Ibland går det helt enkelt sämre på läsfronten

Jag är just nu inne i en period när jag inte känner för att läsa speciellt mycket. Det funkar på helgerna, när jag har massa tid, men på vardagskvällarna går det helt enkelt inte. Tankarna snurrar i väg på massa annat, eller så kommer jag på andra saker jag hellre vill göra. Eller måste. Och sedan är jag trött och vill sova och så blev ingenting läst den kvällen heller.

Som tur är har jag lärt mig att de perioderna finns och att de försvinner så småningom. I vanliga fall brukar jag tänka att jag ska välja antingen en tunn bok eller en feel good, bara sätta mig med den och helt enkelt låta den ta mig tillbaka in i läsflytet.

Den här gången är jag inte säker på att jag ens ska göra det. För om två veckor är det dags för semester. Och då borde det mesta lösa sig av sig själv. Så jag är inte det minsta bekymrad den här gången, faktiskt. Snart kommer läslusten tillbaka. Förhoppningsvis med råge.

Långt ifrån en enkel familjerelation

Read More
Foto: Delphine Jouandeau/Sekwa

När tolvårige Milo är med om en cykelolycka rusar hans familj för att finnas vid hans sida på sjukhuset. Och alla behöver en syndabock, det känns på något sätt lättare då. Snabbt riktas allas blickar mot Milos moster Marguerite, som var med honom när olyckan hände. Varför satt de inte hemma och gjorde läxor som de skulle?

Tiden går och Milo blir inte bättre, vilket går ut över familjen. Gamla bråk kommer upp till ytan igen och det visar sig att de har en långt ifrån enkel relation med varandra. Och medan Milo ligger med en oviss framtid på sjukhuset gäller det för de andra att reda ut allt som ligger och gnager. Det påverkar honom och så länge hans familj inte kommer överens är det svårt för honom att bli bättre igen.

Typ så. Egentligen är det svårt att berätta om handlingen i boken, för det händer inte så mycket. Utgångspunkten är ju olyckan, sedan är resten egentligen bara historia. Och de olika karaktärerna – Valérie Tong Cuongs stora styrka. Jag fastnade för hennes sätt att beskriva helt olika sorters personer i samma bok utifrån samma handling i Mirakelverkstaden, men frågan är om hon inte gör det ännu bättre i Olyckan. Perspektiven växlar, från Milos mamma till hans moster, från mormor till pappa. Den enda som inte får berätta sin version är Milo, vilket är fint eftersom han ändå är centrum i alltihop.

Framför allt fastnar jag för Milos moster Marguerite. Hon har inte haft det enkelt och det har verkligen påverkat henne, mer än man från början skulle kunna tro.

Olyckan
Valérie Tong Cuong
Förlag:
Sekwa (2016)
Typ och sidor: Danskt band – 260 s
Betyg: 4

Svåra dilemman

Read More

Fiona Maye är domare specialiserad på familjerättsliga fall. Hon dömer i situationer där familjens intresse på olika sätt står emot barnets, det kan till exempel vara på grund av religiösa skäl. Och det är det i just det aktuella fall som boken kretsar kring. Ett 17-årigt Jehovas vittne har insjuknat i leukemi och sjukhuset vill ge honom en blodtransfusion för att han över huvud taget ska kunna ha en chans att överleva, men religionen förbjuder det. Föräldrarna vägrar låta honom få transfusionen och han själv hävdar att han vet vad det innebär att inte ta emot den och att det är Guds mening att han ska klara sig utan någon annans blod i sin kropp. Inte helt enkelt, men Fiona gör allt hon kan för att döma så rättvist som möjligt.

Samtidigt slåss hon med problem på hemmaplan (som alltid i romaner). Hennes man börjar tröttna och vill testa någonting nytt, men utan att för den skull lämna sin fru. Långt ifrån okomplicerat i Fionas värld.

Jag är helt ointresserad av Fionas problem på hemmaplan, men hennes jobb och det specifika fallet är oerhört intressanta. Jag fascineras över hur man orkar ha ett sådant jobb och hur man kan göra det utan att förgås av tankar på hur det hade blivit om man hade dömt på ett annat sätt. Hur man kan stänga av när fallet är klart – om man nu verkligen kan det.

Det är många intressanta moraliska dilemman att ta ställning till och det är bokens styrka. Jag blir dock skeptisk till när Fiona blir lite för personligt inblandad, men tvingas inse att författaren har en tanke med det. Även om jag inte riktigt gillar den hela vägen.

Domaren
Ian McEwan
Förlag: Brombergs (2015)
Typ och sidor: Pocket – 256 sidor
Betyg: 3

HUR har jag kunnat missa det här?

Read More

Okej, jag kanske är tjatig men efter Bokmässan 2013 blev jag fullständigt besatt av Caitlin Moran. Hon tog mig med storm och jag, som sällan blir starstruck, gick omkring och var lycklig över att ha highfivat med henne (för att vi båda tycker att Paul är den bästa Beatlen, bara en sådan sak).

Då hade jag inte läst någonting av henne, men sedan dess har jag älskat alla hennes tre böcker och hon är en av få som på senare år faktiskt fått mig att läsa på engelska (jag skäms över att jag så sällan gör det).

Men nu är det bestämt dags igen. I dag dök ett mejl upp i mejlkorgen, ett helt vanligt reklammejl från någon av nätbokhandlarna som ville presentera “de hetaste böckerna just nu”. Och jag klickade (vilket jag inte alltid gör). Poff, så var hon där framför mig igen.

Tydligen har jag helt missat att hon gett ut en ny krönikesamling – Moranifesto. Enligt baksidestexten ska det vara en blandning av publicerade och nya krönikor – och även hennes eget “moranifest” för hur vi ska överleva 2000-talet.

Det här är nästan för bra för att vara sant. Du behöver inte ens fråga mig om jag tänker köpa den inom kort. För det kommer jag utan tvekan att göra.