Jag vill ha ett land för alla

Detta är ett inlägg i #Bokbloggaremotrasism.

I början av 1990-talet, när Ny demokrati kom in i riksdagen och Lasermannen härjade i Stockholm, var jag alldeles för liten (bara ett par år) för att veta om vad som hände. Jag var länge ganska omedveten om vad som hade hänt, hur det hade sett ut då. Kanske var det därför boken Lasermannen av Gellert Tamas fångade mitt intresse så oerhört många år senare. Jag har svårt att förstå hur människor kan stänga ute andra, hur vi kan dela upp oss i grupper mot varandra på ett så stort plan.

Det hade varit så bra om det bara hade varit historia. Om vi hade kunnat läsa Lasermannen och förfasas över hur samhället såg ut då. Eller Mississippi av Hillary Jordan, om relationen mellan svarta och vita i USA efter att andra världskriget precis tagit slut. Eller Niceville av Kathryn Stockett om hur svarta hembiträden behandlades, också det i USA. Om vi hade kunnat se det som historieundervisning. Men tyvärr är det inte så. Den rasism som har funnits, finns fortfarande i dag. Jag förfasas över att den verkar växa sig starkare och starkare.

Vid förra valet trodde jag definitivt inte att Sverigedemokraterna skulle ta sig in i riksdagen. Jag trodde att vi hade lärt oss någonting av vår historia. Att vi kunde ifrågasätta mer. Bara för att de kallar sig för “svenskvänliga” i stället för “främlingsfientliga” betyder inte det att det är så stor skillnad. Jag hade fel och nu är de (enligt mätningar) vårt tredje största parti. Hur kunde det bli så? Men framför allt – vad kan vi göra åt det?

Vi måste lära oss att alla människor är lika mycket värda. Att vi kan lära oss saker av varandra. Att ingen har automatisk rätt att sätta sig själv högre än den andra. Vi måste läsa, tänka, ta till oss och lära oss. Där har litteraturen en viktig del. Det okända kan komma närmare, bli en del av oss och vi kan förstå. Men vi måste också ta stegen i verkligheten och inse att vi hör ihop och behöver varandra.

Jag hoppas att fler kan inse det.

—–
Läs mer på andra bokbloggar under titeln Bokbloggare mot rasism. Eller på Twitter, hashtaggarna #bokbloggaremotrasism eller #jagärintesverigedemokrat.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *