Lyckad kväll trots att det stora namnet saknades

bokensafton

I går kväll var det så dags för Bokens afton här i Kalmar. En kväll som brukar locka mycket folk och vara väldigt trevlig. Förra året var ett exceptionellt år med flera stora namn (som GW, Liza Marklund, Johan Theorin och några till), medan det här året på förhand saknade någon som riktigt stack ut. Och på sätt och vis kändes det bra, alla var liksom där tillsammans.

Redan från att författarna klev upp på scenen märkte man att det var så. De gjorde det tillsammans och de var intresserade av det de andra hade att säga. Alla lyssnade uppmärksamt på varandra, ingen satt och sov i ett hörn (som GW gjorde förra året). Framför allt var det kul att se Arkan Asaad och Christoffer Carlsson som såg ut som tända ljus när Lena Ebervall och Per E Samuelson pratade.

Alla hade anstängt sig, var duktiga på att berätta och hade hittat sin lokala koppling – en tavla över Kalmar slott, en nedlagd Volvofabrik eller den trevliga dialekten. Sånt som en publik uppskattar.

Arkan Asaad väckte känslor, både på ett hemska och roliga sätt. Hur många gånger man än hör historien bakom hans böcker så berör den lika mycket. Lena Ebervall och Per E Samuelson var, precis som jag förväntat mig efter Bokmässan, oerhört sammansvetsade och körde på taktiken att berätta om hela sin bok – något jag inte riktigt uppskattar, även om historien visserligen är känd.  Jag vill veta mer om hur de jobbar, hur det är att blanda fiktion och fakta.

Jan Hedh rabblade recept på mazariner ur minnet och berättade roliga anekdoter från konditorierna. Precis vad jag hoppades på, även om det började gå lite på tomgång mot slutet av hans framförande. Men han lockade oss till många skratt och inspirerade verkligen.

Catharina Ingelman-Sundberg var, som väntat, rolig och gjorde precis det jag efterfrågat hos Ebervall och Samuelsson – berättar om all research hon gör till sina Pensionärsligan-böcker och hur hon får idéerna till brotten de ska begå.

Pehr G Gyllenhammar var intressant, men jag tycker att det är lite svårt med folk som ska berätta om biografier i sådana här sammanhang. Det blir mest en personintervju som hade kunnat vara i vilket sammanhang som helst. Även här hade man kanske kunnat få in lite mer om själva berättandet kanske?

Christoffer Carlsson tog oss dock med storm. Han fick i stort sett alla pusselbitar att falla på plats. Han bjöd på sig själv genom att berätta om den lille killen med finnar och flaskbottnar till glasögon som började skriva noveller för att få vara någon annan en stund. Han berättade om hur han uppfann sin huvudperson och hur det var att komma farligt nära verkligheten. Kort sagt, det som vi inte kan läsa om i boken men som gör boken. Precis det jag vill ha ut av en sådan här kväll.

Jag hade också gärna hört mer av kvällens konferencier, Mathias Sundén. Påläst, duktig och behaglig att lyssna på. Han började varje framförande med att ställa två korta frågor till författaren – riktigt bra frågor, varav en del var de jag hade hoppats att han skulle ställa. Kanske hade han läst mina kommentarer i Barometern i förväg? Det hade varit kul om han hade fått chansen att ställa fler frågor till författarna, i stället för att de själva bara skulle ha berättat rakt upp och ner. Då hade vi kunnat få veta ännu mer och den redan trevliga kvällen hade kunnat bli ännu trevligare.


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *