Month: October 2012

Lite mer åt rätt håll igen

Ni älskar dem inte
Belinda Bauer
Modernista 2012
Ljudbok

Till att börja med vill jag varna för att du kanske inte bör läsa det här om du inte har läst Skuggsida. Det är nämligen oerhört svårt att skriva om Ni älskar dem inte utan att nämna det som varit.

Belinda Bauers första bok Mörk jord tog mig fullständigt med storm, medan Skuggsida fick mig lite konfunderad eftersom saker och ting inte riktigt gick som jag hade förväntat mig. Dock blev jag nyfiken på hur hon skulle lyckas gå vidare med det och det var därför jag relativt snabbt kastade mig över Ni älskar dem inte – som ljudbok.

Hon fortsätter en stund efter att de tidigare händelserna slutade. Polisen Jonas Holly går fortfarande hemma efter mordet på sin fru. Men hans återkomst till yrket sammanfaller med att flera barn plötsligt kidnappas. De stjäls ur bilar där de lämnats ensamma och kidnapparen lämnar det hemska meddelandet “Ni älskar honom/henne inte” efter sig. Sökandet och oron upptar hela området kring Shipcott och Exmoorheden och alla vill hjälpa till. Men allt fler barn försvinner och hoppet börjar svikta.

I den här boken är även Steven Lamb tillbaka i en lite starkare roll än den föregående boken, vilket jag tycker väldigt mycket om. Han tror fortfarande att Jonas Holly mördade sin fru och är nu rädd för att det är han som har kidnappat barnen. Så rädd och misstänksam att han gärna går omvägar för att slippa möta honom. Men är det Jonas som är skyldig?

Jag hade hoppats att den här boken mer skulle likna Mörk jord och jag blir så glad när jag inser att jag har rätt. De starka personligheterna och spänningen påminner mer om den första boken än den andra. Det är lätt att engagera sig i de olika människorna och framför allt blir Steven ännu mer intressant nu när han börjar växa upp. Trots att jag sedan tidigare var arg på Jonas Holly lyckas Belinda Bauer ändå få mig att känna lite sympati för honom också igen. Hon kan verkligen beskriva en människas inre tankar och våndor på ett gripande sätt.

Kidnapparens motiv däremot känns lite långsökt och jag har svårt att köpa den på något sätt psykologiska förklaringen. Jag förstår hur hon har tänkt sig det, men tycker inte riktigt att det fungerar hela vägen. Kanske har det även att göra med att koncentrationen sviktar lite eftersom jag lyssnar på boken och inte läser den. Men ju närmare slutet jag kommer, desto mer spännande blir det och koncentrationen också bättre. Det är riktigt, riktigt spännande och hade jag haft boken i min hand vet jag att jag absolut inte kunnat lägga den ifrån mig på länge.

Så jag hoppas att Bauer fortsätter på det här spåret. I så fall vill jag läsa många fler böcker om folket i de små byarna.

Spännande historier

När turen kom till S i bokhyllan fanns det en del att välja på, men det här är de två böcker jag valde att lyfta fram. Den olästa boken på bokstaven S är Sova hos fienden av Nancy Price. Jag snubblade över den på ett antikvariat i somras och insåg att den är grunden till filmen med Julia Roberts i huvudrollen, Sova med fienden som jag sett och tyckte mycket om. Den handlar om en kvinna som blir misshandlad av sin man och en dag bestämmer sig för att iscensätta sin död för att kunna fly och börja ett nytt liv. Men det visar sig inte vara riktigt lika lätt att fly från sitt förflutna som hon hade hoppats.

Den lästa boken är Belinda Bauers andra bok Skuggsida, som tyvärr är mycket svagare än både föregångaren Mörk jord och efterföljaren Ni älskar dem inte. Dock ändå läsvärd eftersom Bauer är expert på att blanda spänning med riktigt intressanta personer. I just den här boken introducerar hon lokalpolisen Jonas Holly som helt plötsligt står med en hel hög mord på sitt bord och tvingas samarbeta med rikspoliser. Men mördaren fortsätter att lura dem och ingenting är riktigt vad de hade trott.

Att betygsätta böcker

Den här helgen har Annika en fråga i sin bokbloggsjerka som ska bli väldigt intressant att läsa alla svar på. Nämligen:

Betygsätter du böcker? Varför/varför inte?

Ja, jag sätter alltid ut ett betyg i mina recensioner och det har jag gjort så länge jag har bloggat. Det kändes på något sätt självklart då i början och även om jag ibland har tvivlat på om det verkligen är rätt så står jag fortfarande fast vid mitt beslut om att ha betyg. Jag tycker att det ger en snabb och bra bild av vad jag tyckte om boken, eftersom man ju om man brukar läsa vad jag skriver har förstått ungefär vad jag menar med de olika betygen (se även här), och även är ett bra sätt för mig själv att sortera alla de böcker jag har läst.

Jag är medveten om att det finns vissa problem, till exempel hur man jämför en bok från en genre med en annan när de har helt olika förutsättningar. Men mina betyg bygger lika mycket på en känsla och då tycker jag inte att det blir något större problem. En fempoängare har gett mig en oerhört stark läsupplevelse och kan lika gärna vara fiktion som sanning. Betyget ger mig även en snabb chans att först förklara att jag gillade/ogillade boken men gör att jag ändå kan fokusera på dåliga småsaker i boken (om den var bra) eller det jag faktiskt tyckte var bra (om jag inte gillade den så mycket); det sammanlagda svaret finns ändå i början.

Förhoppningsvis fungerar det så som jag har tänkt mig att det ska göra.

Ser fram emot en trevlig afton

Den 13 november är det Bokens afton här i Kalmar, ett evenemang när flera, helt olika, författare kommer och pratar om sina böcker, sitt skrivande och sig själva. För min del blir det första gången jag går, men jag ser fram emot kvällen och tror att den kommer att bli mycket bra. Höjdpunkten kommer helt klart att bli Kristina Ohlsson, som jag ju har läst alla böcker av och tycker väldigt mycket om.

En annan av de som kommer är Pär Johansson, grundare av Glada Hudikteatern, som i höst har gett ut boken I huvudet på en normalstörd som står i min bokhylla och ska bli läst före Bokens afton. En tredje författare kommer är Josefine Sundström, vars Vinteräpplen jag läste nyligen och blev positivt överraskad av.

De övriga som kommer är Tommy Körberg (Sjung tills du stupar), Christer Lundberg (Gräspojken) och Louise Boije af Gennäs (Blå koral). Jag hade gärna hunnit läsa både Körberg och Boije af Gennäs, men eftersom det är sisådär 20 personer i kö före mig på biblioteket så kommer det nog tyvärr inte att bli av.

Men jag tror på en trevlig kväll ändå.

Jag tror att jag har en ny favoritförfattare

Älskad, saknad – Joyce Carol OatesÄlskad, saknad
Joyce Carol Oates
Bonniers förlag 2006
Pocket – 431 sidor

Jag har länge velat läsa någonting av Joyce Carol Oates, men av någon anledning har det inte blivit av förut. Jag trodde att det skulle vara bra läsning, men kanske något tung och svårläst. Och kanske var det det som avskräckte mig, tills två av hennes böcker plötsligt stod i bokhyllan och väntade på mig.

Jag hade verkligen fel, är det enda jag kan säga. Det var verkligen inte svårläst, snarare tvärtom. En liten bit in i boken får jag en stark känsla av att det här är helt rätt, det här är någonting som jag verkligen tycker om. Jag får Anna Gavalda-vibbar, och hon är ju som bekant en av mina absoluta favoriter. Och nu verkar det som att jag har hittat en till.

Älskad, saknad handlar om 31-åriga Nikki Eaton som precis som varje år besöker sin mamma för en mors dag-lunch. Hon vet att det kommer att bli jobbigt och vara en konstig blandning människor där, men det är ändå tradition. Och så blir det. Precis när hon ska åka därifrån börjar hon smågräla med mamman och bestämmer sig för att inte höra av sig på ett par dagar. Men när några dagar gått ringer Nikkis syster och undrar om Nikki hört något av mamman. Det har hon ju inte, så hon åker dit för att ringa på. Huset är tomt och katten verkar orolig och rädd. Till slut hittar Nikki sin mamma ute i garaget, brutalt mördad av en rånare.

Med ens förändras hela Nikkis tillvaro och det är egentligen det som boken handlar om. Hur Nikki bit för bit får reda på ytterligare en liten hemlighet om sin mors liv när hon ska reda ut sorger och efterlämnade saker. Samtidigt ser hon själv hur lik hon är sin mamma och hur hon allt mer nästan blir henne. Sorgen beskrivs på ett varmt sätt och det händer egentligen inte så mycket efter att mamman har mördats. I stället är det Nikkis inre förvandling som är i fokus och som är det intressanta. Precis som i de Anna Gavalda-böcker jag tycker så mycket om så händer det så mycket, samtidigt som det inte händer någonting alls. Ibland blir det dock lite segt, vilket är det som drar ner betyget.

Som tur är finns nu två till böcker av Joyce Carol Oates som väntar på mig i bokhyllan; en egen och en lånad från biblioteket. Så nu ska jag allt ta reda på om hon är en ny favoritförfattare.

Lycka, lite tomhet och väldigt mycket tankfullhet

Jonas Gardell – Torka aldrig tårar utan handskar: KärlekenI stort sett så fort som Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken trillat ner i min brevlåda tog mig an den. Och visst fastnade jag fort, redan på de första sidorna. Jag förstår varför den här boken är så oerhört hyllad, och jag är beredd att sälla mig till den skaran genom en recension så fort jag låtit den sjunka in lite. För visst är den redan utläst, det gick helt enkelt inte att hålla sig. Boken jag längtat efter så länge nu tog inte speciellt lång tid att läsa ut.

Så nu är känslorna väldigt blandade. Lycka, för att jag äntligen fick känna det så många andra redan känt. Tomhet – för att nu är det jag längtat efter över och jag måste nu vänta till i vår på nästa del som förhoppningsvis kan få mig känna likadant. Men allra mest tankfullhet – över allt som händer i boken och allt som berättas; alla rubriker, alla händelser, ja i stort sett allting.

Det här kommer ta ett tag att smälta. Och då antar jag att det kommer finnas ännu mer att smälta i de kommande böckerna.

Oväntad, men oerhört välkommen, vinst

Döm om min förvåning när jag i dag kommer hem från jobbet och hittar ett paket från Bokus, i stället för Adlibris som var det jag väntade på. Och när innehållet dessutom var detsamma som det jag väntade på – Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken av Jonas Gardell.

Men så slår jag upp första sidan, ser Jonas Gardells signatur och minns. Jag var ju med i en tävling på Bokus, där man skulle motivera varför just jag skulle vinna. Tydligen var min motivering bra, för nu har jag boken i min hand! Dessutom ett tillgodokort från Dito.

Tack så mycket, Bokus!

Totalt överbevisad

Vinteräpplen
Josefine Sundström
Bonniers 2010
E-bok

För mig är Josefine Sundström väldigt mycket tv-programmet Voxpop, som jag tittade på jämt med pappa när jag var liten. Alltså är hon, tills alldeles nyligen, tv för mig, inte litteratur över huvud taget. Jag visste att hon hade gett ut boken Vinteräpplen men det var först nu när jag såg att hon var aktuell med sin andra bok Boel och Oskar och även skulle komma till Kalmar på Bokens afton som jag blev intresserad av att läsa någonting av henne. Förväntningarna var låga, för jag trodde verkligen inte att hon kunde skriva speciellt bra.

Så jag får defintivt se mig besegrad. För Vinteräpplen var så mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Jag läste med nära till tårarna flera gånger och minst lika ofta blev jag rasande arg. Jag tycker synd om Tova och hennes mamma Mari och lider med dem i deras svåra förhållanden. Men även Maris mamma berör, trots att hon inte är fokus i historien. Tre generationer finska kvinnor som stöter på det ena stora problemet efter det andra. Mari behandlas som att hon vore helt värdelös och blir slutligen gravid. Tova blir upp över öronen förälskad, men det visar sig snart att förhållandet blir fruktansvärt.

Men båda kvinnorna är oerhört starka och det finns hopp. De vågar ta steget och försöka göra någonting. Och det är vad som är så fantastiskt.

Ibland är det verkligen så underbart att bli totalt överraskad och överbevisad.

Ny e-bok och ny beställning

Efter mycket om och men gjorde jag äntligen slag i saken och beställde hem Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken i dag. Förhoppningsvis kommer den så fort som möjligt i början på veckan, för om det är någon bok jag verkligen, verkligen vill läsa just nu så är det den. Jag kan knappt bärga mig tills jag har den i min hand. Så jag håller tummarna för att Adlibris är ännu snabbare än vad de brukar vara.

Det som inte växer är döendeI helgen bär det av mot Motala och mina föräldrar och i packningen då finns precis som de senaste gångerna den lilla iRivern (så smidigt när man åker sådär). Så The casual vacancy får vila över helgen och i stället tänkte jag ta mig an Det som inte växer är döende av Jesper Weithz. En bok som jag aldrig har hört talas om, men när jag var på Bokmässan fanns det ett erbjudande om att man kunde få en bok av Elib gratis och den var en av de fyra man fick välja mellan. Beskrivningen lät intressant, så nu får vi se om det var ett bra val.

Fler olästa än jag trodde

Den här helgen ställer Annika två frågor i en under veckans bokbloggsjerka:

1. Det har väl knappast gått någon förbi vem det var som vann Nobelpriset i litteratur, och en av veckans frågor är naturligtvis om det var rätt person som kammade hem priset?

2. I dag kom jag hem från biblioteket med hela famnen full av böcker, och det beror inte på att jag är utan läsning, utan det hänger helt enkelt ihop med att jag är beroende av böcker. Vilket leder oss till fråga nummer två: hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?

1. Jag visste inte jättemycket mer än namnet och att han var författare från Kina innan Mo Yan i går fick årets Nobelpris. Men utifrån vad jag hörde om honom och av honom under gårdagen så tycker jag att han verkar vara ett bra val och hoppas att jag kommer mig för med att stifta bekantskap med honom så småningom.

2. Jag brukar inte räkna olästa böcker eller lista vad jag vill läsa (längre), men nu gjorde jag ett undantag och började räkna olästa böcker i bokhyllan. Siffran kom upp till 30 stycken (give or take) som bara står där (som jag faktiskt vill läsa, räknar inte sambons böcker) och som jag ännu inte har tagit mig an. Jag hade aldrig kunnat ana att det var så många, för jag brukar inbilla mig att jag inte är en sådan som samlar på mig böcker och sedan inte läser dem. Bättring! Sedan blir ju den listan i praktiken något längre eftersom det även finns en hel hög med böcker som jag skulle vilja läsa men inte äger själv.

Tillägg: Jag räknade igen, nu något senare. Och kom fram till att det förmodligen finns runt tio olästa böcker till i hyllan. Så summan borde vara 40 stycken. Dags för ett läsmaraton i november kanske?

1 2 3