Tomheten efter en serie

Read More

Vad ska jag läsa nu?

Lite så känns det efter att den senaste tiden ha gått från Emelie Schepps ena bok till nästa. Den första lästes i januari, sedan blev det ett par andra böcker och sedan tog jag tag i nummer två i början av februari. Och sedan har det blivit tre stycken på raken. När jag läst ut någon har det bara varit att klicka på fortsätt till nästa bok i Storytel-appen och så har jag vetat vad jag ska läsa.

Men nu är serien slut (än så länge, det finns inga fler släppta böcker) och jag känner mig villrådig angående vad jag ska läsa härnäst. Kanske borde jag ta mig an boken som ska läsas till nästa bokträff (Den gode lögnaren) men den ska ju också vara en spänningsroman, och det kanske vore trevligt med något annat efter tre stycken sådana.

Det tål att kluras lite på. Förhoppningsvis inte för länge bara.

Recension: Ett jävla solsken av Fatima Bremmer

Read More

Första gången jag hörde talas om Ester ­Blenda Nordström var på journalistutbildningen, under en reportagekurs. Vår lärare pratade undersökande journalistik och berättade om den kvinnliga journalisten som nästan ingen känner till nu, och som wallraffade långt innan Günther Wallraff uppfann begreppet wallraffande. Han berättade hur hon tagit anställning som piga, utan att berätta det för bonden och de andra, och sedan skrev om det.

Vanliga människor vet förmodligen ännu mindre om henne än vad jag visste innan jag började läsa den här boken. Och det är också någonting som Fatima Bremmer tar upp, flera gånger, i boken. Ester Blenda Nordström var en stjärna i Sverige på 1910- och 1920-talen, men ändå är det ytterst få som känner till henne i dagens samhälle.

Men i Ett jävla solsken får hon definitivt upprättelse. Här finns alla hennes journalistiska äventyr med – allt från det första stora reportaget om livet som piga till att ta anställning som lärarinna för samer och resa till Amerika på samma villkor som migranterna. Det är ingen tvekan om att hon var en tuff kvinna, som inte var rädd att ta för sig i männens värld.

Men Fatima Bremmer berättar också om de mörka sidorna. Hur framgången gav skrivkramp och känslor av att behöva fly hyllningarna i Stockholm. Och hur familjen oroade sig för henne, framför allt hennes ökande drickande. Det gör att man verkligen kommer nära Ester Blenda Nordström som person, inte bara kändisen.

Det ligger ett gediget researcharbete bakom, vilket Fatima Bremmer berättar om i början och vilket också märks väldigt tydligt genom hela boken. Eftersom hon har så bra bakgrundskoll vågar hon dramatisera vissa bitar lite mer och hon vågar också ta sig lite friheter ibland, även om de är få.

Det här är en oerhört väl berättad historia, om en stark, imponerande och spännande kvinna som vi aldrig får glömma bort igen.


Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström
Fatima Bremmer
Förlag: Forum (2017)
Betyg: 4

Läst som: Inbunden
Sidantal: 339

Recension: Projekt Rosie av Graeme Simsion

Read More

Ibland behöver man läsa något lätt och mysigt. ­Projekt Rosie var helt ­perfekt för det.

Genetiklektorn Don Tillman är inte som alla andra. Hans liv är strikt in­rutat efter ett förutbestämt schema och han har bara två vänner, eftersom han är dålig på det mellanmänskliga spelet. Därför har han heller inte hittat den perfekta partnern, och i sin jakt bestämmer han sig för att utforma en enkät som gör att han ­slipper lägga ner energi på kvinnor som inte passar ihop med honom.

Mitt i Projekt Fru, som han kallar det, dyker Rosie upp. Hon är helt fel enligt Projekt Fru, men en in­tressant person som kanske kan bli en vän. När hon berättar hur hon skulle vilja ta reda på vem som är hennes biologiska ­pappa erbjuder Don henne sina genetiska tjänster. Pappa-projektet kan börja.

Rosie och Don är som sagt totalt olika som personer, vilket leder till många konstiga och roliga situationer. Som läsare kan man inte låta bli att le ofta under läsningen och man blir ledsen varje gång de blir osams. Det är en mysig, lite förutsägbar, historia – precis som en bra feelgood ska vara. Och en del överraskningar bjuder den faktiskt på, trots allt.


Projekt Rosie
Graeme Simsion
Förlag: Bonnier pocket (2014)
Betyg: 4

Läst som: E-bok och ljudbok
Sidantal: 319
Tid: 9 h

När man inte kan sluta läsa

Read More

Det var ett tag sedan sist, men nu börjar jag komma in i något slags läsflow igen. Och jag har den senaste månadens bra bokval att tacka för det. Visserligen tillhörde inte De kommer att drunkna i sina mödrars tårar en av dem, men i övrigt har det varit bra. Att äntligen börja läsa Emelie Schepps Märkta för livet var definitivt ett av dem. Att kunna slalomläsa deckare verkar vara en bra idé.

Just nu är jag dock fast i något helt annat. Jag slalomläser Projekt Rosie, en mysig och trevlig liten feelgoodroman. Jag lyssnar på den i bilen till och från jobbet, och när jag får minsta lilla lediga stund (typ tandborstning) läser jag den som e-bok i stället.

Hurra för läsflow och hurra för slalomläsning!

Recension: Märkta för livet av Emelie Schepp

Read More

Verksamhetschefen på Migrationsverket i Norrköping hittas skjuten i sitt hem och det finns inga spår efter någon gärningsman. Eller jo, men de som finns verkar helt osannolika. Kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander kämpar med att komma vidare med fallet och försöker dra i varje tråd. Och så småningom pekar alla trådar mot en pojke, som även han hittas skjuten. Vad är det som händer och varför har pojken mördat mannen?

Den framgångsrika åklagaren Jana Berzelius blir fallets förundersökningsledare och ganska snart inser hon att pojkens historia får henne att minnas mer och mer av sin egen historia. Hon adopterades som nioåring och har bara sporadiska minnen – drömmar – av vad hon upplevt innan dess. Kanske har hon och pojken vissa saker gemensamt, även om det skiljer många år mellan dem? Hon bestämmer sig för att börja luska lite, utan hjälp av Mia och Henrik.

Jag har länge tänkt börja läsa böckerna om Jana Berzelius, främst av lokalpatriotiska skäl. Författaren Emelie Schepp bor i min hemstad Motala och hennes böcker utspelar sig i Norrköping. Och nu äntligen fick jag för mig att börja, vilket jag inte ångrar. Märkta för livet kanske inte var den bästa spänningsromanen jag läst, men den är helt klart välskriven och spännande, vilket räcker gott och väl. Emelie Schepp har dessutom fått flera priser för sina böcker och är en av Sveriges mest framgångsrika egenutgivare (även om hon numera ligger på förlag) och jag kan förstå det.

Jana Berzelius är en annorlunda huvudperson och jag gillar det. Även om hon stundtals är lite odräglig och lite väl hård så förklarar historien varför, och jag antar att man får veta ännu mer om det i senare böcker. Jag vill helt klart läsa vidare i serien.


Märkta för livet
Emelie Schepp
Förlag: Wahlström & Widstrand
Betyg: 3
——
Läst som: E-bok och ljudbok
Sidor: 345 s
Tid: 11:47

Recension: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Read More

Tre jihadister har tagit gisslan i en bokhandel i Göteborg där en satirtecknare skulle prata. Med bombbälten och vapen vill de visa att man minsann inte driver med islam. Men plötsligt byter en av dem, en ung kvinna, sida och bestämmer sig för att avbryta alltihop.

Några år senare träffar bokens författarjag henne på den anstalt där hon avtjänar sitt straff. Hon vill berätta sin historia, varför hon gjorde som hon gjorde där i bokhandeln. Långsamt växer en historia fram, där hon berättar hur hon kommer från ett framtida Sverige och förmodligen skickades tillbaka för att avbryta attacken i butiken. En framtid där medborgarkontrakt måste skrivas på av alla och där oliktänkande inte accepteras.

På ett sätt önskar jag att jag kunde säga att jag verkligen tyckte om den här boken. Inte bara för att den är prisad (med bland annat Augustpriset) utan också för att Johannes Anyuru försöker berätta någonting viktigt. Men jag fastnar just i ordet “försöker”, för jag tycker tyvärr inte att han lyckas. Delarna i början, som utspelar sig i bokhandeln, suger in mig och jag tror att någonting fantastiskt väntar. Men tyvärr tappar jag den känslan när den unga kvinnans historia börjar hoppa fram och tillbaka i tiden och allting blir lite för rörigt.

Jag förstår vad det är han vill säga om vår tid, men jag tycker att han har valt ett för komplicerat sätt att göra det på. Lite som att han hade flera bra idéer och inte kunde välja vilken han skulle fokusera på och i stället valde att försöka få med alla.

Därför funkar det tyvärr inte för mig – även om det uppenbarligen gjort det för många andra.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Johannes Anyuru
Förlag: Norstedts (2017)
Betyg: 2
———-

Läst som: E-bok
Sidor: 300

Tre böcker min ettåring älskar (just nu i alla fall)

Read More

Just nu är jag inte den enda bokslukaren i familjen. Lilla ettårige Edvin kommer inte långt efter sin mamma när det kommer till bokintresse. Det ligger en hel hög på hyllan under soffbordet och den rivs ner minst en gång per dag (beroende på hur många gånger vi lägger upp dem igen). De är också ganska tydligt uppdelade efter böcker som han “läser” själv – det vill säga sätter sig och bläddrar i långa stunder i sträck, fram och tillbaka – och böcker som han kommer bärande på med rak arm, ropar och som vi ska läsa för honom.

Här är tre av de absoluta favoriterna just nu:

 

1. I Babblarnas hus av Anneli Tisell och Anneli Johansson
Den mest älskade boken av alla just nu och en av få som tillhör en blandkategori som han både läser själv och som man får läsa för honom ur. Här får vi hälsa på i Babblarnas hus och se vad de hittar på. Först kommer en sida där man kikar in genom ett litet hål, eller en glipa i en gardin eller något liknande. Den följs sedan av en sida på någon av Babblarna som gör något, exempelvis diskar eller dansar. Jag hade tyckt att det varit extra roligt om det var luckor att öppna för att se vad som finns bakom, men så avancerade krav har inte ettåringen. Däremot hade det varit bra om sidorna varit lite hårdare, den är väldigt nära att snart vara sönderläst.

 

2. Lilla snigel av Catarina Kruusval
Catarina Kruusval illustrationer av klassiska barnvisor är populära oavsett, men den här är något extra. Han tröttnar aldrig på att se snigeln akta sig för katten, hunden, igelkotten och så vidare. Den är väldigt fint gjord och går snabbt att läsa (eller sjunga) vilket gör att den lilla läsaren inte hinner tröttna innan man hunnit igenom hela. Det är dessutom en tålig bok, då det är en board book.

 

3. Hjärtat mitt
Den här boken fick vi gratis när vi gick med i Go’boken och de senaste månaderna har den blivit en riktig blädderfavorit. Vilket passar mig ganska bra, för den är inte jättekul att läsa högt. Den består av främst ramsor, illustrerade såklart, och boken är uppdelad i olika kapitel efter vilken ålder de olika ramsorna/visorna/bilderna anses passa till. Den största fördelen med den här boken är att den har sidor som är tåliga, men ändå inte lika tjocka som i en board book. Det gör den oerhört lättbläddrad för små fingrar.

Recension: Mischling av Affinity Konar

Read More

Vissa böcker bara ropar efter att jag ska läsa dem. Det här var en sådan.

Tvillingarna Pearl och Stasha anländer till Auschwitz med en boskapsvagn tillsammans med sin mamma och farfar 1944. Mamman ser en läkare ta ett annat tvillingpar åt sidan och räknar snabbt ut att det borde vara någonting bra. Hon visar upp sina döttrar, som är enäggstvillingar, och läkaren vill absolut att de ska följa med honom. Han säger åt dem att kalla honom Farbror Doktorn, men egentligen är hans namn Joseph Mengele och tvillingarna förs till det som blev känt som Mengeles zoo. Där utsätts de för det ena hemska experimentet efter det andra och flickorna som tidigare alltid delat allting börjar sakta bli till två enskilda individer. En dag försvinner Pearl spårlöst och Stasha är fast besluten att hitta henne en dag, oavsett hur lång tid det kommer att ta.

Det här är en fruktansvärt hemsk historia, framför allt för man som läsare vet att allting den grundar sig i är sant. Tvillingarna är påhittade, men Affinity Konair grundar deras historia på andra överlevande Mengele-tvillingars. Därför gör det extra ont att läsa om allt det fasansfulla som händer och trots att det sällan beskrivs exakt vad de utsätts för så vänder det sig ofta i magen. Det är tungt att läsa, men samtidigt finns det så mycket hopp. Hon skriver utifrån de unga flickornas perspektiv, hur de tror på att det viktigaste är att de håller ihop och hur Pearl fantiserar om att utnyttja Mengeles eventuella goda sidor till att komma honom tillräckligt nära för att hugga honom med en brödkniv.

Så länge allting utspelar sig i Auschwitz är jag helt fast i historien. Men när ryssarna befriar lägret den 27 januari 1945 och de överlevande lämnar platsen för att försöka finna sig ett nytt liv haltar berättelsen en aning. Affinity Konar är nästan lite för enträgen om att lösa allting på bästa möjliga sätt och det känns inte alltid helt trovärdigt. Men i en otrolig historia kan ju även det mest otroliga hända.

De här historierna är viktiga och de kommer alltid att vara det. Oavsett om de är hundra procent sanna eller bara bygger på andra sanna historier. Därför är det här en bok som måste läsas.

Mischlinge
Affinity Konar
Förlag: Polaris (2017)
Betyg: 4


Läst som: E-bok och Ljudbok
Sidor/tid: 359 s/12 h 21 min

Recension: Stora stygga vargen av Nele Neuhaus

Read More
Foto: TT

En ung kvinna hittas drunkad i en flod, men ingen vet vem hon är och ingen verkar sakna henne. Poliserna Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein famlar, utan att riktigt komma någonvart med fallet.

Nästan samtidigt hittas dessutom en tv-programledare misshandlad och våldtagen i bagageutrymmet på sin egen bil. Ju mer Kirchhoff och Bodenstein gräver i fallet med programledaren, desto mer säkra blir de på att de båda fallen i själva verket hör ihop. Och när fler personer blir inblandade blir de mer och mer säkra på sin sak.

Jag tyckte om Snövit ska dö, som är den enda tidigare bok som finns översatt till svenska av Nele Neuhaus. Den var inte helt fantastisk, men läsvärd. Stora stygga vargen tycker jag däremot är på en helt annan nivå. Nele Neuhaus lyckas skapa intressanta – ofta vidriga – personer som beskrivs på helt rätt sätt. Och stämningen som finns genom hela boken får mig som läsare att ha ont i magen hela läsningen – trots att hon egentligen bara nämner de hemska saker som sker inom den mystiska organisationen, utan att gå in på detaljer. Det är skickligt, och det gör att jag blir sugen på att läsa mer.

Speciellt eftersom jag vid en snabb googling inser att Snövit ska är den fjärde delen i serien om Kirchhoff och Bodenstein, och det dessutom finns en del mellan den och Stora stygga vargen. Varför översatte de inte den först?

Stora stygga vargen
Nele Neuhaus
Albert Bonniers förlag (2017)
Betyg: 4


Läst som: Inbunden bok
Sidor: 454 sidor