TidningsIda

– om böcker och språk

En fin kärleksförklaring till det annorlunda

mormorhalsarMin mormor hälsar och säger förlåt – Fredrik Backman.
När En man som heter Ove hyllades både här och där tänkte jag att det inte var någonting för mig. Men efter ett tips tog jag mig till slut an den – och blev förälskad. Därför såg jag fram emot Fredrik Backmans nya den här hösten; Min mormor hälsar och säger förlåt. Och på ett sätt levde den upp till den tidigare, på ett sätt inte.

Elsa och mormor är bästa vänner, för ingen av dem är som någon annan. Annorlunda på ett bra sätt, helt enkelt. Mormor är en sådan mormor som kastar saker på poliser och skrämmer slag på grannarna. Och hon är Elsas enda vän, för i skolan jagar de henne och tycker att hon är konstig. Men Elsa vet ju att det inte är fel på henne, det är de andra som inte förstår. Och att hon förstår det är till mångt och mycket mormors förtjänst.

Tillsammans ger de sig på kvällarna i väg till kungariket Miamas och de har ett hemligt språk. De är inte överens om allt, men det är bara bra att ha någon att kunna tjafsa med. Men så plötsligt blir Elsa ensam när mormor dör. Och hon får en skattjakt av mormor, det är en massa brev som ska lämnas. Brev där mormor ber olika människor om ursäkt.

Mormor och Elsas relation är fin och skriven på ett underbart sätt. Medan Ove i den tidigare boken var en sådär vanlig, konstig människa så är mormor verkligen en udda, konstig människa. Men allt hon gör för Elsa är så fint att det riktigt griper tag i hjärtat. Och det är det jag verkligen gillar med boken, för i det kan jag känna igen mig. Även om min mormor är fullständigt normal och inte får för sig att göra massa olagliga saker för att lätta upp tillvaron så har hon alltid funnits där för mig och var tidigt en av mina bästa vänner.

Men – och här kommer det stora men:et. Det är lite för mycket tjat om Miamas och det övernaturliga för min del. Jag förstår att det är för att Elsa verkligen känner sig trygg där och att det är viktigt för de båda. Men det blir lite rörigt och intimt, jag hänger inte riktigt med och känner mig utanför. Jag hade velat ha mer av mormor och Elsa i vardagen, och mindre av mormor och Elsa i Miamas.

Kanske blir jag också lite besviken för att jag blev så totalt överraskad när det gällde Ove, vilket leder till höga förväntningar på nästa bok. Men jag är ändå inte så besviken som jag hade kunnat bli. Även om det är mycket som är olika så känner man igen sig. Det finns visserligen ingen jobbig katt men det finns en halvjobbig wors (nej, det är inte en hund, utan en wors från Miamas). Och i stället för Ove så finns ju en överdriven mormor och en granne som påminner en hel del om Ove. Och en massa andra annorlunda karaktärer.

Det är det som är det fina budskapet med den här boken. Det finns många som är annorlunda – och det är helt okej att vara det.

T T T T
Titel: 
Min mormor hälsar och säger förlåt
Författare: Fredrik Backman
Förlag och år: Forum 2013
Typ och sidor: Inbunden – 448 sidor
Recensionsexemplar

Categories
Betyg: 4, Svenskt

    One comment so far | Leave your own comment

  1. 9/9/2013 | 15:16 Permalink

    Jag läser den också nu. Har svårt att sluta.
    Du har en utmaning på min blogg =)
    Välkommen
    Kram cissi

    Respond to this comment

  2. Your email address will not be published. Required fields are marked *

    *



    You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggers like this: