Month: October 2013

Ursäkta tystnaden

Ja, det är lite dåligt med uppdateringar här just nu och kommer så också vara cirka en vecka framåt, misstänker jag. Jag har nämligen börjat packa ihop min nuvarande lägenhet i olika små och stora lådor för att så småningom förflytta allt till en annan adress. Och det tar sin lilla tid. Däremellan försöker jag också hinna läsa lite (projektet att läsa alla författare som kommer till Bokens afton i Kalmar rullar vidare). Därför har det varit lite skralt med bloggandet.

Men det kommer, så snart jag är på plats igen. Och jag tänker inte vara helt frånvarande. Men glöm inte bort mig, är ni snälla 😉

 

Ingen skräckinspiration

jerka

Så var det fredag, och därmed dags för Annikas bokbloggsjerka. Helgens fråga lyder:

Ska du läsa någonting som lämpar sig väl för Halloween och i så fall vad?

Med allra största sannolikhet är svaret nej. Skräck och liknande är inte riktigt min genre. Det närmaste skräck/övernaturligt jag kommer är väl att läsa Rörgast av Johan Theorin den kommande veckan.

Drömmen om ett bibliotek

Om en vecka går flyttlasset för min del och jag har fastnat totalt i inredningstankar. För härom dagen insåg jag plötsligt att jag ju faktiskt har möjlighet att skapa mig ett eget “bibliotek”. Inte så med bokhyllor från golv till tak och stegar och så. Men ett eget rum för böcker, kombinerat med gästrum.

Och sedan dess har tankarna snurrat runt. Ska jag köpa fler bokhyllor fast jag egentligen får plats i den jag har? Ska jag ha en eller två fåtöljer? Ska det bara vara böcker eller något annat också i bokhyllan då? Ska jag göra si eller så?

Viktiga frågor, viktiga frågor. Och vi kommer definitivt att återkomma till frågan när flytten närmar sig ännu mer.

En nominerad är läst

I dag presenterades nomineringarna till årets Augustpris. Jag, och många andra med mig, hade väl hoppats att Jonas Gardell skulle dyka upp som nominerad i den skönlitterära klassen för Torka aldrig tårar utan handskar 3: Döden, men tji fick jag (vi). Ingen Gardell där inte. Varför inte övergår mitt förstånd. I stället finns där sex andra böcker, som jag inte har läst en enda av och därför inte riktigt kan uttala mig om.

Bättre är det i så fall i facklitteraturklassen. Där är Johan Perssons och Martin Schibbyes bok 438 dagar nominerad – och den har jag ju relativt nyligen läst. Och tyckte väldigt bra om, så de får hemskt gärna ta hem segern. I den kategorin finns dessutom Spår av Lena Sundström, som jag köpte på Bokmässan, liksom Mannen som slutade ljuga av Dan Josefsson, som jag vill läsa, och Bea Uusmas Expeditionen – min kärlekshistoria, som jag också skulle vilja ta mig an. Så till min egen stora förvåning är det den klassen som lockar mig mest i år.

Barn- och ungdomskategorin har jag tyvärr också dålig koll på. Men du kan se alla nomineringar i samtliga kategorier HÄR.

Har du någon favorit bland de nominerade?

En smula tagen på sängen av Bäckström

Jag har läst Gustavs grabb av Leif GW Persson, men inte någon av hans kriminalromaner om Evert Bäckström. Honom har jag bara sett gestaltas av Claes Malmberg på tv. Så jag både visste och inte visste vad som väntade mig när jag började med Den sanna historien om Pinocchios näsa i går. Trodde jag i alla fall. Jag visste ju att GW kunde skriva och jag visste att Bäckström var en idiotisk mansgris.

Men jag blev ändå väldigt förvånad och rent ut sagt paff. För att han var riktigt så bufflig hade jag inte riktigt väntat mig. Och jag vet egentligen inte om jag skulle vilja läsa om hans “supersalami” stup i kvarten. Hoppas att mordfallet tar mer fart snart. Och att “supersalamin” försvinner ut ur historien…

Nu kastar jag mig över Munro

munroNu har jag lånat hem Brinnande livet av årets Nobelpristagare i litteratur, Alice Munro. Två noveller är hittills lästa och redan efter så lite kan jag förstå vad folk har menat när de pratat om hennes författarskap. Jag har redan ryst lite (som Peter Englund sa i Babel), jag har känt igen mig och jag har trott att jag har läst en hel roman när jag egentligen bara läst några få sidor.

Jag tror att det här kommer att kännas mycket bra.

 

Karaktärer som är som jag

jerka

Så var det då återigen helg, som denna gång ska tillbringas på spa för att fira min och pojkvännens fyraårsdag som par. Men det är också som vanligt dags för Annikas bokbloggsjerka:

Finns det någon karaktär/ några karaktärer som du kan känna igen dig i? Vem/vilka i så fall och på vilket sätt?

Det gör det definitivt, det svåra är att komma ihåg dem. När jag var yngre och läste Harry Potter identifierade jag mig väldigt med Hermione, och kan väl fortfarande göra. Den duktiga, ordentliga och hårt studerande tjejen som tog allt på allvar och därför inte alltid blev speciellt uppskattad. Det som var bra med henne var dock att hon växte med böckerna och fick mer och mer positiv uppmärksamhet. En bra förebild för alla oss plugghästar.

Sedan tror jag att så gott som alla kan känna igen sig i Fredrik Backmans En man som heter Ove. För det finns alltid någon av Oves egenskaper som man kan känna igen sig i. Gnället, kontrollbehovet, viljan att vara för sig själv. Flera gånger under läsningen tänkte man “Hjälp, precis sådär beter jag mig ju också” (bara att han är lite extra tillskruvad).

Nyligen läste jag Guld av Chris Cleave och kan väl säga att jag kände igen mig ganska mycket i den ena av huvudkaraktärerna där, nämligen Kate. Kvinnan som alltid ska visa upp en stark fasad och alltid göra sitt bästa för alla andra. Lite så tror jag att jag är ibland.

Det blev en kvinna!

För några dagar sedan sa jag förnumstigt när Nobelpriset i litteratur kom på tal: “Jag läste någonstans att Alice Munros odds sjönk kraftigt i går. Det har de gjort några gånger förut, och varit rätt.” Helt utan att egentligen veta vad jag pratade om.

Hela förmiddagen i dag pratades det på jobbet om att det borde bli en kvinna, annars är det katastrof. Och så kläcker kollegan närmast bredvid ur sig: “Eller någon som skriver noveller, det vore kul.”

Därför var det extra roligt när båda sakerna infriades i dag – när Peter Englund klev ut genom dörren, sa “Det blir en kvinna” och ett sus gick genom åskådarsamlingen. Och fast jag inte läst någonting av Alice Munroe (än!) kände jag mig lite lycklig när han sa hennes namn. Det känns, utifrån allt jag läst i förhand, som ett mycket bra val.

Tack Akademien, för att ni faktiskt tog en kvinna i år. Och gav mig något nytt att sätta upp på läslistan – eftersom det är en författare jag faktiskt vill läsa någonting av.

Allt mellan himmel och jord på ett viktigt sätt

morantologiMorantologi – Caitlin Moran.
Att jag föll pladask för Caitlin Moran på Bokmässan har väl knappast undgått de som är regelbundna besökare här. Men då hade jag inte läst ett enda ord hon har skrivit. Nu har jag läst hennes krönikesamling Morantologi – som jag köpte och fick signerad på Bokmässan. Och jag kan väl säga att jag fortfarande är fast.

Ämnena varierar; allt från huruvida man kan få upphovsrätt för en frisyr till socialbidragens vara eller icke vara tas upp. Och jag tänker att det kanske är just det som är charmen och som gör att det blir så bra. Jag skrattar åt hennes små sängkammarsamtal med maken, jag nickar instämmande åt hennes krönika om hur idiotiskt det är att lägga ner bibliotek och jag skäms lite över att jag tycker så mycket om Downton Abbey när hon förklarar hur urbota dumt det egentligen är.

För att inte tala om hur mycket jag tycker om att hon också gillar Paul McCartney (vilket vi ju highfivade om på Bokmässan) och hur hon berättar om sitt besök med honom, som tyvärr inte slutade så lyckat när hon avslutade med helt fel fråga. Men också när hon drar paralleller mellan nättroll och vissa programledare. Ja, jag skulle kunna hålla på i evigheter med att rabbla saker jag tycker om i Morantologi. Men vi kanske ska stanna där. Läs själv i stället.

En av sakerna som gör att jag i vanliga fall inte gillar krönikesamlingar är att texterna bara staplas på varandra, utan sammanhang. Det gör inte Caitlin Moran. Dels är de uppdelade i olika grupper efter vad de handlar om och dels använder hon sig av små kursiva delar som binder ihop krönikorna. Där förklarar hon hur hon har tänkt, vad som har hänt sedan de skrevs eller helt enkelt bara något som hon känner att hon missat i krönikorna. Egentligen gillar jag ju inte kursiva stycken heller, men här tycker jag att de fyller en funktion.

Det enda jag egentligen sörjer är att jag läste den på svenska. Jag hade velat höra Caitlins egna ord, så som jag upptäckte henne. Därför kanske det blir Konsten att vara kvinna på engelska inom kort.

T T T T T
Titel: 
Morantologi
Författare: Caitlin Moran
Förlag: Albert Bonniers förlag 2013
Typ och sidor: Inbunden – 292 sidor

Dags att gå vidare – mot nästa litterära höjdpunkt

Boksmällan slog till med besked efter Bokmässan. Jag kom hem trött och lycklig. Och sedan har det liksom varit lite svårt att komma i gång på riktigt igen, både med läsandet och bloggandet. Intrycken har liksom varit tvungna att smältas, bubblan tvungen att spräckas. Men nu är jag tillbaka i vardagen igen och redo att ta tag i det vanliga bloggandet igen. Kanske kommer små anekdoter från mässan att fortsätta dyka upp då och då. Det kommer att ta tid att smälta det. Men ni kan vara lugna, det blir inte allt för mycket av det i taget. Dock ska all inspiration definitivt tas tillvara på. Både när det gäller bloggandet och läsandet.

Jag har ett litet projekt för min läsning på gång, nämligen att hinna läsa alla böcker som är aktuella för årets Bokens afton i Kalmar. Vilket innebär att jag på sisådär fyra veckor ska läsa Den sanna historien om Pinocchios näsa (Leif GW Persson), Lyckliga gatan (Liza Marklund), Rörgast (Johan Theorin), Systrar och bröder (Maria Sveland), Winston Churchill, del 1 (Bengt Liljegren) och Tina: Hur du enkelt lagar min allra godaste mat (Tina Nordström). Om det är ett rimligt mål eller inte får vi snart se.

Nu har vi ju dessutom ett Nobelpris att hetsa upp oss över, på torsdag. Jag tänker inte spekulera, för det kan jag inte, men spännande ska det onekligen bli.

1 2