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggers like this: