Dåligt enligt mig

Den senaste tiden har en diskussion om vad som är dålig litteratur samt vem som har rätt att tycka det cirkulerat i bokbloggsfären. På något sätt lyckades det sammanfalla med att min Bladvändare i Barometern-OT:s helgbilaga Bonus Weekend handlade om besvikelser – böcker som jag inte alls tyckte speciellt bra om. Men krönikan till det handlade dessutom om att även böcker som man inte gillar kan ge en någonting och öppnar för diskussion. För jag är långt ifrån enväldig domare när det gäller att bedöma böcker. Alla har rätt till en åsikt, så länge man kan motivera och förklara varför man tycker som man gör. Att såga enbart för sågandets skull är ingenting vi ska ägna oss åt. Vi kan lära oss av varandra och förstå. Man behöver inte älska allt, men man kan förstå vad de andra menar och ser i en bok.

I samband med det här handlar Lyrans tematrio den här veckan om litteratur som är dålig enligt mig. Här kommer därför tre böcker som inte fallit mig i smaken (och som jag även tog upp i tidningen)  men som många andra mycket väl kan ha älskat. Och det är helt okej för mig, om jag får tycka som jag gör.

  1. Sagan om ringen av JRR Tolkien gav jag för flera år sedan två försök. Men jag fastnade på samma ställe och lyckades inte komma vidare. Det var ingenting som föll mig i smaken, jag lyckades inte känna för karaktärerna och handlingen lyckades inte dra med mig. Sedan är genren ingenting som lockar mig i andra fall heller och förmodligen var det en stor del i att det inte gick. Men ibland tänker jag att den kanske någon gång är värd en tredje chans. Bara för att jag vill få se vad andra tycker så mycket om.
  2. De sex misstänkta av Vikas Swarup har en spännande baksidestext som lät mycket lovande. Det låter som starten på en riktigt bra pusseldeckare. Alla misstänkta presenteras och man får veta varför just de skulle kunna vara mördaren. Låter väl helt okej? Men det blir långrandigt, svårläst och det dröjer så lång tid innan man kommer fram till det väsentliga. Och när väl slutet närmar sig så… Man kan helt enkelt inte sluta en bok som är uppbyggd så här på det sättet.
  3. En massa människor och en massa händelser är det i Louise Boije af Gennäs Högre än alla himlar. Det är visserligen bara första delen i historien om kompisgänget i Stockholm under 2000-talet, men den gav mig ingen större lust att läsa vidare. Det är så mycket verkliga händelser att det nästan känns som att de är inkastade bara för att försöka ge historien mer verklighetsanknytning. Och så många människor att jag knappt vet vem som är vem.

13 thoughts on “Dåligt enligt mig”

  1. Det där om Sagan om Ringen bådar inte gott då jag har tänkt att ge den ett försök i år, har försökt en gång tidigare men då var jag nog egentligen för liten.. Fast har inte hört sådär jättemånga som älskar den, den är ju trots allt tragglig att ta sig igenom.. Det är mer en bok som jag känner att jag bör ha läst 😉

    1. Men du kanske inte alls tycker som jag tyckte? Och det kanske inte jag heller skulle göra nu när jag blivit äldre, men jag har liksom blivit lite avskräckt och känner ingen speciell lockelse att läsa den igen. Men vem vet.

    1. Oh, då är jag ju inte ensam 🙂 Minns inte hur långt jag kom, men tror det var någonstans runt 200. Jag vet bara att det var ungefär samma ställe båda gångerna jag läste den.

  2. Jag hade också tänkt läsa Sagan om ringen men den är väldigt tjock också. Däremot gillade jag Högre än himlar och jag lyssnade på den, men många personer var det.
    Mia

    1. Ja, och somliga passar det upplägget, medan andra (som jag) inte alltid kommer så bra överens med det.

  3. Vilken variation 🙂 Både ettan och tvåan tilhör böcker som jag gillat. Men trean tillhör de som jag funderade på att ta med. Fast jag kom bara ett kapitel i den boken, sen gav jag upp. Det var bland det tråkigaste jag läst…

    1. Jag hade nog också velat ge upp efter ett kapitel men kände att jag ville kunna förstå boken inför att hon skulle prata om den på Bokens afton. Men så här i efterhand så var det kanske inte riktigt värt det, men någonting lämnade den nog efter sig. Om inte annat fick jag fundera lite på var jag själv var vid de olika tillfällena.

  4. Sagan om ringen gillar jag, de övriga har jag inte läst. Som jag skriver i mitt inlägg så tror jag det med motivering ibland kan vara svårt.Det är bättre om man kan motivera sin åsikt, men jag tycker att man kan få ha en även om man inte vet exakt varför.

    1. Absolut, jag håller med dig. Vad jag menar är att kan man försöka att förklara varför man tycker som man gör så är det lättare att förstå och acceptera. Men att förklara att man inte riktigt vet varför man tycker som man gör är också en del av förklaringen, tycker jag. Böcker skapar känslor, och har man fått känslan av att det inte är bra så är det också en slags motivation, det är ju något som triggat den känslan. Då kan man säga det. Så absolut inget fel i att inte kunna förklara exakt vad man menar.
      Hoppas inte du tycker jag lät kall och oförstående i mitt inlägg, för det var verkligen inte meningen.

  5. När det gäller Sagan om ringen kan jag förstå att många tröttnar, speciellt när de läser den svenska äldre översättningen. Språket är torftigt och tråkigt och översättaren hamnade dessutom i rättslig strid med Tolkien just för att han gjorde ett så dåligt jobb. Kanske du skulle prova att läsa dem på englska om du någon gång provar att ta upp den igen. Själv läser jag just nu The Hobbit på engelska och den är bra. Bättre än de svenska Sagan om ringen-böckerna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *