Att läsa på “rätt” språk

Nu har vi snart påbörjat helgen och det innebär som alltid att Annika har en fråga i sin bokbloggsjerka:

För en tid sedan ställde Bokhora frågan om det är finare att läsa på originalspråk. Jag deltog inte själv i debatten, men för att spinna vidare på frågan skulle jag gärna vilja veta om ni alltid försöker att läsa de böcker ni kan på originalspråket eller om ni hellre väntar på de svenska översättningarna?

Jag önskar verkligen att jag kunde svara att jag försöker läsa på originialspråk, men det vore tyvärr en lögn. Sedan jag slutade plugga har jag blivit riktigt usel på att läsa på andra språk än svenska – tyvärr. Smidigheten med att läsa på svenska vinner oftast, det går fortare och jag är garanterad att förstå alla ord och slippa slå upp ord jag inte förstår. Men jag önskar verkligen att jag läste mer på både engelska, tyska och kanske även franska. Om inte annat så vore det ju ett sätt att hålla språken vid liv.

Senast jag läste på originalspråk blir ändå The casual vacancy av J K Rowling. Dels för att jag inte ville vänta på den svenska, och dels för att jag ville få lite samma känsla som när jag alltid kastade mig över Harry Potter på engelska när de kom. Vinsten med att läsa på “rätt” språk är ju att få författarens ordval och exakta betydelse. Med en översättning riskerar man alltid att gå miste om någonting. Men det finns ju både bra och dåliga översättningar och när den är bra så ångrar jag aldrig att jag läst på svenska, även om jag ibland kan göra det när de är sämre.

Men kanske vore det ett projekt till sommaren och semestern, att försöka ge mig på mer på de andra språken? Till exempel har jag länge velat läs Anna Gavalda på franska, men drar mig eftersom jag tror att det kommer att vara svårt. Men man vet ju aldrig förrän man har prövat.