TidningsIda

– om böcker och språk

Lyckat igen, men lite väl segt

J K Rowling – The casual vacancyThe casual vacancy
J K Rowling
Little Brown and company 2012
Inbunden – 503 sidor

Förmodligen tillhör jag exakt rätt målgrupp för den här boken. Jag var nio när den första Harry Potter-boken kom och efter det följde de mig genom mina tonår. Nu har det gått ganska många år sedan allting började och J K Rowling ger sig i kast med att ta sig an det faktum att de som började läsa henne för 13 år sedan nu har blivit vuxna. Den här gången blir det alltså politik och de utsatta i samhället som är huvudämnena för boken.

Hon tar oss med till den engelska byn Pagford, en liten by full av motsättningar. När Barry Pagford hastigt avlider sätts hela byn i chock och det faktum att det nu finns en tom stol i grevskapsrådet skapar stora schismer. Vem ska lyckas vinna förtroende nog att bli hans efterträdare? Och vilka frågor är de viktigaste? Mycket kommer att handla om den lilla del mellan Pagford och grannbyn, The fields, där de utsatta människorna bor. Många i Pagford vill inte riktigt veta av de som har det sämre ställt och speciellt infekterad är frågan om huruvida behandlngshemmet ska finnas kvar. Gör den egentligen någon nytta?

Alla de svåra frågorna i den lilla byn illustreras med hjälp av en väldig massa personer. Till en början gör det hela historien så rörig att jag nästan funderar på att lägga ner, det presenteras nya personer i varje nytt kapitel och jag har svårt att hålla isär dem. Men till slut börjar jag se ett samband och jag börjar få favoriter. Utan tvekan är det i ungdomarna som J K Rowling lyckas bäst med, de blir verkliga och berör på ett sant sätt, och då speciellt de som befinner sig i utanförskapet. Framför allt fastnar jag för den 15-åriga Krystal, vars mamma kämpar med ett svårt drogberoende och som har en lillebror som riskerar att när som helst omhändertas. Hennes historia är så sorglig och hemsk att tårarna är nära flera gånger, men Krystal har skinn på näsan och vågar säga ifrån. Men hon har Barry Fairbrother att tacka för så mycket och nu när han är död känns allt mycket svårare igen.

Jag är glad att jag läste vidare, och de sista 200 sidorna är verkligen riktigt bra. Historien hade vunnit på att fokusera på något färre personer för att riktigt kunna fånga läsaren och ge oss möjligheten att komma alla karaktärer lika nära. Men när hon lyckas är det riktigt bra och bränner verkligen till. Den väcker tankar och får oss att se våra egna fördomar. Rowling har varit smart när hon valt ämnen, det här är någonting som vi behöver få tänka till om.

Och jag är så glad att hon vågar sluta boken på det sätt hon gör. Det gör att den inte blir till vilken historia som helst som bara går att glömma bort. Tvärtom.

Den 22 november släpps boken på svenska, under namnet Den tomma stolen.

Categories
Betyg: 3

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    *



    You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggers like this: