TidningsIda

– om böcker och språk

Lite mer åt rätt håll igen

Ni älskar dem inte
Belinda Bauer
Modernista 2012
Ljudbok

Till att börja med vill jag varna för att du kanske inte bör läsa det här om du inte har läst Skuggsida. Det är nämligen oerhört svårt att skriva om Ni älskar dem inte utan att nämna det som varit.

Belinda Bauers första bok Mörk jord tog mig fullständigt med storm, medan Skuggsida fick mig lite konfunderad eftersom saker och ting inte riktigt gick som jag hade förväntat mig. Dock blev jag nyfiken på hur hon skulle lyckas gå vidare med det och det var därför jag relativt snabbt kastade mig över Ni älskar dem inte – som ljudbok.

Hon fortsätter en stund efter att de tidigare händelserna slutade. Polisen Jonas Holly går fortfarande hemma efter mordet på sin fru. Men hans återkomst till yrket sammanfaller med att flera barn plötsligt kidnappas. De stjäls ur bilar där de lämnats ensamma och kidnapparen lämnar det hemska meddelandet “Ni älskar honom/henne inte” efter sig. Sökandet och oron upptar hela området kring Shipcott och Exmoorheden och alla vill hjälpa till. Men allt fler barn försvinner och hoppet börjar svikta.

I den här boken är även Steven Lamb tillbaka i en lite starkare roll än den föregående boken, vilket jag tycker väldigt mycket om. Han tror fortfarande att Jonas Holly mördade sin fru och är nu rädd för att det är han som har kidnappat barnen. Så rädd och misstänksam att han gärna går omvägar för att slippa möta honom. Men är det Jonas som är skyldig?

Jag hade hoppats att den här boken mer skulle likna Mörk jord och jag blir så glad när jag inser att jag har rätt. De starka personligheterna och spänningen påminner mer om den första boken än den andra. Det är lätt att engagera sig i de olika människorna och framför allt blir Steven ännu mer intressant nu när han börjar växa upp. Trots att jag sedan tidigare var arg på Jonas Holly lyckas Belinda Bauer ändå få mig att känna lite sympati för honom också igen. Hon kan verkligen beskriva en människas inre tankar och våndor på ett gripande sätt.

Kidnapparens motiv däremot känns lite långsökt och jag har svårt att köpa den på något sätt psykologiska förklaringen. Jag förstår hur hon har tänkt sig det, men tycker inte riktigt att det fungerar hela vägen. Kanske har det även att göra med att koncentrationen sviktar lite eftersom jag lyssnar på boken och inte läser den. Men ju närmare slutet jag kommer, desto mer spännande blir det och koncentrationen också bättre. Det är riktigt, riktigt spännande och hade jag haft boken i min hand vet jag att jag absolut inte kunnat lägga den ifrån mig på länge.

Så jag hoppas att Bauer fortsätter på det här spåret. I så fall vill jag läsa många fler böcker om folket i de små byarna.

Categories
Betyg: 4, Ljudbok

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    *



    You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggers like this: