Lite spänning saknas

Anna Jansson – SilverkronanSilverkronan
Anna Jansson (2003)
Norstedts
E-bok

Maria Wern sommarvikariar på Gotland när en man plötsligt försvinner. Enligt frun verkar det som att han försvunnit på båten mot fastlandet, men hon verkar inte speciellt orolig. Till slut hittas ett lik i ett stenröse i skogen – som visar sig vara den försvunna mannen. Men polisen lyckas ändå inte komma någonstans och fler mord äger rum. Vad har de gemensamt – har de ens någonting gemensamt?

Som läsare vet man dock redan från första början vad det är som har hänt, inte varför, men vad. Och det förtar lite av spänningen i polisens arbete. I stället är det bara att vänta på att de ska få reda på det man själv redan vet så att allihop kan gå vidare till frågan om varför och vad som egentligen ligger bakom.

Men det är lättläst och helt okej. Det flyter på helt enkelt och eftersom Maria Wern själv inte är inblandad så som i de tidigare böcker jag har läst om henne så är jag mer än nöjd. Men jag hade velat känna lite mer spänning.

De har någon sorts det (dubbelrecension)

Smärtans hus
Jo Nesbø (2002)
Piratförlaget
Pocket – 426 sidor

Jag har gett Harry Hole flera försök nu. Och här börjar jag faktiskt bli lite positiv till honom. I den här delen är det ett gäng brutala bankrån som står på agendan, samtidigt som han själv blir inblandad i ett mord på en kvinna. Det visar sig nämligen att hon är en gammal flickvän och allting tyder på att Hole var den sista att gå därifrån kvällen innan hon blev mördad.

Det är spännande, det kan man inte säga någonting emot. Men varför måste han vara så inblandad igen? Det är lite bättre än några av de tidigare böckerna jag läst om honom, men jag blir inte helt såld. Men samtidigt är det synd om Hole, det är uppenbart att någon försöker sätta dit honom och då är det svårt att inte känna sympati för honom.

Djävulsstjärnan
Jo Nesbø (2003)
Piratförlaget
Pocket – 388 sidor

Om Smärtans hus ändå var helt okej så får Djävulsstjärnan mig att nästan bestämma mig för att inte ge Harry Hole någon ny chans alls. Den här gången är han nära uppsägning från polisen men lyckas på något sätt hänga kvar, trots att han beskyller sin kollega för mord och vapensmuggling. När en kvinna hittas mördad tvingas de arbeta sida vid sida för att lösa mordet – eller morden, som det senare visar sig vara. Men Hole är den som kommer mördaren först på spåren. Och jag gillar verkligen inte hur Hole är i den här boken. Det är någonting som är svårt att sätta fingret på, men jag tycker verkligen att han gör bort sig totalt flera gånger och som jag inte tycker gör att han förtjänar någon andra chans.

Men samtidigt så läste jag ut den här boken en och samma dag, vilket säger någonting. De är svåra att lägga ifrån sig, hur mycket jag än himlar med ögonen och suckar under tiden jag läser. Så kanske säger det också någonting. Kanske vill jag sucka. Kanske har Nesbø lyckats.

Kanske kommer jag till och med att ge Hole en ny chans. Men jag låter det nog gå lite tid innan det blir en ny chans i så fall.

Åtta mer eller mindre intressanta fakta om mig

Det cirkulerar en liten utmaning som faktiskt är riktigt intressant att läsa här mellan bloggarna. Om man blir utmanad är tanken att man ska berätta åtta fakta/vanor om sig själv och sedan utmana fyra andra att göra likadant. Jag har blivit utmanad av både Lotten och Boktok73 och har fått klura en hel del, men känner mig nu redo att presentera mig själv lite mer noggrannt.

1. Jag är otroligt rädd för getingar och har varit sedan jag blev stucken relativt många gånger på kort tid när jag var runt 10–13-årsåldern. Jag klarar inte av att stå/sitta still utan går helst så långt därifrån som möjligt. Vilket onekligen gör det lite svårt att sitta ute och äta/fika under augusti månad.

2. Jag har spelat gitarr på musikskolan i tio år men när jag sedan var tvungen att sluta har jag slarvat en hel del. Gitarrerna hänger på väggen och är fina, men ibland (alldeles för sällan) kliar det i fingrarna och jag tar ner en av dem. Men jag önskar som sagt att det hände oftare och borde verkligen skärpa till mig på den fronten.

3. Eftersom jag jobbar som redigerare på en tidning så innebär det en hel del korrläsande och ändrande av andra texter. Det har fått till följd att jag automatiskt får lust att korra vissa saker (som göra om istället till i stället) när jag läser böcker och sedan tvingas inse att det ju faktiskt inte går.

4. Jag är väldigt intresserad av språk och läste (förutom engelska såklart) både tyska och franska på gymnasiet. Just nu skulle jag väldigt gärna vilja lära mig lite grekiska och är nästan lite sugen på en distanskurs i ämnet till våren.

5. Varje tisdag längtar jag efter att det ska bli onsdag så att jag ska kunna titta på Project runway på TV3 Play. Eftersom jag inte har trean måste jag vänta tills det läggs ut där…

6. … och ganska ofta när jag är hemma hos mamma och pappa (som har TV3) så händer det att jag råkar hamna i soffan framför gamla repriser (som jag redan sett sjuhundraelva gånger) av just Project runway och Top model.

7. Jag har alltid varit en morgonmänniska som inte har haft några problem att studsa upp ur sängen när klockan ringer klockan sex. TILLS jag började jobba kväll för drygt ett år sedan. Nu är de dagar jag faktiskt måste börja jobba klockan nio riktigt sega att ta sig upp ur sängen klockan sju.

8. Jag är emellanåt en riktig besserwisser som inte kan låta bli att rätta folk när de säger någonting som är fel. Ibland försöker jag låta bli, men till slut liksom hoppar de där rättelserna ut ur min mun av sig själva ändå.

Däremot hoppar jag det här med att utmana andra bloggare hoppar jag, då jag redan sett att väldigt många har svarat. Men om du inte har svarat så får du väldigt gärna se dig själv som utmanad.

Klassiker som passar när som helst

Charles Dickens – Oliver TwistOliver Twist
Charles Dickens
Skriven 1838
Inbunden – 214 sidor

Sista året på gymnasiet läste jag Great expectations (Lysande utsikter) i Engelska C-kursen. Den var bra, men mitt främsta minne av den är att jag tyckte att den var svår. Inte bara språket, utan hela handlingen. Därför fick jag lite bilden av att det var så som Charles Dickens är. Men trots det har en önskan om att läsa Oliver Twist längre grott i mig och jag har snubblat över den några gånger på olika antikvariat. Men på engelska, och jag kände mig ganska säker på att jag ville läsa den på svenska – just av de tidigare anledningarna. Och plötsligt fanns den där, på det lilla antikvariatet i hamnen i min hemsida. Så nu finns den i min bokhylla, utläst och klar.

Och hjälp, vad den överbevisade mina förväntningar. Språket var inte alls svårt, snarare tvärtom, och handlingen var helt fantastisk. Nu visste jag ju i och för sig ungefär hur den gick (tacka bland annat tecknade Oliver och gänget och musikalfilmen Oliver) men ändå lyckades den överraska mig på flera punkter. Jag fastnar direkt för Oliver och blir lite rädd för Fagin och de andra elakingarna.

För mig är en riktigt bra klassiker en bok som kan läsas av alla, när som helst och hur som helst. Och det tror jag verkligen att Oliver Twist kan göra. För även om den inte utspelar sig i vår tid så går det att känna igen sig i de mänskliga tankarna och fenomenen som dyker upp (girigheten, till exempel). Människor är alltid människor och kommer nog alltid att fungera på ungefär samma sätt, oavsett hur världen runt omkring oss ser ut.

Men framför allt är jag så glad att jag äntligen läst den. Det är en klassiker jag aldrig kommer ångra att jag tog mig an.

Ett väldigt viktigt perspektiv

Arkan Asaad - Stjärnlösa nätterStjärnlösa nätter
Arkan Asaad
Norstedts 2011
Pocket – 248 sidor

Amar växer upp i Sverige med en kurdisk familj och en dominerande far. Men han själv är helt anpassad till det svenska samhället och vill leva precis som alla andra. När han är 18 följer han med sin pappa och sina bröder till kurdiska Irak för att hälsa på släkten. Det är ett trevligt besök och han njuter av att få träffa alla de han minns från han var liten – tills han inser vad syftet med resan är. Hela släkten planerar att han ska gifta sig med sin kusin Amina. Självklart inte, han har ju flyttat hemifrån, är van att klara sig själv och planerar att studera och jobba innan han bildar familj. Men till slut blir trycket från släkten för stort och han ger med sig.

Det här är väldigt intressant läsning, framför allt för att den handlar om tvångsgifte ur ett annat perspektiv än vad jag tidigare har läst om. Oftast är det tjejen som är den utsatta, men i det här fallet är det en ung kille som tvingas till precis samma sak och som kämpar för sin egen frihet. Och som är den som håller på att förstöra familjens heder genom att inte vilja gifta sig. Det väcker många tankar och är relativt lätt att ta till sig, trots allt. Det är så sorgligt men samtidigt imponerande hur stark Amar är och vad han gör för att få leva livet på sitt sätt.

Språket är helt okej, även om jag inte blir helt hänförd av hans sätt att berätta historien. Men i det här fallet gör det inte så mycket, för det är själva historien som är det jag är ute och efter och det som betyder någonting. Och det betyder väldigt mycket.

Nya recensionsex

Nu börjar det bli höst igen och med den kommer även en hel mängd nya, spännande boksläpp. Det märktes inte minst i min brevlåda den här veckan när hela tre stycken recensionsex trillade in:

Mördaren i folkhemmet av Lena Ebervall och Per E Samuelsson: Om idrottsmannen Olle Möller, som mot sitt nekande dömdes för mord på en liten flicka. En historia jag snubblade över för ett tag sedan, men då inte fick veta så mycket om. Nu kanske jag får veta mer. Recensionsdatum 19 september.

Flakmopedisten av Lasse Berghagen: Barndomsminnen som övergår till en historia om flakmopedisten Hubbe. Egentligen är jag mest nyfiken på om Lasse Berghagen skriver lika mysigt som han själv verkar vara. Recensionsdatum 19 september.

Rosor, min kära, bara rosor av Mark Levengood: En ny samling små underfundiga historier. Recension kommer så fort den är utläst.

Ett riktigt ordentligt lässug

Det är verkligen vad jag känner nu. Mest hela tiden, när jag sitter vid datorn, är på jobbet, lagar mat, kommer hem. Det finns där hela tiden – till och med när jag läser. Och det är en ganska underbar känsla, faktiskt. Jag är verkligen på humör för att sluka någonting i helgen, hugga tag i det på morgonen och sedan sitta där fast vid boken hela dagen.

Frågan är bara vilken potentiell sidvändare som står i min bokhylla och väntar på just den stunden…

De jag önskar att jag inte hade läst än

Jag har råkat missa bokbloggsjerkan några veckor, men nu är jag tillbaka igen. Och veckans fråga lyder:

Vilka böcker önskar du att du ännu inte hade läst?

Jag hade jättegärna velat ha kvar Det bästa av allt av Rona Jaffe på min att läsa-lista, eftersom den var så fantastisk och jag inte tror att den kan vara på riktigt samma sätt vid en omläsning. Samma sak gäller Mörk jord av Belinda Bauer. Den var så spännande och så annorlunda mot många andra deckare, medan uppföljaren Skuggsida inte alls var på samma sätt och gjorde mig en smula besviken. Det enda jag kan hoppas på är att tredje boken är lite mer som den första.

Niceville av Kathryn Stockett var precis så bra som jag hade tänkt mig, men den tror jag också är en sådan bok som faktiskt skulle fungera att läsa igen och tycka lika bra om. Så den kanske jag inte behöver ha oläst för att skriva upp på att läsa-listan igen.

Hyfsat försök att bli en ny Christie

Jacqueline Winspear – Med lätta bevisMed lätta bevis
Jacqueline Winspear
(Norstedts 2007)
Pocket – 350 sidor

Mitt bland alla böcker på ett litet antikvariat lyckades den här boken fånga mitt intresse. Någonstans bak i huvudet ringde en liten klocka när jag läste namnet Jacqueline Winspear men jag vet fortfarande inte riktigt varför. Men den lilla klockan fick mig att lyfta på den, som det såg ut, olästa pocketboken som av någon anledning råkat hamna där. Och på baksidan fanns de orden som lockade mig ännu mer, en formulering om en ny Miss Marple och en ny Agatha Christie.

Kanske var det även det som gjorde att jag blev lite besviken när jag hade läst boken. För att jämföra huvudpersonen Maisie Dobbs med Miss Marple är inte helt rätt. De är inte riktigt samma sorts människor. Dessutom är Maisie Dobbs privatdetektiv på heltid (i alla fall i den här boken, tydligen är det del två) och kommer riktigt bra överens med polisen. Hon får i uppdrag att hjälpa en rik man hitta sin dotter som har försvunnit, enligt vad allt verkar frivilligt. Men i sitt sökande efter dottern snubblar Maisie Dobbs över ett antal dödsfall som på något sätt verkar höra ihop, både med varandra och med den försvunna kvinnan. En del är tydligt mord, en del framställs som självmord. Är den försvunna unga kvinnan nästa offer?

Jag har problem med att det känns lite ytligt och svåråtkomligt. Jag blir inte riktigt en del av fallet och har svårt att själv bilda mig någon uppfattning om vem det faktiskt är som är mördaren. Vilket jag gärna vill göra när det är någonting som ska föreställa en klassisk pusseldeckare. För det är det här och att Winspear tydligt har utgått från Agatha Christie går inte att undgå. Vilket är både bra och dåligt, för jag tycker inte riktigt att hon når upp till Christies klass. Men det är ett gott försök som blir till bra och lättläst läsning. Dessutom en spännande upplösning som inte alls är någonting jag hade kunnat räkna ut.

Inte som någon annan bok

Read More
Little Bee – Chris Cleave

Little Bee – Chris CleaveLittle Bee
Chris Cleave
(Brombergs 2012)
Inbunden – 310 sidor

Little Bee är en beundransvärd person. Hon har flytt från Nigeria och de hemska oljemännen för att skapa sig ett nytt liv i England. I två år blir hon fast på en flyktingförläggning utanför London och den tiden använder hon till att lära sig tala drottningens språk. För om hon bara kan prata med drottningens ord och drottningens tonfall så är hon säker på att folk ska ta henne på allvar. Till slut släpps hon ut (dock inte riktigt på det sätt som var tänkt) och bestämmer sig då att leta reda på de enda människorna hon känner till i landet; Andrew och Sarah O’Rourke som hon träffade en mycket ödesdiger dag på en strand i Nigeria.

Sarahs och Little Bees historier löper parallellt genom hela boken och deras små bitar gör att hela historien om vad som egentligen hände på den där nigerianska stranden sakta men säkert växer fram. Att det var något allvarligt förstår man snabbt, på hur pass mycket den har påverkat dem båda två. Men tillsammans kan de möta historien och ta sig framåt. Eller åtminstone försöka.

Little Bees delar är klockrent skrivna. Chris Cleave har hittat ett sätt att fånga en personlighet och göra henne till en levande människa. Trots att det är en så sorglig historia hon berättar så har man ofta inte långt till skrattet. Speciellt när hon försöker förklara saker som kan verka konstiga i det nya landet, för flickorna hemma i Nigeria och har diskussioner med dem i huvudet. En hel del tankvärda samtal dyker upp där. Och det är också ett ord som bra beskriver hela boken – tankvärt. För hur behandlar vi egentligen de som kommer som flyktingar? Och hur ser vi i västvärlden på Afrika? Måste allting verkligen vara svart eller vitt, består inte världen av en massa gråa situationer?

Det här är helt klart en årets toppböcker. Så självklart tycker jag att du ska se till att komma över den så fort som möjligt. För det är verkligen inte vilken bok som helst.