Och vinnaren är…

I söndags gick tiden ut för att delta i min födelsedagstävling och det har därför härmed blivit dags att kora en vinnare. Det var mer än en som hade alla rätt och därför fick lotten avgöra vem som blev vinnare.

Och det blev…. (trumvirvel) … Lottens bokblogg! Grattis!

Du kommer att få ett mejl med presentkortet inom kort. Och jag vill väldigt gärna få veta vad det blir av det i slutändan.

Tack till alla ni andra som tävlade och tack för de fina boktips jag fick av er.

Och så tog allt slut

sistabrevetSista brevet till Sverige – Vilhelm Moberg.
Det var med delade känslor jag tog mig an sista delen i Utvandrarsviten. Dels ville jag få veta hur det går för dem, dels ville jag inte behöva skiljas från dem. Men självklart var jag tvungen att läsa. Och känslorna fortsätter att vända än hit, än dit, under tiden jag läser. För det här är helt klart den sorgligaste och hemskaste boken i serien. Livet är verkligen inte lätt för nybyggarna från Sverige. Indianerna gör uppror och dödar många nybyggare. Kristina blir svårt sjuk och Karl Oskar vet inte hur han bäst ska ta hand om henne. Och tyvärr slutar allt på sorgligast möjliga sätt.

Jag skiljs med sorg från mina kära vänner som vågade lämna den trygga tillvaron för något helt annat. Jag är så glad att jag äntligen tog mig an hela den här serien och att jag hade så låga förväntningar att det här kunde bli läsning helt utöver det vanliga. Kanske är nästa steg att ta sig an filmen?

Och du – har du inte läst de här böckerna så tycker jag att du ska göra det så fort du bara kan. Du kommer inte att bli besviken.

Betyg: T T T T
Titel: Sista brevet till Sverige
Författare: Vilhelm Moberg
Förlag: Bonnier Pocket
Första utgivningsår: 1959
Typ och sidor: Pocket – 395 sidor

Med dubbla känslor

tatuhJag har nu gjort två saker jag inte gjort på mycket, mycket länge. Dels har jag läst om två böcker. Och dels har jag sträckläst ut två böcker på varsin kväll. Självklart är det Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken och Sjukdomen som har fått mig till detta.

För i dag kom så tredje delen, Döden, till min brevlåda och låg där och väntade på mig. Nu försöker jag bara bestämma mig för om jag ska lyda rösten som säger att jag ska kasta mig över den på en gång eller den som säger att jag ska vänta lite (läs till i morgon) för att få dra ut lite på tiden innan det tar slut på riktigt…

Grunden för ett nytt hem

Read More

nybyggarnaNybyggarna – Vilhelm Moberg.
I tredje boken i Utvandrarsviten har det blivit dags för Karl Oskar och Kristina att slå sig ner och börja bygga upp sitt nya hem. Karl Oskar drömmer om att ge sin familj ett stort, fint hus som ska skydda dem från både kylan och värmen i det nya landet. Vid en stor sjö, ganska långt bort från alla de andra nybyggarna, slår de sig ner och börjar sitt nya liv. Men tyvärr går inte allt lika lätt som han kanske hade hoppats och motgångarna finns även i det nya hemlandet.

Jag fullkomligt älskade de två första böckerna i Utvandrarsviten och trodde knappast att det kunde bli bättre. Döm då om min förvåning när jag inser att Nybyggarna är den klart bästa boken av de tre jag hittills läst i serien. Det borde inte vara möjligt, men det är en ännu starkare läsupplevelse än de två första och så fort jag lägger ifrån mig boken längtar jag tills nästa gång jag kan få ta upp den och fortsätta följa Karl Oskar, Kristina och de andra i deras nya land.

Det är en sann klassiker, det.

Recensionen av Utvandrarna.
Recensionen av Invandrarna.

Betyg: T T T T T
Titel: Nybyggarna
Författare: Vilhelm Moberg
Förlag: Bonnier Pocket
Första utgivningsår: 1956
Typ och sidor: Pocket – 678 sidor

Karaktärer som blir människor

Read More

jerka

Så var det fredag och första arbetsveckan efter semestern avklarad. Och nu är det självklart även dags för Annikas bokbloggsjerka igen:

Ge exempel på författare som verkligen vet hur man skapar intressanta karaktärer.

Mitt första, alltid lika självklara, svar på den frågan är Anna Gavalda. Hennes karaktärer är helt vanliga människor och med hjälp av hennes fantastiska språk och berättarsätt så får man komma nära och lära känna de här människorna på riktigt.

Khaled Hosseinis karaktärer är också helt vanliga människor, från Afghanistan, som får leva ett (relativt i alla fall) vanligt liv för att både berätta bokens historia och landets. Även den senaste, Och bergen svarade, var väldigt bra och intressant.

Belinda Bauer skapar intressanta karaktärer, framför allt i Mörk jord, som får vara mer än bara offer i en deckare.

Astrid Lindgren. Behöver jag säga mer än så?

Även om jag bara läst en bok av Domnica Radulescu så måste hon få komma med. Mona och Mihai var verkligen intressanta karaktärer i Tåg till Trieste.

Ja, det är några. Som ni som brukar titta hit kanske märker så är det en del av de författare som brukar återkomma när jag ska ge författarsvar. Det är helt enkelt eftersom jag tycker om när en författare kan få en karaktär att bli mänsklig, att jag kan känna det som om hen skulle kunna sitta/gå/stå bredvid mig som en riktig människa. Då har man lyckats, i min bok. (Och sedan en bra handling och ett fint språk då, självklart, men det är svar på andra frågor.)

Som ett barn på julafton

Ja, det är ungefär vad jag är nu. Sedan jag i början av veckan insåg att tredje delen av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar fanns i butiker har jag börjat längta efter mitt förbeställda ex från Adlibris. I förrgår kom fakturan, i går kom sms:et om att den var skickad och i dag… ingenting. Så jag får väl helt enkelt fortsätta vänta och hoppas att den hinner komma tills i morgon.

Så länge återgår jag till min plan att sträckläsa hela serien från början. Påbörjar helt enkelt Kärleken trots att jag redan läst den. Om jag läser riktigt duktigt ska jag nog hinna första boken i kväll, andra i morgon kväll och sedan vara redo för den tredje i helgen. Det nya den här gången är att det får bli som e-bok, eftersom mina fysiska ex av de två första böckerna är utlånade. Alltid något nytt.

En stark fortsättning

invandrarnaInvandrarna – Vilhelm Moberg.
Utvandrarna tog mig fullständigt med storm och jag kunde inte bärga mig förrän jag fick fortsätta att veta hur det skulle gå för Karl Oskar och Kristina när de äntligen kom fram till sitt nya hemland. Framför allt Kristina, för det var ändå henne jag hann få några speciella känslor för. Hur hemskt det måste vara för henne att komma till något helt nytt, helt okänt.

Och jag blev inte besviken. Invandrarna fortsätter i samma starka anda och jag får dessutom lära känna Kristina ännu mer. Trots att det nya landet verkar helt fantastiskt och Karl Oskar gör sitt bästa för att få dem att hitta en bra plats att slå sig ner på har hon svårt att anpassa sig och fortsätter att längta hem. Vilket man självklart kan förstå. Hon trodde ju att de skulle vara framme när de väl klev av båten, inte att resan skulle fortsätta så långt till lands. Men jag imponeras ändå av hennes beslutsamhet och vilja att hjälpa sin man. Och självklart också av Karl Oskar, som kämpar för att hans familj ska hitta någon egen plats att bo på och inte nöjer sig med det första bästa.

Sedan finns det så många andra små karaktärer som också växer fram mer och mer. Ressällskapen som inte fick mycket mer än namn i den första boken får vi nu lära känna bättre – och man förstår att vi ska få göra det ännu bättre i de kommande två böckerna.

Ja, Invandrarna klarade helt klart av att hålla min besatthet för Utvandrarsviten uppe.

Läs min recension av Utvandrarna här.

Betyg: T T T T
Titel: Invandrarna
Författare: Vilhelm Moberg
Förlag: Bonnier Pocket
Första utgivningsår: 1952
Typ och sidor: Pocket – 621 sidor

Omöjlig kärlek och intressant historielektion

triesteTåg till Trieste – Domnica Radulescu.
Temat för årets Bokmässa är Rumänien. Och därför kände jag att jag ville läsa åtminstone en bok av en rumänsk författare. När vi bloggambassadörer träffades i Göteborg i februari fick vi tips om Tåg till Trieste av Domnica Radulescu och långt senare tog jag mig i kragen och började läsa den.

Och jag är så glad att den fick bli min första rumänska bok. För den innehöll så mycket. Det är dels en kärlekshistoria, den unga Mona som blir förälskad i den spännande Mihai och till slut faktiskt får honom – men sedan tvingas att skiljas från honom. Men den stund förhållandet kan vara är allt bra och Mona njuter av sommarmånaderna hon kan tillbringa hos sin älskade.

Dels är det också en riktigt bra historielektion. Allting utspelar sig under Ceausecus tid vid makten i Rumänien, vilket självklart påverkar Monas och Mihais förhållande. Det är omöjligt att veta vem som står på vilken sida och eftersom Monas pappa arbetar mot diktaturen blir tillvaron extra känslig. Är det kanske så att Mihai inlett ett förhållande med Mona bara för att få veta mer om hennes pappa? Hon vill inte tro det, men ju mer hon funderar på det, desto osäkrare blir hon.

Jag visste inte speciellt mycket om den här tiden, det verkar vara något som i alla fall inte mina historielärare i skolan tyckte var det allra viktigaste. Och när man kan sprida kunskap på ett sådant här sätt känns det därför perfekt. Jag får den fina kärlekshistorien men också en mycket, mycket intressant historielektion. Och just därför var den en perfekt första rumänsk bok – jag får både underhållning och kunskap. Därför hoppas jag att fler upptäcker Domnica Radulescus fina historia.

Betyg: T T T T
Titel: Tåg till Trieste
Författare: Domnica Radulescu
Förlag och år: 2244 – 2012
Typ och sidor: Inbunden – 301 sidor