En trevlig kväll i litteraturens tecken

I kväll var kvällen jag sett fram emot sedan Bokmässan – Bokens afton, här i Kalmar. En superuppställning och jag hade läst alla böcker för att förbereda mig. Bättre än så kunde det väl knappast bli. Och ungefär exakt så bra blev det.

Journalisten och författaren Annica Triberg var duktig och påläst konferencier som tog precis lagom stor plats. Med små funderingar som inledning lät hon författarna sedan själva få prata om sina böcker – med undantag för Leif GW Persson.

Bengt Liljegren fick äran att inleda kvällen och fick nog nästan alla att bli fascinerade över den unge Winston Churchill. Ett bildspel (som mitt i alltihop fick spelet och började visa bilder i rask takt) visade oss både den unge Churchill och hans familj, vilket helt klart fick historien att växa. Och precis som i boken så var Liljegren själv något helt annat än en tråkig historiker.

Liza Marklund tog över scenen med hög röst, ett livligt kroppsspråk och intressanta anekdoter. Och avslutade alltihop med att sjunga Lyckliga gatan tillsammans med publiken. Dessutom överraskade hon mig i pausen, när jag fick mitt ex av boken signerat, med att vara mycket trevligare än jag hade förväntat mig. Vi pratade även lite om tortyrdelarna i hennes bok och hon berättade att allt kommer ur Amnestys rapporter och att hon själv tyckt att det varit otäckt när hon skrev om dem.

Tina Nordström tog nog hela publiken med storm med sitt stora leende och sin entustiasm. Hon berättade om hur det var att fiska (?) pilgrimsmusslor med ett helt filmteam, hur mycket hon avskyr induktionshällar och hur viktigt det är att maten är ärlig.

image.png

Sedan var det paus och köerna ringlade sig långa uppe på scenen. Förvånande nog framför allt till Bengt Liljegren, men han hade nog lyckats intressera många med sin berättelse om Churchill.

Och efter pausen var det då Leif GW Perssons tur. Han blev intervjuad och förklarade varför Bäckström är ett svin (för att alla polisstationer har en sådan person) och att han planerar en uppföljare till Gustavs grabb. Dock verkade han inte superimponerad av sina kollegor – hela tiden när de andra pratade satt han och åt, lekte med sin käpp, såg ut som att han skulle somna eller läste i sin egen (!) bok. Lite upprörande och väldigt ohyfsat.

Maria Svelands bok handlar om syskonkärlek och familjer och det var där fokuset i hennes berättelse låg. Hur hon försökt förklara för sin äldste son att de skulle fortsätta älska honom trots att han skulle få ett syskon. Och hur hon egentligen tänkt med sina karaktärer.

Till slut fick självklart Johan Theorin avsluta – lokalkändis som han ju ändå är här. Han pratade om misslyckade signeringar, hans äldre släktingars berättande och avslutade såklart med skrönor. Tyvärr exakt samma skrönor som jag hörde honom berätta på Bokmässan. Men han har väl sina favoriter.

Lång sammanfattning, men det var en väldigt trevlig kväll. Och jag tror faktiskt att det blev lite extra bra av att jag det här året hade trevligt sällskap och att jag hade läst samtliga böcker innan. Frågan är hur de ska lyckas få det lika bra nästa år.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *