Fyra korta – spänning

Jag testade ju det här med kortare recensioner förra veckan och tänkte göra samma sak igen. Den här gången med fyra böcker inom spänningsgenren.

vand-om-och-var-stillaTitel: Vänd om och var stilla
Författare: Johanna Mo
Förlag och år: Forum (2014)
Typ och sidor: Inbunden – 367 sidor
Betyg: T T T

Handling: Två unga kvinnor hittas kort efter varandra mördade. Till en början finns inget samband, men Helena Mobacke och hennes kollegor inser snabbt att det inte är två mördare de har att göra med.
Omdöme: Precis som den första boken om Mobacke så är den här spännande och inte så klyschig som spänningsromaner kan vara. Det är logiskt utan att skriva läsaren på näsan och lyckas ändå överraska emellanåt.

morka-platserTitel: Mörka platser
Författare: Gillian Flynn
Förlag och år: Modernista (2012)
Typ och sidor: Inbunden – 430 sidor
Betyg: T T T

Handling: Libby Day var sju år när hennes mamma och systrar brutalt mördades. Hennes bror dömdes, men 25 år senare söker en grupp privatspanare upp henne för att försöka bevisa att brodern är oskyldig.
Omdöme: Gone girl imponerade stort på mig. Mörka platser är inte riktigt lika bra, men på väg åt samma håll. Det tar ganska lång tid innan man förstår hur allt hänger ihop, men när man väl gör det känns det tyvärr aningen konstlat.

jungfrustenenTitel: Jungfrustenen
Författare: Michael Mortimer
Förlag och år: Norstedts (2013)
Typ och sidor: Inbunden – 506 sidor
Betyg: T T

Handling: Efter ett mystiskt samtal från sin mormor hamnar studenten Ida Nordlund mitt i en förvirrad och otäck historia mer koppling till Linné och hans lärljunge Solander. I fokus är en sten, som många onda personer kämpar för att få tag i.
Omdöme: Oerhört mycket fakta, mycket överdriven spänning och ologiska kopplingar. Nej, det här är inte riktigt min typ av spänningsroman och jag stör mig dessutom på att jag har svårt att känna vad som är sant och vad som är påhittat.

offer-utan-ansikteTitel: Offer utan ansikte
Författare: Stefan Ahnhem
Förlag och år: Forum (2014)
Typ och sidor: Inbunden – 590 sidor
Betyg: T T

Handling: En träslöjdslärare hittas brutalt mördad och tvingar nyinflyttade polisen Fabian Risk att avsluta sin semester, eftersom han kände mannen från skoltiden. Men det är inte bara ett brutalt mord, snart verkar det som hela klassen ligger risigt till.
Omdöme: Det är så brutala mord att det i vissa fall blir riktigt äckligt. Riktigt överdrivet och nästan inte ens spännande när det ena hela tiden överträffar det andra. Det blir liksom inte trovärdigt. Ändå gör något att man inte kan sluta läsa.

Nobelpristagare i min hylla

Så var det fredag igen och dags för veckans bokbloggsjerka hos Annika. Den här veckan lyder frågan:

Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla?
alt. vilka nobelpristagare har du läst?

I min bokhylla kan man hitta Mo Yan, J. M. Coetzee, Herta Muller och Selma Lagerlöf. Av de är det dock bara Selma Lagerlöf som faktiskt blivit läst.

Utöver henne har jag dock även läst Doris Lessing, Pär Lagerkvist och Alice Munro.

Så det är ingen diger lista av lästa Nobelpristagare, men jag hoppas att jag kommer att läsa fler. Jag är riktigt imponerad av Nobelprisprojektet som läst alla och skulle någon gång i livet vilja ta mig an samma projekt. Vi får se när det blir (om det blir).

Fyra korta – författare på J

Högen med obloggade böcker börjar bli allt större (speciellt med tanke på att jag läser allt mer) och därför tänkte jag börja med en liten ny grej för att försöka komma ikapp. Långt ifrån alla böcker kräver eller förtjänar en lång recension och därför tänkte jag börja med att göra även lite kortare. Många andra bokbloggare har tagit till sig något de kallar “Twitter-recensioner”, det vill säga korta recensioner där handlingen beskrivs med cirka 140 tecken och sedan även omdömet får någonstans runt 140 tecken.

Det är vad jag tänkte testa för att komma ikapp. Men jag tänkte ge mig själv lite svängrum och sikta på att hålla handling/omdöme på max 200 tecken. Första gången råkar det dessutom vara så att alla författares förnamn börjar på J.

mannen-som-glomde-sin-fruTitel: Mannen som glömde sin fru
Författare: John O’Farrell
Förlag och år: Printz publishing (2012)
Typ och sidor: Pocket – 315 sidor
Betyg: T T T

Handling: Vaughan har plötsligt glömt allt. Vem han är, var han bor och inte minst att han är mitt i skilsmässan från sin fru. Som han på grund av minnesförlusten dessutom blir ohjälpligt förälskad i – igen.
Omdöme: En lite smårolig bok, som både får en att skratta åt Vaughan och tycka synd om honom. Något djupare blir det aldrig, men som underhållning får den klart godkänt.

doden-tankte-jag-mig-saTitel: Döden tänkte jag mig så
Författare: Johanna Mo
Förlag och år: Forum (2013)
Typ och sidor: Inbunden – 339 sidor
Betyg: T T T

Handling: När en tonårspojke utan tydlig anledning blir nedknuffad på tunnelbanespåret skrämmer det hela Stockholm. Samtidigt kämpar kriminalkommissarien Helena Mobacke med förlusten av sin egen son.
Omdöme: En helt okej debutdeckare. Det är spännande, inte alltför klyschigt och tar ibland oväntade vändningar. Svår att lägga ifrån sig, speciellt eftersom den dessutom är alldeles lagom tjock.

pappersstaderTitel: Pappersstäder
Författare: John Green
Förlag och år: Bonnier Carlsén (2014)
Typ och sidor: Storpocket – 363 sidor
Betyg: T T

Handling: Quentin är en ganska vanlig kille, men har länge älskat den äventyrslystna Margo. Till slut får han följa med på hennes skumma äventyr, vilket slutar med att han till slut får leta efter henne.
Omdöme: Jag blir lite besviken, eftersom jag hört så gott om John Greene. Det blir lite tjatigt och lite konstigt. Jag blir dessutom lite irriterad på Quentin som låter Margo styra hela hans liv.

kvinnan-i-rummetTitel: Kvinnan i rummet
Författare: Jussi Adler-Olsen
Förlag och år: Bra böcker (2012)
Typ och sidor: Ljudbok/Inbunden – 349 sidor
Betyg: T T

Handling: Den omtyckte politikern Merete Lynggaard försvinner spårlöst och polisen lyckas inte lösa försvinnandet. Men flera år senare tar Carl Mørck upp fallet igen och hittar nya intressanta fakta.
Omdöme: Jag hade höga förväntningar, baserat på tipsen jag fått om Adler-Olsen. Men tyvärr gillar jag inte riktigt hans sätt att skriva på och tycker att fallet med Merete är aningens överdrivet och långsökt.

Varför läser jag?

Helgens fråga i Annikas bokbloggsjerka löd:

Varför läser du egentligen böcker?

Jag tror att det är en fråga som har långt mer än ett svar, och som kanske inte ens går att besvara på ett enkelt sätt. För det finns inte bara en anledning till att jag läser, läsningen är så mycket mer än svaret på en fråga. Jag läser självklart för underhållningens skull, det är någonting som roar mig och som jag gärna ägnar mig åt. Medan vissa tycker att det är kul att grotta ner sig i en lång tv-serie sitter jag hellre med en tjock bok.

Jag läser också för att lära mig mer. Det är nästan oundvikligt. Varje bok tillför någonting nytt och kanske lär jag mig någonting jag inte vetat tidigare.

Det är också avkoppling. Efter en stressig dag finns det få saker som gör mig så lugn som att få krypa upp i soffhörnet i tystnad och bara försvinna ner i boken. Och där kommer kanske också en annan sak in i det hela – visst är det även en slags verklighetsflykt. En möjlighet att få lämna sitt eget liv en stund och få ta del av någon annans, påhittad som verklig. Ägna sig åt någon annans problem en stund, snarare än sina egna.

Jag läser också helt enkelt för att jag mår bra av det. Kort sagt.

Mer Caitlin Moran!

konsten-att-skapa-en-tjejHur kunde jag ha missat att min stora förälskelse (sedan Bokmässan 2013) Caitlin Moran har släppt en ny bok? Varför har ingen talat om den här stora nyheten för mig?

I stället fick jag en chock när jag till frukosten bläddrade igenom den lokala bokhandelns julmagasin och plötsligt upptäckte en grön bok nere i ena hörnet. Konsten att skapa en tjej av Caitlin Moran. Skönlitterärt om en ung tjej som vill vara någon annan. Det låter visserligen som att det kan bli lite skruvat när man läser beskrivningen, men med Caitlins sätt att vrida och vända på formuleringarna har jag stora förhoppningar.

Tomten, kan jag hitta den under granen? (Om jag kan vänta så länge)

Så mycket bättre – the literature edition

Ja, det är precis vad SVT ska göra nu, enligt TT. De har samlat sex deckarförfattare på ett värdshus för att prata om sina liv och författarskap – och självklart för att lösa brott. Närmare bestämt brott från sina egna böcker. Det låter faktiskt som det kan bli lite småroligt.

De sex författarna är Denise Rudberg, Börge Hellström och Anders Roslund, Anna Jansson, Christoffer Carlsson och Katarina Wennstam. Framför allt Anna Janssons och Christoffer Carlssons dagar kan jag tänka mig blir riktigt bra, baserat på hur de har varit när jag hört dem prata i olika sammanhang.

God tanke, SVT. Hoppas ni lever upp till förväntningarna.

Läs mer här.

Lyckad kväll trots att det stora namnet saknades

bokensafton

I går kväll var det så dags för Bokens afton här i Kalmar. En kväll som brukar locka mycket folk och vara väldigt trevlig. Förra året var ett exceptionellt år med flera stora namn (som GW, Liza Marklund, Johan Theorin och några till), medan det här året på förhand saknade någon som riktigt stack ut. Och på sätt och vis kändes det bra, alla var liksom där tillsammans.

Redan från att författarna klev upp på scenen märkte man att det var så. De gjorde det tillsammans och de var intresserade av det de andra hade att säga. Alla lyssnade uppmärksamt på varandra, ingen satt och sov i ett hörn (som GW gjorde förra året). Framför allt var det kul att se Arkan Asaad och Christoffer Carlsson som såg ut som tända ljus när Lena Ebervall och Per E Samuelson pratade.

Alla hade anstängt sig, var duktiga på att berätta och hade hittat sin lokala koppling – en tavla över Kalmar slott, en nedlagd Volvofabrik eller den trevliga dialekten. Sånt som en publik uppskattar.

Arkan Asaad väckte känslor, både på ett hemska och roliga sätt. Hur många gånger man än hör historien bakom hans böcker så berör den lika mycket. Lena Ebervall och Per E Samuelson var, precis som jag förväntat mig efter Bokmässan, oerhört sammansvetsade och körde på taktiken att berätta om hela sin bok – något jag inte riktigt uppskattar, även om historien visserligen är känd.  Jag vill veta mer om hur de jobbar, hur det är att blanda fiktion och fakta.

Jan Hedh rabblade recept på mazariner ur minnet och berättade roliga anekdoter från konditorierna. Precis vad jag hoppades på, även om det började gå lite på tomgång mot slutet av hans framförande. Men han lockade oss till många skratt och inspirerade verkligen.

Catharina Ingelman-Sundberg var, som väntat, rolig och gjorde precis det jag efterfrågat hos Ebervall och Samuelsson – berättar om all research hon gör till sina Pensionärsligan-böcker och hur hon får idéerna till brotten de ska begå.

Pehr G Gyllenhammar var intressant, men jag tycker att det är lite svårt med folk som ska berätta om biografier i sådana här sammanhang. Det blir mest en personintervju som hade kunnat vara i vilket sammanhang som helst. Även här hade man kanske kunnat få in lite mer om själva berättandet kanske?

Christoffer Carlsson tog oss dock med storm. Han fick i stort sett alla pusselbitar att falla på plats. Han bjöd på sig själv genom att berätta om den lille killen med finnar och flaskbottnar till glasögon som började skriva noveller för att få vara någon annan en stund. Han berättade om hur han uppfann sin huvudperson och hur det var att komma farligt nära verkligheten. Kort sagt, det som vi inte kan läsa om i boken men som gör boken. Precis det jag vill ha ut av en sådan här kväll.

Jag hade också gärna hört mer av kvällens konferencier, Mathias Sundén. Påläst, duktig och behaglig att lyssna på. Han började varje framförande med att ställa två korta frågor till författaren – riktigt bra frågor, varav en del var de jag hade hoppats att han skulle ställa. Kanske hade han läst mina kommentarer i Barometern i förväg? Det hade varit kul om han hade fått chansen att ställa fler frågor till författarna, i stället för att de själva bara skulle ha berättat rakt upp och ner. Då hade vi kunnat få veta ännu mer och den redan trevliga kvällen hade kunnat bli ännu trevligare.

Dags för höstens andra höjdpunkt

bokensafton

Höstens största höjdpunkt är ju självklart Bokmässan i Göteborg, men i kväll är det dags för den nästa största. Nämligen Bokens afton här i Kalmar. Sju författare på samma scen som får turas om att berätta om sig själva, sina böcker och sitt författarskap. Det brukar bli riktigt trevligt, intressant och roligt och det tror jag att det blir även i år.

Det brukar finnas ett stort namn (eller som förra året när i princip alla var stora namn), men inte i år. Jag tror att de tänkt att det största namnet ska vara Pehr G Gyllenhammar men han är definitivt inte den som lockar mig mest. På Bokmässan var de flesta som stod och lyssnade när han berättade om sin självbiografi lite äldre män och jag förutsätter att det är dem han kommer att locka till Bokens afton också.

Den jag i stället tycker är det mest intressanta namnet är Arkan Asaad. Han tog mig med storm på Bokmässan, var intressant att lyssna på och var oerhört trevlig att prata med efteråt. Så jag hoppas att många tar en chans att få en pratstund med honom i pausen i kväll.

Catharina Ingelman-Sundberg var riktigt rolig på seminariet om vad som är humor och jag hoppas att det kanske kan bli lite på det temat i kväll också.

Lena Ebervall och Per E Samuelson, vars bok jag läst och hört berättas om ett flertal gånger, vet jag precis vad jag har att vänta mig av. De kommer att berätta nästan precis hela boken, göra det som om de vore en person och förklara exakt hur säkra de är på vem som mördade Olof Palme och varför. Men, intressant om man inte hört det förut.

Christoffer Carlsson gjorde mig besviken när jag läste hans Den enögda kaninen men han har ett speciellt sätt att prata om sina böcker och om deckargenren i allmänhet som är väldigt intressant och som får mig att vilja läsa någon annan av hans böcker för att se om jag hade fel. Får se om jag känner så även efter i kväll.

Och så är den sista personen ut konditorn och chokladmästaren Jan Hedh. Här hoppas jag, som baktokig, på rejäl inspiration och många roliga historier om kakor och konditorier.

Låter som upplagt för en trevlig kväll, eller hur?

Snälla tomten, jag vill ha…

julbild

Helg innebär som vanligt bokbloggsjerka hos Annika, och den här veckan märks det av att det börjar bli dags att fundera på julklappar…

Det börjar lacka mot jul. Hur ser din önskelista ut just nu?

Den lär förmodligen båda ändras, utökas och minskas flera gånger innan det är dags att öppna paketen vid granen, men just nu står det här på min allmänna önskelista:

  • Vi – David Nicholls
  • Livets och dödens villkor – Belinda Bauer
  • En mörk och förvriden flod – Sharon Bolton
  • Nyutgåvorna av Agatha Christies böcker

Vad önskar du dig?

När Maria Wern blir lite för inblandad för min smak

dans-pa-glodande-kolJag önskar att jag någon gång bestämt mig för att läsa Anna Janssons böcker om Visbypolisen Maria Wern i rätt ordning. Men det blir aldrig av. I stället läser jag någon del här, någon där. Och fördelen är att det funkar, även om man missar några små delar av hennes relationer och privatliv. Så någon gång ska jag ta ett samlat grepp. Men det blev inte den här gången heller.

Dans på glödande kol är den fjortonde boken om Maria Wern. När det börjar brinna i en villa pekas en ung pojke ut som skyldig, samtidigt som en del andra konstiga saker händer i samma område. Bland annat får en politiker sin lyxbil förstörd och frågan är om allt egentligen hör ihop. Och självklart blir Maria Wern själv personligt inblandad, hennes nye kärlek brandmannen Björn har koppling till en grupp som verkar ha någonting med händelserna att göra…

Det är just det sistnämnda jag har lite svårt för med Maria Wern. Hon blir alltid så insyltad själv, det är alltid folk i hennes närhet som misstänks eller är inblandade på något annat sätt. Tyvärr, jag önskar att hon kunde få stå lite utanför. (Men jag har ju som sagt inte läst alla böckerna så jag kanske har fel).

Dock gillar jag hur Anna Jansson skriver, hennes språk och hur hon berättar historien. Det flyter på lätt, är spännande och väldigt nära läsaren. Lättsmälta deckare, helt enkelt.

T T
Titel: Dans på glödande kol
Författare: Anna Jansson
Förlag och år: Norstedts (2013)
Typ och sidor: Inbunden – 287 sidor