När det går riktigt segt

Första gången jag läste om Damien Echols Dödsdömd tänkte jag att det absolut var någonting jag ville läsa. Men då var den slut och jag tänkte inte mer på det. För ett tag sedan lyckades jag dock få tag i den i min låna och läs-prenumeration (fast det heter typ Läslustan här) och fick med mig den hem. Men trots längtan dröjde det tills jag började läsa.

Nu har jag börjat läsa. Väldigt länge. Det är en oerhört intressant och konstig historia i grunden, men trots det kommer jag inte vidare. Jag läser några sidor, somnar, läser några sidor. Antingen är det mig det är fel på eller så är det boken. Men det känns som att den aldrig kommer att ta slut.

Nu är det dock bara typ 50 sidor kvar, så jag hoppas att de ska ta slut någon gång.


One thought on “När det går riktigt segt”

  1. Känner igen det där. Tragglar med Paradisträdgården av Amy Waldman och den är ju egentligen bra, men jag kommer ingenstans. 200 sidor kvar. Låtom oss kämpa! 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *