Som ett barn på julafton

Ja, det är ungefär vad jag är nu. Sedan jag i början av veckan insåg att tredje delen av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar fanns i butiker har jag börjat längta efter mitt förbeställda ex från Adlibris. I förrgår kom fakturan, i går kom sms:et om att den var skickad och i dag… ingenting. Så jag får väl helt enkelt fortsätta vänta och hoppas att den hinner komma tills i morgon.

Så länge återgår jag till min plan att sträckläsa hela serien från början. Påbörjar helt enkelt Kärleken trots att jag redan läst den. Om jag läser riktigt duktigt ska jag nog hinna första boken i kväll, andra i morgon kväll och sedan vara redo för den tredje i helgen. Det nya den här gången är att det får bli som e-bok, eftersom mina fysiska ex av de två första böckerna är utlånade. Alltid något nytt.

En stark fortsättning

invandrarnaInvandrarna – Vilhelm Moberg.
Utvandrarna tog mig fullständigt med storm och jag kunde inte bärga mig förrän jag fick fortsätta att veta hur det skulle gå för Karl Oskar och Kristina när de äntligen kom fram till sitt nya hemland. Framför allt Kristina, för det var ändå henne jag hann få några speciella känslor för. Hur hemskt det måste vara för henne att komma till något helt nytt, helt okänt.

Och jag blev inte besviken. Invandrarna fortsätter i samma starka anda och jag får dessutom lära känna Kristina ännu mer. Trots att det nya landet verkar helt fantastiskt och Karl Oskar gör sitt bästa för att få dem att hitta en bra plats att slå sig ner på har hon svårt att anpassa sig och fortsätter att längta hem. Vilket man självklart kan förstå. Hon trodde ju att de skulle vara framme när de väl klev av båten, inte att resan skulle fortsätta så långt till lands. Men jag imponeras ändå av hennes beslutsamhet och vilja att hjälpa sin man. Och självklart också av Karl Oskar, som kämpar för att hans familj ska hitta någon egen plats att bo på och inte nöjer sig med det första bästa.

Sedan finns det så många andra små karaktärer som också växer fram mer och mer. Ressällskapen som inte fick mycket mer än namn i den första boken får vi nu lära känna bättre – och man förstår att vi ska få göra det ännu bättre i de kommande två böckerna.

Ja, Invandrarna klarade helt klart av att hålla min besatthet för Utvandrarsviten uppe.

Läs min recension av Utvandrarna här.

Betyg: T T T T
Titel: Invandrarna
Författare: Vilhelm Moberg
Förlag: Bonnier Pocket
Första utgivningsår: 1952
Typ och sidor: Pocket – 621 sidor