TidningsIda

– om böcker och språk

Annorlunda och svårt att bestämma vad jag tycker

livet-efter-digNär Lou förlorar jobbet på det kafé hon jobbat länge på och trivs på, finns det inte mycket val. Hon måste hitta ett jobb för att kunna hjälpa sina föräldrar med ekonomin, helst ett välbetalt jobb. När hon får tips om att söka jobb som sällskapsdam åt den unge, totalförlamade Will Traynor är det just därför hon går dit – för att tjäna pengar. Han är sur, grinig och otrevlig, – inte alls en person som Lou vill tillbringa hela sina dagar med. Hon får till slut veta att han dessutom har bestämt sig för att han inte orkar leva så här längre. Han vill att allt ska ta slut.

Det blir Lous uppgift att försöka få honom att ändra sig. Sakta men säkert förändras han och hon får se en annan sida av honom. Ja, det låter klyschigt och som vilken kärlekshistoria som helst. Men det är mycket mer komplicerat än så och det är självklart det som är en av de bra sakerna med den här boken. Man pendlar mellan att tro att allt ska sluta lyckligt och att tro att det faktiskt kommer att sluta i sorg. Men man vet aldrig, inte förrän man kommer dit. (Och nej, det är ingen spoiler för båda alternativen är lika troliga genom hela boken.)

Det jag har problem med är att framför allt Will känns så oerhört overklig. Ena sekunden är han på ett sätt, för att i nästa vara helt annorlunda. Det är liksom för mycket svängningar. Jag förstår att det är för att han inte mår speciellt bra, men jag har ändå svårt att ta till mig det. Ibland blir det liksom som en dålig romantisk komedi där paret ena sekunden älskar varandra för att nästa gå åt helt olika håll. Tyvärr, för den här historien hade kunnat vara större än så.

Men det som stannar kvar mest i mig är ändå det svåra ämne den tar upp – har en människa rätt att bestämma sig för att hen inte vill leva längre?

T T T
Titel: Livet efter dig
Författare: Jojo Moyes
Förlag: Printz publishing (2013)
Typ och sidor: Pocket – 398 sidor

Categories
Betyg: 3

    One comment so far | Leave your own comment

  1. 4/11/2014 | 17:53 Permalink

    Jag svängde väl en del under vägen, men samtidigt så berördes jag av den på ett sätt jag inte hade väntat mig!

    Respond to this comment

  2. Your email address will not be published. Required fields are marked *

    *



    You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggers like this: