När ett överraskande slut blir det bästa

Read More

Mancebo driver en liten speceributik “vid foten av Montmartre” som han själv tycker om att säga. Hans dagar följer samma mönster, det händer inte mycket spännande. Tills en kvinna en dag kommer och ber honom spionera på hennes man. Han bor på andra sidan gatan och hon misstänker att han är otrogen. Och eftersom Mancebo ändå tillbringar så mycket tid på sin pall utanför butiken borde han väl kunna se vad som egentligen är på gång? Mancebo tar sig an uppdraget på fullaste allvar, men plötsligt börjar han se saker med andra ögon och upptäcker helt andra saker än de han får betalt för.

Samtidigt finns en annan parallellhistoria. En utbränd journalist på väg tillbaka får plötsligt ett mystiskt jobb – hon ska sitta på översta våningen i ett kontorshus och vidarebefordra mejl. Mejl som bara består av konstiga sifferkombinationer, helt utan mening vad hon kan se. Och i slutet av varje dag får hon en blombukett av receptionisten som tack för dagen.

Böcker som utspelar sig i Paris brukar på något sätt alltid bli lite småmysiga och så är det även med den här, även om den egentligen inte handlar så mycket om Paris. Jag fastnar mest för kvinnans historia, speciellt för att hon träffar en del intressanta personer, och hade gärna vetat mer om henne. Jag trivs inte lika bra i delarna om Mancebo, han och hans familj är lite för schablonaktiga.

Själva historien är helt okej. Kvinnans är som sagt bäst, Mancebos blir emellanåt lite trist.
Det är uppenbart att de båda historierna, som det ju faktiskt egentligen är, kommer att vävas samman. Men det går aldrig att lista ut exakt hur de kommer att göra det. En stor eloge för det – för oftast när det är så kan man åtminstone gissa när det börjar närma sig. Men inte i den här boken, det blir en rejäl överraskning. Och den överraskningen är helt klart det bästa med boken och värd att vänta på.

Vid foten av Montmartre
Britta Röstlund
Förlag: Norstedts (2016)
Typ och sidor: E-bok, 350 sidor
Betyg: T T T
Boken är ett recensionsex