Verkligt och bitskt

hungerspelenHungerspelen – Suzanne Collins.
Det tog lång tid, men till slut har även jag läst historien om Katniss, Peeta och de andra och den absurda tävlingen som varje år äger rum i landet Panem. Jag undvek den eftersom jag inte trodde att det skulle vara någonting för mig, det lät overkligt och nästan fantasy-aktigt.

Men jag hade fel. För Hungerspelen är så mycket mer än så, på flera plan dessutom. Dels så fastnar jag för det faktum att Katniss får vara en ung, stark och självständig kvinna som ändå får vara sårbar och verklig. En av oss, men med en edge. Hon jagar och är familjeförsörjaren och hennes familj är hennes allt. Det är så hon hamnar i Hungerspelen, den hemska tävling som varje år kräver att varje distrikt i landet skickar två ungdomar till en arena för att döda varandra  medan hela landet ser allt på tv – och bara en av dem kan vinna. Katniss lillasyster Prims lottas till att delta, men Katniss tvekar inte att ta sin systers plats. Om inte det är kärlek, så säg.

Dels så gillar jag också att det handlar så mycket om samhället vi lever i. Panem är visserligen ett framtida land, efter att vår nutida värld lagt ner all energi de kan på att förgöra varandra, men det är trots allt människor det handlar om och det är människor som är som vi. Samma dumma krig, samma fåniga tankar. Kritiken lyser igenom på ett bra sätt och jag älskar att det är en ung kvinna som får vara symbol för det.

T T T T
Titel: Hungerspelen
Författare: Suzanne Collins
Förlag och år: Månpocket 2009
Typ och sidor: Pocket – 304 sidor


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *