TidningsIda

– om böcker och språk

Backman lockar fram starka känslor

Ärligt talat kände jag mig inte speciellt lockad av Fredrik Backmans senaste när folk började prata om att den handlade om ishockey och vad kärleken till ett lag gör med en ort. Jag är inte alls sportintresserad och blev lite besviken på att boken förmodligen inte skulle vara någonting för mig. Men oj, vad jag är glad att jag läste den ändå. Det här är verkligen bland det bästa jag har läst på länge.

Därför vill jag egentligen inte skriva om hockey när jag ska förklara vad boken handlar om. Visserligen står orten Björnstads hockeylag i centrum för allt som händer. Ett juniorlag som har chans att vinna den stora finalen och lyfta orten till vad den en gång var. Alla som bor i Björnstad har någon relation till sporten och därför blir den oerhört viktig.

Men trots att hockeyn egentligen är det som allt kretsar kring så skriver inte Backman så mycket om själva sporten. Det är inga långa matchreferat som tar kapitel efter kapitel. I stället är fokus på det som händer vid sidan av rinken. Vad spelarnas stjärnstatus får för effekt på folk runtomkring i form av grupptryck, vad det innebär att inte få dela sin kärlek till något (sporten), hur det är att våga släppa taget från något som varit viktigt eller hur det är att försöka vara förälder och bra på sitt jobb samtidigt.

Och självklart händer det någonting, utanför rinken, som påverkar både enskilda personer och orten för alltid. Något som gör riktigt ont i magen på mig när jag läser.

Fredrik Backman själv har sagt att det här är hans allvarligaste bok. Kanske är det inte exakt rätt ord, det har funnits allvarliga undertoner i alla hans tidiga böcker – En man som heter Ove är ju egentligen rätt sorglig. Men Björnstad är betydligt svartare än hans tidigare böcker. Även om jag emellanåt sitter och ler, framför allt åt Backmans underfundiga sätt att formulera sig på, så sitter jag oftast med tårarna antingen på väg att börja rinna eller redan på väg nerför mina kinder. Och jag har ont i magen, blir sådär arg att det värker inombords. Det här är en bok jag vill tvinga alla andra att läsa, jag vill diskutera den, jag vill att den ska lyftas fram som viktig. För den är viktig och den är fruktansvärt bra.

En av Fredrik Backmans styrkor är dessutom att han lyckas formulera saker som egentligen inte går att beskriva i ord. De små sakerna blir stora och fina och tränger verkligen in i den som läser och man måste tänka “Ja, precis så där är det”. Och det är därför det gör så ont när ämnet blir svartare. Han beskriver smärtan och plågan nästan för bra.

Eftersom jag dessutom råkar vara höggravid nu när jag läser den här boken så tar jag till mig av alla fina formuleringar om att vara förälder. Som:

Kärleken en förälder har till ett barn ett barn är besynnerlig. Alla andra människor börjar vi älska, men inte den här. Den här har vi älskat för evigt, älskade innan den ens existerat. Hur mycket man än förbereds så har alla mammor och pappor ett första ögonblick av fullständig chock, när flodvågen av känslor sköljer genom en så att man förlorar fotfästet. Det är obegripligt eftersom det inte finns något att jämföra med. Som att beskriva sand mellan tårna eller snöflingor på tungan för någon som levt hela sitt liv i ett mörkt rum.

Att läsa Björnstad är verkligen att brottas med alla möjliga känslor.

Björnstad
Fredrik Backman
Förlag: Piratförlaget (2016)
Typ och sidor: Inbunden – 470 sidor
Betyg: 5
Recensionsex

Categories
Betyg: 5, Recensionsex

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    *



    You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggers like this: