Tre syskon med tre helt olika liv

systrarbroderJag tycker om böcker där man får veta mycket om huvudpersonerna, utan att någonting egentligen behöver hända. Så som Anna Gavalda ofta skriver, där personernas inre får ta mer plats än vad de gör på utsidan.

Lite den känslan får jag också av Maria Svelands Systrar och bröder. Det är ingen Gavalda-bok när det gäller språk, men den påminner lite om det i uppbyggnad. Vi får följa tre syskon, på varsitt håll, men deras förflutna binder dem samman och gör att de är som de är. Nora, äldsta systern som är duktig, ordentlig och håller dem samman. Hedda, som är den flummigare systern som inte vet om hon vill skaffa familj. Och så lillebror Per, som har svårt för närhet och försörjer sig på att ge ”massage” till rika kvinnor.

De har alla tre en tuff barndom bakom sig, men försöker ta sig bort från den på helt olika sätt. Såren från förr ska läkas, men det är inte lätt. Och hur mycket de än försöker gå vidare hinner det förflutna ikapp dem.

Det är mycket hopp fram och tillbaka i tiden, men de blir för den skull inte rörigt. När mamma Anita är med vet man att vi är tillbaka i barndomen. Sedan är vi helt plötsligt i nutiden och Noras äktenskapsbekymmer eller Heddas tid på konstfack.

Slutet är dock det stora men:et. Det känns lite krystat, lite framhastat. Från att ha rullat på i ganska långsamt tempo så går det plötsligt ganska fort. Tyvärr. För annars hade jag tyckt ännu mer om det än vad jag redan gör.

En sak är dock säker. Det får mig definitivt att vilja läsa mer av Maria Sveland.

T T T
Titel:
Systrar och bröder
Författare:
Maria Sveland
Förlag: Norstedts (2013)
Typ och sidor: E-bok – 296 sidor

Älskade och hatade karaktärer

jerka

Det var ett tag sedan sist, av flera olika anledningar, men nu är det dags att svara på veckans fråga i Annikas bokbloggsjerka igen:

Vilken karaktär och/eller författare skulle du vilja slå på käften alternativt ge en kram?

Vem jag skulle vilja slå på käften är lätt. Jag läste nyligen Den sanna historien om Pinocchios näsa och fullständigt avskyr Evert Bäckström efter det. En sådan hemsk, osympatisk, äcklig och vidrig karaktär borde inte få finnas. Det värsta är att jag har svårt att tänka mig att man kan skriva om en sådan vidrig människa utan att ha en del av honom i sig själv och att min avsky därmed har spritt sig en aning till Leif GW Persson (helt utan grund, egentligen).

Genom åren är nog den karaktär jag har velat krama allra mest Hermione i Harry Potter-böckerna. Speciellt då när hon tvingas se hur Ron håller på med en annan tjej utan att förstå att det är Hermione han borde bry sig om. Då behöver hon verkligen en riktigt tröstande och trevlig kram.

Ute ur flyttdimman och tillbaka igen

Uppehållet härifrån blev lite längre än vad jag hade tänkt mig. Först flytten som tog längre tid än vad jag hade tänkt mig och sedan krockade det med lite andra planer, så frånvaron blev större än jag trott. Men nu är allt i ordning och jag har tid för att läsa och blogga igen. Det finns ju en hel del att ta ikapp såhär när året börjar närma sig sitt slut.

Men jag vill ju också passa på att visa er hur fint mitt bibliotek till slut blev. Den bästa idén jag har haft på länge. Det enda som saknas nu är lite tavlor/foton på väggarna.

DSC_0662

Vill du bli bloggambassadör 2014?

Massa.JPG

Det senaste året har jag varit bloggambassadör för Bokmässan i Göteborg – och det har varit en upplevelse jag sent ska glömma. Först uppladdningen inför, genom att lära känna en massa trevliga människor och ha intressanta diskussioner både på bloggen och communityn. Sedan själva mässan – som knappt går att beskriva i ord. Och så efteråt, med minnen och diskussioner igen. Jag är oerhört tacksam för att jag har fått vara med om det här.

Och nu är det snart dags att lämna över stafettpinnen till nästa års lyckliga ambassadörer. Bokmässan söker nämligen tolv nya bokbloggare som ska ta över. Senast den 29 november vill de ha din ansökan så passa på att läsa mer och anmäla dig. Du kommer inte att ångra dig om du gör det och blir utvald!

En trevlig kväll i litteraturens tecken

I kväll var kvällen jag sett fram emot sedan Bokmässan – Bokens afton, här i Kalmar. En superuppställning och jag hade läst alla böcker för att förbereda mig. Bättre än så kunde det väl knappast bli. Och ungefär exakt så bra blev det.

Journalisten och författaren Annica Triberg var duktig och påläst konferencier som tog precis lagom stor plats. Med små funderingar som inledning lät hon författarna sedan själva få prata om sina böcker – med undantag för Leif GW Persson.

Bengt Liljegren fick äran att inleda kvällen och fick nog nästan alla att bli fascinerade över den unge Winston Churchill. Ett bildspel (som mitt i alltihop fick spelet och började visa bilder i rask takt) visade oss både den unge Churchill och hans familj, vilket helt klart fick historien att växa. Och precis som i boken så var Liljegren själv något helt annat än en tråkig historiker.

Liza Marklund tog över scenen med hög röst, ett livligt kroppsspråk och intressanta anekdoter. Och avslutade alltihop med att sjunga Lyckliga gatan tillsammans med publiken. Dessutom överraskade hon mig i pausen, när jag fick mitt ex av boken signerat, med att vara mycket trevligare än jag hade förväntat mig. Vi pratade även lite om tortyrdelarna i hennes bok och hon berättade att allt kommer ur Amnestys rapporter och att hon själv tyckt att det varit otäckt när hon skrev om dem.

Tina Nordström tog nog hela publiken med storm med sitt stora leende och sin entustiasm. Hon berättade om hur det var att fiska (?) pilgrimsmusslor med ett helt filmteam, hur mycket hon avskyr induktionshällar och hur viktigt det är att maten är ärlig.

image.png

Sedan var det paus och köerna ringlade sig långa uppe på scenen. Förvånande nog framför allt till Bengt Liljegren, men han hade nog lyckats intressera många med sin berättelse om Churchill.

Och efter pausen var det då Leif GW Perssons tur. Han blev intervjuad och förklarade varför Bäckström är ett svin (för att alla polisstationer har en sådan person) och att han planerar en uppföljare till Gustavs grabb. Dock verkade han inte superimponerad av sina kollegor – hela tiden när de andra pratade satt han och åt, lekte med sin käpp, såg ut som att han skulle somna eller läste i sin egen (!) bok. Lite upprörande och väldigt ohyfsat.

Maria Svelands bok handlar om syskonkärlek och familjer och det var där fokuset i hennes berättelse låg. Hur hon försökt förklara för sin äldste son att de skulle fortsätta älska honom trots att han skulle få ett syskon. Och hur hon egentligen tänkt med sina karaktärer.

Till slut fick självklart Johan Theorin avsluta – lokalkändis som han ju ändå är här. Han pratade om misslyckade signeringar, hans äldre släktingars berättande och avslutade såklart med skrönor. Tyvärr exakt samma skrönor som jag hörde honom berätta på Bokmässan. Men han har väl sina favoriter.

Lång sammanfattning, men det var en väldigt trevlig kväll. Och jag tror faktiskt att det blev lite extra bra av att jag det här året hade trevligt sällskap och att jag hade läst samtliga böcker innan. Frågan är hur de ska lyckas få det lika bra nästa år.

Biblioteket växer fram

bokhyllaSom jag har berättat förut så har jag flyttat till större lägenhet och fått möjlighet att uppfylla en dröm – att ha ett eget bibliotek. Så nu har hela kvällen ägnats åt att packa upp alla böcker, sortera dem efter färg och sedan pussla in dem på ett bra sätt i bokhyllan.

Förhoppningsvis blir det riktigt bra det här (och ja, ni får se hur det blir när det är färdigt också). Bilden är tagen när jag börjat sortera dem efter färg – utan att placera in dem.

Normalt med läsning men ytterst lite bloggande

Så kan man sammanfatta månaden oktober. Jag läste hyfsat normalt och påbörjade även en del annat innan månaden tog slut, men var oerhört dålig på att blogga framåt slutet. Och jag skyller det mesta på en flytt. Nu börjar jag komma i ordning och hoppas på att då kunna vara mer närvarande här.

Men jag gick också in i något slags post-bokmässe-läge, vilket gjorde att jag emellanåt hade svårt att bestämma mig riktigt för vad jag skulle göra/skriva/läsa. Men två av böckerna från mässan blev i alla fall lästa direkt efter – ett helt klart godkänt resultat.

Sammanlagt blev det dock bara fyra böcker utlästa, men jag hoppas förbättra den siffran rejält under november.

Caitlin Moran: Morantologi (Inbunden/292 s)
Liza Marklund: Lyckliga gatan (Inbunden/412 s)
Leif GW Persson: Den sanna historien om Pinocchios näsa (Inbunden/631 s)
Johan Theorin: Rörgast (E-bok/441 s)

Lästa böcker: 4
Manliga/kvinnliga författare: 2/2 (rättvist och bra)
Svenska författare: 3
Deckare/spänning: 3
Sanning: 1
Klassiker: 0
Inbundet/pocket/E-bok/ljudbok: 3/0/1/0
Sidor: 1 776