Month: March 2013

En månad med ett sorgligt avslut

Så var då även mars över. En månad som jag till stor del har tillbringat i Karl Oskars och Kristinas sällskap – det känns lite som att jag har levt och andats deras historia. De har nästan jämt funnits i mina tankar, även när jag läst annat. Men eftersom mars månad började med Invandrarna och avslutades med Sista brevet till Sverige. Med andra ord är min tid med Utvandrarserien nu över. Och jag sörjer, för det har varit bland den bästa läsningen på länge. Men även den ska väl ta slut. Jag är glad att det ändå var så många sidor som jag fick vara kvar i den.

Utöver det har mars varit en helt okej månad, med några andra riktigt bra böcker. På recensionsfronten har jag halkat efter en del, men det får vi väl försöka ta igen nu.

Vilhelm Moberg: Invandrarna (Pocket/621 s)
Mikael Fant: Vattnet i mars (Inbunden/416 s)
Vilhelm Moberg: Nybyggarna (Pocket/678 s)
Grégoire Delacourt: Allt jag önskar mig (E-bok/124 s)
Jonas Hassen Khemiri: Ett öga rött (Pocket/252 s)
Vilhem Moberg: Sista brevet till Sverige (Pocket/395 s)

Statistik:
Lästa böcker: 6 stycken
Manliga/kvinnliga författare: 4/0 (usch, vad hemskt)
Svenska författare: 3
Deckare/spänningsroman: 0
Sanning: 0
Klassiker: 3
Inbundet/pocket/e-bok/ljudbok: 1/4/1/0
Sidor: 2 486

Påskfirande och läsning

Nu är det långfredag – men också dags för Annikas bokbloggsjerka, precis som vanligt. Den här gången med lite påsktema, eftersom frågan lyder:

Vad ska du göra i påsk?

Just i dag, långfredag, blir det jobb som vanligt. Tidningen kommer ju ut som vanligt i morgon. Men jag har i alla fall “påskat” till det lite genom att baka små söta påskmuffins till mina arbetskamrater. I morgon blir det dock påskledigt och då bär det av till hemstaden Motala ett par dagar för god mat och trevligt sällskap i form av släkt och vänner. Och självklart planerar jag att få en del läst också – både Sista brevet till Sverige och Davidsstjärnor.

 

Kristina Ohlsson – Davidsstjärnor

Trevligt paket lagom till påsk

Kristina Ohlsson – DavidsstjärnorNär jag kom hem från jobbat i går var postfacket fullt – det låg ett paket däri! Och paketet innehöll inte vad som helst, utan ett recensionsex från Piratförlaget av Kristina Ohlssons nya bok Davidsstjärnor. Nu vet jag verkligen vad jag gör i påskhelgen…

Vilhelm Moberg – Utvandrarna

Totalt överraskad av Utvandrarna

Vilhelm Moberg – UtvandrarnaUtvandrarna – Vilhelm Moberg.
Varför är det ingen som har tipsat mig om Vilhelm Mobergs klassiker? För om det är någon (några, Utvandrarna följs ju faktiskt av tre böcker till) bok som förtjänar att, nej bör, tipsas om så är det Utvandrarna. Varför sa ingen till mig för flera år sedan att jag borde kasta mig över dem med en gång? Jag blev inte ens tvingad att läsa dem i skolan. Fy på er.

För om det är någon klassiker som bör läsas så är det den här. Det kan jag verkligen konstatera nu. Från första kapitlet blir man uppslukad av de fattiga småländska böndernas öden – trots att man ju delvis vet hur det ska gå.Karl Oskar och Kristina växer bit för bit fram och man får dela deras liv, deras kämpiga vardag. De blir riktiga människor och jag imponeras så oerhört av deras envishet, kämparglöd och mod. Vi har mycket att lära av de människor som levde under mitten av 1800-talet – men samtidigt kan vi dra paralleller till dagens invandrare. I första boken har Karl Oskar och Kristina visserligen inte kommit så långt som till att bli invandrare än, men beslutet om att våga lämna allt man känner till och aldrig komma tillbaka är så mycket större än en utomstående någonsin kan föreställa sig. Jag våndas med Kristina när hon inte vet om hon ska våga följa med eller inte, jag förstår deras sorg och deras tvekan. Och framför allt är det just Kristina som jag tar till mitt hjärta.

Och sen måste jag nämna språket. Vilhelm Moberg bevisar att en klassiker inte behöver vara svårläst eller tung. Det flyter så lätt och är tidvis så vackert. Och charmigt, när den breda småländskan lyfts fram i dialogerna.

Nej, det går nog inte att förklara hur oväntat bra den här är. Lyssna bara till mitt tips – läs den om du inte redan gjort det.


Titel:
Utvandrarna
Författare:
Vilhelm Moberg
Förlag: Albert Bonniers förlag
Första gången utgiven: 1949
Typ & sidor: Pocket – 573 sidor

 

En annorlunda och rolig utmaning

Jag är dålig på att hoppa på läsutmaningar. Utom min egen, att hinna med alla Roman om ett brott före sommaren, så finns här inga av den anledningen att de inte brukar bli av. MEN nu har jag snubblat över en utmaning som jag bara inte kan låta bli. Ursprungligen är den tysk och heter “The chaos challenge” men How Hollow Heart And Full har översatt den till svenska.

Utmaningen går ut på att läsa böcker enligt vissa förutbestämda punkter. Det finns 35 stycken punkter/teman, men bara 20 stycken behöver uppfyllas för att utmaningen ska anses avklarad. Varje bok får självklart bara förekomma en gång. Startdatum kan man välja själv, men jag tänker att jag börjar från årets början och gör det till en årsutmaning. Så kanske jag kan klara den. Och därför finns det tio stycken (!) jag kan bocka redan nu, men det var de lättaste. Så kanske kan jag även stuva om lite bland dem allt eftersom året går.

  1. Läs en bok vars originaltitel är på svenska. Inte så svårt, till exempel Fjällgraven av Hjorth/Rosenfeldt.
  2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare. Invandrarna av Vilhelm Moberg
  3. Läs den sista delen av en trilogi eller serie. Revolt av Susanne Collins
  4. Läs en bok med två personer på omslaget.
  5. Läs en bok som publiceras 2007.
  6. Läs en bok vars titel består av tre ord (som till exempel Sagan om Ringen). Huset du älskade av Tatiana de Rosnay.
  7. Läs den första volymen av en serie eller trilogi Utvandrarna av Vilhelm Moberg
  8. Läs en bok som handlar om vampyrer.
  9. Läs en bok som har över 600 sidor. Nybyggarna av Vilhelm Moberg – 678 sidor
  10. Läs en bok vars författare har ett M i för-och efternamn.
  11. Läs en bok vars omslag är mestadels rosa.
  12. Läs en bok med ett par på omslaget (ett romantiskt par, jfr. fjärde punkten). Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo & Johanna Lindbäck
  13. Läs en bok med träd på omslaget. Vattnet i mars av Mikael Fant
  14. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag. Samtal med en chokladkaka av Martin Page, Atrium förlag
  15. Läs en bok som snart kommer på film (under 2013 eller 2014). Fatta eld av Suzanne Collins
  16. Läs en bok som har mindre än 300 sidor. Wallflower av Stephen Chbosky – 201 sidor.
  17. Läs en bok som publicerades under 2013.Finns många, till exempel Torka aldrig tårar utan handskar Döden av Jonas Gardell
  18. Läs en bok som handlar om älvor eller alver.
  19. Läs en bok med en av de fyra elementen på omslaget.
  20. Läs en bok som är skriven av en författare under 30 år.
  21. Läs en bok med ”The” i början av titeln.
  22. Läs en bok som handlar om demoner eller andar.
  23. Läs en bok vars titel innehåller sju ord (jfr. sjätte punkten). Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg.
  24. Läs en dystopi.
  25. Läs en bok vars omslag är mestadels rött.
  26. Läs en (översatt) bok vars omslag är samma som originalet.
  27. Läs en bok om tidsresor (som till exempel Tidsresenärens Hustru).
  28. Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter.
  29. Läs en debutroman.
  30. Läs en fristående bok. Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis.
  31. Läs en bok utan människor på omslaget. Spelreglerna av Jonas Karlsson
  32. Läs en bok vars omslag är mestadels vit.
  33. Läs en bok som publicerades 2012. Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken av Jonas Gardell
  34. Läs en bok som i originalspråk varken är svenskt eller engelskt. Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt (franska)
  35. Läs en bok om änglar.

 

Den största besvikelsen

Efter några veckors uppehåll har nu Annika dragit i gång sin bokbloggsjerka igen. Välkommen tillbaka! Den här veckan lyder frågan:

Kan du ge exempel på en hyllad bok som du avskydde eller som du inte alls förstod dig på?

Det finns några stycken, även om de inte är jättemånga – jag läser ju sällan böcker som jag inte tror att jag skulle gilla. Men det absolut främsta exemplet är Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Visst, det var kanske kul de första sidorna men ganska snart tyckte jag att det spårade ur, blev tjatigt och upprepande, och helt enkelt alldeles för överdrivet. Han bara staplar konstiga, absurda händelser på varandra och det blir alldeles, alldeles för mycket.

Men samtidigt hyllades (hyllas) den både här och där och jag förstod ingenting. Hade jag missat någonting? Inlägget Jag gillar inte Allan! var länge det mest kommenterade inlägget här på bloggen – förmodligen för att jag sticker ut genom att inte gilla den annars så hyllade historien.

Inte riktigt som jag tänkt mig

Spelreglerna – Jonas Karlsson.
Ända sedan han var Julhunden i Julens hjältar har jag på något sätt tyckt om Jonas Karlsson; både som skådespelare och i situationer när han blir intervjuad. När han spelade den vidrige Claes Waltin i En pilgrims död för ett litet tag sedan påmindes jag om det här och insåg samtidigt att jag faktiskt inte läst någonting av honom – han är ju dessutom novellförfattare. Så därför var det dags; Spelreglerna kändes som ett bra val och ännu bättre som ljudbok – då skulle jag ju dessutom få lyssna på honom själv.

Men ganska snart insåg jag att det inte riktigt var som jag hade trott. Det var helt enkelt lite för konstigt för min smak, absurda, overkliga detaljer i något som annars var väldigt verkligt. Vissa av novellerna tyckte jag var helt okej, men så finns det några som jag inte alls förstår mig på. Möjligen är det mitt fel, helt enkelt för att jag inte tycker så mycket om när man lämnar det verkliga för något totalt absurt.

Dock förstår jag ibland vad han vill säga, trots att jag inte gillar själva historien. Hur han ser på vårt samhälle och vissa tendenser i det. De är tydliga – och mellan raderna riktigt bra.

Men jag inser att jag nog får hålla mig till Jonas Karlsson på vita duken och i tv-rutan i stället för i den litterära världen.


Titel: Spelreglerna
Författare: Jonas Karlsson
Förlag: Bonnier audio (2012)
Typ: Ljudbok


Ny sida här på bloggen

Bloggen har just utökats med en liten del till, som jag hoppas att ni tycker är intressant. Var fjärde vecka skriver jag nämligen krönikor och boktips i tidningen Barometern–OT:s helgbilaga Bonus Weekend – och nu har jag lagt upp mina tidigare sidor här på bloggen så att även ni ska kunna läsa dem.

Alla finns samlade under sidfliken Bladvändare. Trevlig läsning!

Personligheterna berör mer än smakerna

Muriel Barbery – SmakenSmaken – Muriel Barbery.
Den berömde matkritiken Pierre Arthens ligger för döden. Det är inte långt kvar nu. Men innan det är dags vill han återuppleva den främsta smaken, den som han känner finns någonstans där på tungan. Men frågan är vilken det är? I sitt huvud går han igenom den ena matupplevelsen efter den andra som han har fått uppleva under sitt smakrika liv, allt från barndomens köttgrytor till de senaste årens kulinariska upplevelser på stjärnkrogar.

Men det är inte bara hans mathistoria vi får följa. Emellanåt dyker även röster från hans omgivning upp; barn, frun, grannar och andra personer. Och därmed växer en person fram, en person som är långt ifrån alltid älskad.

Visst gör Muriel Barbery ett oerhört bra jobb med att beskriva alla smaker, det riktigt vattnas i min mun där jag sitter på tåget med lurarna i öronen. Men det som är värt ännu mer är de fina personbeskrivningarna, de andra personernas berättelser. För orden är så klockrena att monsieur  Arthens mycket väl hade kunnat vara en livs levande människa. Och jag hade önskat mig lite mer av den varan, lite mer personliga reflektioner som inte handlar om mat. För efter en stund slutar det att vattnas i munnen och jag längtar efter det mänskliga, efter relationerna. Speciellt eftersom allt utspelar sig i samma hus som Igelkottens elegans och vissa karaktärer känns igen därifrån. Jag vill veta mer om dem!


Titel: Smaken
Författare: Muriel Barbery
Förlag: Sekwa (2011)
Typ: Ljudbok

Mitt uppe i en Utvandrarperiod

Som jag tidigare sagt (ja, jag vet att jag nästan tjatar nu) så har jag nyligen upptäckt det fantastiska med Vilhelm Mobergs Utvandrarna och tar mig med spänning igenom serien. Just nu gör jag dock en paus och går emellan med Mikael Fants Vattnet i mars men snart är jag tillbaka till Kristina och Karl Oskar.

Eller tillbaka och tillbaka – jag har faktiskt umgåtts med dem ändå denna torsdagskväll. Ölands Musikteaterskola satte i kväll upp musikteatern Utvandrarna på Kalmar teater och jag fick chansen att gå och se den. Mycket mycket bra, och duktiga var alla skådespelarna också. En del var annorlunda från böckerna, som att utvandrarna flyttade till Sverige i stället för USA, men en hel del var också detsamma och något jag kände igen. Väldigt trevligt under läspausen och får mig nu att vilja kasta mig över historien igen…

1 2