Att komma undan med klichéer

jerka

Något senare än vad jag brukar, är det nu dags att svara på veckans fråga i Annikas bokbloggsjerka:

Finns det någon författare som i ditt tycke kommer undan med de så förhatliga klichéerna?

På ett sätt är det en ganska svår fråga. Vissa genrer bygger ju lite på klichéer, till exempel måste nästan en kärlekshistoria sluta lyckligt (om nu det kan sägas vara en kliché) och många deckare är stöpta i samma mall. Och de sorternas klichéer måste man nästan leva med. Ibland är de tydligare och något som man höjer på ögonbrynen åt, medan de ibland slinker förbi utan att man reagerar på dem.

Jag höjde mycket på ögonbrynen åt Jo Nesbøs karaktär Harry Hole, den verkligt klichéfyllde norske polisen, skapad helt enligt alla mallar. Men ändå fortsatte jag att läsa, fem stycken har jag tagit mig igenom och jag skulle kunna tänka mig att det kommer att bli flera.

Även Liza Markund tycker jag ibland har sådana tendenser, framför allt ju längre in i serien om Annika Bengtzon man kommer. Men av någon anledning släpper jag dem, himlar lite med ögonen över hur perfekt Bengtzon är och att hon alltid är på rätt plats vid rätt tidpunkt, och sedan läser jag vidare.

Språkliga klichéer kan jag dock ha svårare för. Visst, man kan använda dem till en viss gräns, men om hela boken är fylld av dem tar det stopp. Det är bra om man kan använda sitt eget språk och inte bara ta meningar (klichéer) som alla andra redan använt. Det är nästan värre. Om man klarar av att undvika de språkliga klichéerna har jag lättare att stå ut med de andra.

Men jag kan också känna att det beror på tillfället. Ibland är jag extremt anti böcker skrivna med klichéer och ibland är det just vad jag känner för. Kanske är det just därför jag ibland väljer kärlekshistorier, för de ska falla in i mallen och då vet jag precis vad jag får.

Så det är helt enkelt svårt att ge ett enda rakt svar på den här frågan. Men förhoppningsvis blev det något slags svar i alla fall.


6 thoughts on “Att komma undan med klichéer”

  1. Ju mer jag tänker på det här desto mer kommer jag fram till att det är klart att det finns klichéer i böcker. Livet är ju en kliché, kan man väl säga. Allt som händer en har redan hänt många andra.

  2. Klichéer har vi omkring oss hela tiden. Och jag har förstått att jag accepterar dem för det mesta. Intressant att läsa alla svaren (icke-svaren) på den här veckans fråga.

  3. Klokt, det där med att klichéer också förmedlar något väntat! På det sättet kan det ju också vara något uppskattat, t.ex. när det gäller deckare; man vet ungefär vad man får, vilket gör att det känns tryggt och trevligt. Kommer in lite på det i mitt jerkainlägg om deckarhatet: http://www.bokdetektiven.se/?p=1507

  4. Jag tycker nog oftast de slinker förbi nästan omärkligt! Sedan är det ju inte alltid något dåligt att man kan räkna ut ungefär vad som ska hända.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *