En diger hög

bokkopJag har fått med mig en minst sagt diger hög böcker hem från Bokmässan. Riktigt så många hade jag inte räknat med. Jag kan trösta mig med att alla inte är betalda – högen till vänster i bild är fådd eller tillbytt. Och när jag tänker på det känns det aningen bättre. Även om jag kanske egentligen borde ha försökt hålla igen. Det här är ju ändå ganska många månaders läsning. En bok saknas dock, och det är för att jag ska ge bort den. Hen får inte se vad det är.

Men jag får väl helt enkelt vara nöjd med att jag har fått utöka min boksamling fint. Jag kan ju låta bli att köpa fler böcker på ett halvår eller så. Eller, en måste jag köpa. För det var så jag fick Leif GW Perssons och Karin Alvtegens böcker. Genom att gå med i Bonniers bokklubb och lova att köpa minst en bok det kommande halvåret. För det skulle jag få antingen GW:s eller Alvtegens bok. Men kvinnan i montern sneglade på min bloggambasssdörsknapp och sa att förresten så kunde jag få båda.

astridHelt okej för min del. Chansen att jag kommer att vilja köpa någon bok det kommande halvåret är ju ganska stor.

Förutom böcker köpte jag mig dessutom ett fint bokstöd, med Astrid Lindgren som motiv.

Författaren som själv lägger ut sina böcker på nätet

Read More

Paolo Coelho är en modern författare i den betydelsen att han bloggar och är väldigt aktiv på sociala medier. Om precis det skulle han därför få prata på Digitala torget på söndagens bokmässa. Den världskände författaren har inte kunnat komma till mässan, men det behöver ju inte vara något problem. Han är med oss via Skype i stället och passar dessutom på att ge oss en kort guidad tur genom hans vardagsrum.
– Det är viktigt att kunna interagera med sina läsare. Jag förstår inte varför inte fler författare bloggar och är aktiva på sociala medier.

coelho

– Människorna är kärnan i allt du gör. Om du inte agerar med människor gör du ingenting, säger han och berättar om hur han en gång i tiden hade en dröm om att bo i ett stort fint hus vid en stor fin sjö, helt ensam.
Där skulle han skriva den mest fantastiska romanen. Men så förverkligade han sin dröm – och skrev en tråkig roman, just för att han skrev den utan att ha människor omkring sig.
– Så nu skriver jag alltid bland människor, säger han.

Hans relation till intervjuaren Annika Widebeck är uppenbarligen varm. Hon har träffat honom i hans hem och de återkommer ofta till det, till väldigt interna saker. Lite sådär för den som inte har sett dokumentären hon gjorde där (för de som jag missade att den sändes före intervjun. Men det gör inget.

Paulo Coelho har en väldigt intressant åsikt när det gäller det digitala och böckernas framtid. Trots att han är författare sjunger han inte pappersbokens lov. Nej, han lägger själv ut sina böcker på olika piratsidor på nätet – för att fler ska få ta del av dem.

– Jag försvarar inte piratkopieringen i sig, men jag försvarar innehåll som når läsaren.
Han tar upp ett exempel på hur han för flera år sedan fick höra att Ryssland inte skulle trycka hans bok eftersom det rådde brist på papper. Han ville då ge folket en chans att kunna ladda ner Alkemisten från internet och såg till att det blev så. När det gick bättre för landet nästa år och böckerna kunde säljas igen, såldes 10 000 exemplar i stället för de 3 000 som sålts tidigare år.
– Många säger att jag kan göra det här (lägga ut mina böcker gratis) för att jag är rik nu. Men det är inte poängen. Målet var alltid att bli läst. Jag tror att det är alla författares mål.

Han tycker att fler författare borde ha samma inställning. Och trots att många pratar om att läsandet förändras på ett negativt sätt så är han optimistisk inför framtiden.
– Systemet kommer att förändras, oavsett om det är reading on demand, pappersböcker eller e-böcker så kommer folk att läsa. Det är huvudsaken.

Sista dagens allra sista intryck

Read More

Eftersom Paolo Coelho fick betydligt längre tid än vad jag hade trott (det kan ha varit jag som missuppfattade) så fick jag strunta i en punkt i planeringen mitt på dagen. I stället tog jag mig ner på mässgolvet och hälsade på en vän jag inte sett på drygt två år. Trevligt!

massasondag1

Eftermiddagen ägnades sedan till största delen åt att vandra runt. Folkmassan hade skingrats en aning och det var faktiskt möjligt att röra sig relativt fritt. Jag tittade på en massa böcker, men köpte inga. Eller jo, en, men den är faktiskt en födelsedagspresent till någon som jag inte vet om hen läser, så vilken bok det var får ni inte veta. Jag passade på att lyssna på företaget Readly, som erbjuder till tidningsabonnemang till surfplatta och telefon. Mest reklam, men också lite prat om hur de tycker att det är viktigt att följa med tiden, och ha ett abonnemang för tidningar som liknar det för musik och film.

Jag lyssnade även kort på Anna Jansson, Lena Mathijs, Sara Kadefors, och många fler. Jag såg den förmodligen längsta signeringskö jag sett – till Don Rosa. Och så avslutade jag allt med att lägga mitt namn i en skål hos GT för att kunna vinna en bok. Och till min stora förvåning kunde jag gå därifrån med Åke Edwardsons Marconi Park.

Sedan var det dags att gå mot tåget och åka hem till Kalmar. Nu är mässan över för i år. Men inte inläggen. Ni kommer att få höra mer om min helg och se fler bilder. Jag hoppas att ni vill det, för jag har fortfarande mycket att berätta.

Sista dagen – mer intryck

Bra Uusma berättar om varför hon är så oerhört fascinerad över Andreéexpeditionen – och att hon aldrig någonsin kommer kunna släppa det. 

Mia Öhrn bakar franska kakor. 

Var tvungen att gå och lyssna på Caitlin Moran igen – och få lite bättre bilder på henne den här gången. Så fler kommer. 

Jonas Jonasson i DN:s monter. 

 

Paulo Coelho via Skype från sitt hem. Han sa en massa bra saker om framtidens litteratur och piratkopiering. Så mycket bra att det kommer bli ett eget inlägg lite senare. 

Sista dagen – mer intryck

Read More

Bra Uusma berättar om varför hon är så oerhört fascinerad över Andreéexpeditionen – och att hon aldrig någonsin kommer kunna släppa det. 

Mia Öhrn bakar franska kakor. 

Var tvungen att gå och lyssna på Caitlin Moran igen – och få lite bättre bilder på henne den här gången. Så fler kommer. 

Jonas Jonasson i DN:s monter. 

 

Paulo Coelho via Skype från sitt hem. Han sa en massa bra saker om framtidens litteratur och piratkopiering. Så mycket bra att det kommer bli ett eget inlägg lite senare. 

Verket är fullbordat

Read More

Dagens sista seminarium blev med Jonas Gardell och Björn Wiman (DN). Temat var självklart det faktum att Torka aldrig tårar utan handskar nu är fullbordat. Men det blev också mycket prat om religion och huruvida Gardell är en religiös författare.

Och han är fantastisk att lyssna på. Det är verkligen ingen tvekan om hur mycket det betyder för honom att han har lyckats berätta den och att den har fått ett så fantastiskt mottagande. Han växlar humor med att vara seriös och gråta. Och det är verkligen ingen tvekan om hur viktig den här historien är.

Jag tror att jag är förälskad

Read More

Efter 45 minuter med Caitlin Moran är jag helt såld. Eller, hon behövde kanske bara tio minuter. Jag har inte läst något av henne, bara om henne, och visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Men vilken människa! Hennes humor, hennes oerhört härliga sätt – och det hon säger. Så smart hon verkar vara. Och flera gånger satt jag och tänkte, men, det här är ju precis vad jag tycker. 

Som när hon pratade om betalväggar på tidningars hemsidor – “I don’t like the word paywall, I prefer ‘paying for things like we always used to do'”. Ellen om vikten av att vårda våra bibliotek för att det är ett av de få ställen i dagens samhälle dit man kan gå utan pengar. Och mycket mycket mer. 

Så avslutade hon med att säga att hon älskar Beatles. Och att hennes favoritbeatle är Paul McCartney. Bara en sådan sak. 

Nu ska jag bara försöka få tag i lite mer kontanter (orutinerat, jag vet) så att jag kan köpa och få hennes bok signerad. 

Ett kusligt sommarparadis

Read More

Nu har jag dragit mig vidare till nästa seminarium, från franska mord till öländska mysterier. Johan Theorin berättar om sin nya bok Rörgast, som är den sista delen i hans Ölandsserie, men också om att göra sommarparadiset Öland till en mystisk plats. 

Han har bott på fler olika håll under sitt liv, men Öland har alltid haft en speciell plats och varit viktig. På sommaren åkte familjen dit på semester och han fastnade ofta i de äldre personernas spännande skrönor. “Utan den öländska släkten hade jag inte kunnat skriva det här”, säger Johan Theorin när han pratar om sin morfar som till en viss del har inspirerat honom till karaktären Gerlof. 

Men varför är Öland så mystiskt? Han menar att fast det var en sommaridyll i hans barndom så fanns det hela tiden mystik och något som var lite otäckt. Folk runtomkring berättade historier om tomtar som dränkte sig och gastar. De äldre männen hade sina starka historier, som de själva inte alltid visste hur de skulle sluta, och dessutom finns ju Ölands mystiska natur. Det skrämde den lille Johan. “Vi hade utedass och det kan förstöra en totalt.” 

Han pratar också om hur viktigt det är för honom att människorna i boken får vara huvudhistorien, inte bara brottet i sig. Och där håller jag med, en deckare blir så mycket bättre om de anhöriga och historierna runt omkring också är viktiga. Mycket klokt, Johan Theorin.