Rappt och spännande

Read More

Lars Kepler – SandmannenSandmannen – Lars Kepler.
Högt tempo, snabba vändningar, korta kapitel och en otrolig historia. Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril, tillsammans Lars Kepler, vet mycket väl hur man komponerar en spännande deckare. Nästan för väl. Allt flyter på och eftersom kapitlen bara är mellan en och fyra sidor långa blir det svårt att lägga ifrån sig historien.

Det här är deras tredje bok om kriminalkommissarie Joona Linna. Den här gången närmar sig historien honom själv när en ung kille som man trodde var mördad plötsligt återvänder levande. För sju år sedan var Joona Linna med och tog fast seriemördaren Jurek Walter och han var övertygad om att pojken var ett av mördarens offer. När det nu visar sig att han lever måste utredningen tas upp på nytt; pojkens syster ska också leva och vara kidnappad. Vilket borde innebära att Walter har en medhjälpare och enda sättet att ta reda på det är att ta sig in till mördaren där han sitter isolerad på en rättspsykiatrisk klinik.

Det är lätt att dra paralleller till aktuella händelser, Jurek Walter får mig att tänka på Quick (bortsett från att Walter faktiskt är grym och skyldig) och trots att det i vissa fall blir på gränsen till överdrivet så känns historien relativt trovärdig. Hemsk visserligen, men inte helt osannolik. Och kanske är det just balansen mellan det verklighetstrogna och det tveksamma som gör att den blir så spännande och livfull.

Det är också skönt att de verkar ha hittat balansen i sitt berättande. I Paganinikontraktet var upplägget för filmiskt för min smak, men i Eldvittnet kändes det bättre igen och nu är det tydligt att de har hittat sitt sätt att berätta på utan att skriva från någon speciell mall. Trots det blir det ibland på gränsen till klyschigt och det finns stunder som jag himlar med ögonen. Men även om det inte är språket och formen som är det mest fantastiska så väger spänningen och berättande upp det.

Det är just det som gör att det är över alldeles för fort. Speciellt med tanke på hur den slutar. Kan jag få nästa del med en gång, tack?


Titel:
Sandmannen
Författare: Lars Kepler
Förlag och år: Bonniers 2012
Typ: Inbunden – 516 sidor

En liten enkät om 2012

Jag hittade en enkät hos Hyllan, som i sin tur tydligen hittat den hos Lingonhjärta som hittat den hos Underbara böcker… eller något i den stilen. Att svara på den är däremot inga problem.

Vilken var den bästa boken du läste 2012?
Som jag presenterade i min topp tio-lista så var det Little Bee av Chris Cleave.

En bok du längtat efter och trodde du skulle älska men inte gjorde?
Skuggsida av Belinda Bauer hade jag riktigt höga förväntningar på, men tyvärr lyckades hon inte uppfylla dem. Framför allt berodde det på hur den slutade. Däremot lyckades hon vända det en aning igen med Ni älskar dem inte.

Mest överraskande på ett positivt sätt 2012?
Gräspojken av Christer Lundberg. Jag var övertygad om att det inte var någonting för mig, men den var trots allt riktigt smårolig och välskriven.

Vilken bok rekommenderade du till flest människor 2012?
Förmodligen var det Jävla John eller Tillsammans är man mindre ensam, precis som vanligt.

Bästa bokserien du upptäckte 2012?
Det går ju inte att undvika att svara Torka aldrig tårar utan handskar, trots att bara en bok kommit ut. Men den andra ska enligt Posten vara på väg i detta nu…

Nya favoritförfattare som du upptäckte 2012?
Jag upptäckte bland annat att Joyce Carol Oates skriver riktigt bra och inte så svårt som jag trodde, trots att jag bara läst en bok hittills. Men man kan också säga att Dorothy Koomson började bli en riktig favoritförfattare under 2012.

Den bästa boken utanför din comfort zone eller som var en ny genre för dig?
Nattens cirkus av Erin Morgenstern.

Bästa skräckisen 2012?
Tyvärr läser jag inte så många skräckisar, men om jag får rucka lite på begreppet så svarar jag Sandmannen av Lars Kepler för den var riktigt ruggig.

Hur många böcker läste du 2012?
68 stycken.

Favoritomslag 2012?
Jag svarar nog Rosor, min kära, bara rosor eftersom Ilon Wiklands illustrationer är så söta och påminner om barndomen med Astrid Lindgren.

Mest minnesvärda karaktär 2012?
Då får det nog bli Sebastian Bergman, den odräglige psykologen i Hjorth/Rosenfeldts böcker.

Vackrast skrivna boken som du läst 2012?
Vi ses på Place de la Sorbonne av Justine Lévy.

En bok som gjorde starkt intryck på dig?
Jag väljer nog två; Mitt positiva liv av Andreas Lundstedt och Mördaren i folkhemmet av Lena Ebervall och Per E Samuelson.

Kortaste och längsta boken du läst 2012?
Kortaste var Rosor, min kära, bara rosor av Mark Levengood med sina 122 sidor och längst var Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami, på 742 sidor.

Bästa bok du läst endast för att du fick tipset från någon annan?
Det får nog vara Gräspojken igen.

Bästa event du besökte 2012?
Ähm… Bokmässan?

Mest populära inlägget på din blogg 2012?
Litterära julönskningar.

En bok du inte läste 2012 som du kommer prioritera 2013?
Jag tänkte läsa Borta med vinden som jag hittade på Bokmässan, men den förblev stående. Så 2013 ska den definitivt läsas.

En bok du ser fram emot?
Just nu är det väldigt mycket Torka aldrig tårar utan handskar: Sjukdomen av Jonas Gardell. Har jag tur kommer den till mig på måndag.

 

Topp tio: Årets bästa bok

Little Bee – Chris CleavePlats 1: Little Bee av Chris Cleave
Av någon anledning fick jag för mig att jag skulle köpa den här boken när jag såg den på Adlibris förstasida. Och tur var väl det, för den påminner verkligen inte om någon annan bok jag har läst. Jag blir lite småförälskad i flyktingflickan Little Bee och hennes historia, men också i Chris Cleaves sätt att berätta den och språket han använder. Jag tror verkligen inte att det är en man som har skrivit den här boken, jag tror att Little Bee själv har skrivit den och att allt som händer är sant. Och det om något är ett bra betyg från mig. Har du missat den här boken så borde du verkligen ge den en chans under 2013.

Topp tio 2012: Plats 5–2

Plats 5: Mördaren i folkhemmet av Lena Ebervall & Per E Samuelson
Historien om hur friidrottaren Olle Möller mot sitt nekande dömdes för två mord och misstänktes för ett tredje fångade mig djupt. När jag dessutom läste den ungefär samtidigt som boken om Thomas Quick blev det lätt att dra paralleller och förfäras över det svenska rättssystemet. Att Olle Möller kunde dömas trots att egentligen ingenting pekade mot honom är ganska otroligt och författarparet gör ett bra jobb med att ta läsaren tillbaka till den tiden genom skicklig gestaltning och förmodligen stor research.

Plats 4: Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken av Jonas Gardell
Förmodligen den bok som ingen svensk har kunnat missa under det här året, med tanke på all uppmärksamhet både boken och tv-serien fick. Rättmätigt, skulle jag säga, historien om hur vi behandlade aidssjuka för inte mindre än trettio år sedan är hemsk och någonting som historieundervisningen totalt missat. Det är någonting vi behöver få veta och läsa om och jag ser verkligen fram emot den andra delen som släpps inom kort.

Plats 3: Det bästa av allt av Rona Jaffe
Det här var en fantastisk, om än dock lite skrämmande, resa tillbaka till 1950-talets New York och arbetet som sekreterare på ett förlag. Kvinnorna som vi får följa med kämpar med allt från arbetsrelaterade problem till kärleksbekymmer. Alltså inte speciellt svårt att känna igen sig i. Det är lätt att fråga sig hur långt från den tiden vi egentligen har kommit, även om det självklart finns mycket, framför allt i företagets mäns agerande, som skrämmer en.

Plats 2: Mitt positiva liv av Andreas Lundstedt & Cecilia Blankens
Att artisten Andreas Lundstedt är hiv-positiv visste jag redan, men jag hade ingen aning om hur det också fått honom att bli drogmissbrukare och att leva dubbelliv. I den här självbiografin är han så ärlig som det går att bli och berättar om kampen för att orka leva trots vad han till en början såg som en dödsdom, och kampen för att inte låta någon få veta – förmodligen skulle hela världen vända honom ryggen om de visste. Men det fina är att det blev precis tvärtom och nu känner han sig redo att prata ännu mer om det.

Topp tio 2012: Plats 10–6

Plats 10: Hungrig av Crystal Renn
Crystal Renn gick från underviktig, anorektisk modell till att våga lyssna till sin kropp och bli en av världens mest framgångsrika plusmodeller. Hennes historia om modellvärldens, men också den vanliga världens, press på unga flickor att hela tiden hetsa sig till att bli smala är oerhört viktig. Både hennes egna erfarenheter och de fakta hon presenterar om vikt och genetiska förutsättningar är intressanta. Den här boken gjorde stort intryck på mig det här året och jag tror att den skulle passa bra som läsning i skolan.

Plats 9: Sandmannen av Lars Kepler
Paret Ahndorils fjärde bok om polismannen Joona Linna var årets sista bok för min del, men ändå en av de bästa. Och trots att jag tycker att det emellanåt är överdrivet och lite för filmiskt så går det inte att komma ifrån att det är välskrivet, spännande och smart berättat. Seriemördaren Jurek Walter är en riktigt vidrig person och det riktigt kryper i mig när jag läser om honom. De är onekligen bra på att skapa vidriga personer.

Plats 8: Fallet Thomas Quick – att skapa en seriemördare av Hannes Råstam
Thomas Quick, eller Sture Bergwall som han ju heter nu för tiden, har minst sagt varit på tapeten i år. Och Hannes Råstams bok, som släpptes postumt, bidrog till det. Han har gått igenom all bevisning för och emot Quick, intervjuat honom själv och personer som var del av utredningarna på ett eller annat sätt. Det är en helt sjuk historia och oerhört svårt att förstå hur Quick faktiskt kunde dömas för så många mord på så svaga grunder. Helt otroligt.

Plats 7: Nattens cirkus av Erin Morgenstern
I våras trillade ett recensionsex ner i min brevlåda och från att ha tittat på den en gång var jag säker på att det inte var någonting för mig. Men från första sidan blev jag överbevisad. För trots att det är en historia om magi och trolleri så är den placerad i vår värld och känns inte speciellt främmande. Jag åker med den magiska cirkusen och lider med de båda unga magikerna som måste kämpa mot varandra – trots den starka kärlek som uppstår.

Plats 6: Bortom varje rimligt tvivel av Malin Persson Giolito
Mycket mördare och brott blir det på den här listan, men så får det vara det här året. Malin Persson Giolito har skrivit en historia som inte är sann, men som mycket väl skulle kunna vara det, inte minst för att den är aktuell i och med fallet Quick. Här är det nämligen en dömd våldtäktsman och mördare, hatad av hela landet, som vill begära resning och Sophia Weber får uppdraget trots att hon själv egentligen också tror att han faktiskt har begått brottet. Åtminstone till en början.

Så var läsåret 2012

2012 var året då jag trodde att jag skulle läsa betydligt fler böcker än vad jag till slut gjorde. Men några sämre läsmånader än de andra gjorde att jag till slut hamnade på exakt samma antal lästa böcker som 2011 – nämligen 68 stycken. Men däremot var antalet lästa sidor ungefär 3 000 fler, vilket innebär att jag läst tjockare böcker det här året än det tidigare. Och det får anses vara ett gott betyg.

Kvinnliga författare dominerade året stort, och jag förbättrade min statistik för böcker på engelska marginellt. Det är helt klart någonting som måste bli mycket, mycket bättre.

I övrigt gick mina nyårslöften helt okej. Här är några av dem:

  • Recensera snabbare: Nja, det gick väl sådär. Jag ligger fortfarande sex böcker efter men tänkte försöka hinna klart dem innan veckan är slut.
  • Läsa fler klassiker: Det blev inte jättemånga, men en hel del. Så jag är nöjd, och tänker fortsätta med det löftet under 2013.
  • Ge e-böcker och ljudböcker en ny chans: E-böckerna har definitivt fått det i samband med att jag köpte mig en läsplatta. Ljudböcker och jag kommer inte jättebra överens, men det blev i alla fall än.
  • Hålla en jämn nivå på bloggen: Till och från har det gått relativt bra, som till exempel mot slutet av året, och jag har slagit mitt tidigare besöksrekord.

Nu återstår bara att presentera årets topp 10-böcker och planera för 2013. Och det kommer alldeles, alldeles strax.

Årets sista månad

Om bara några timmar är det här året slut och vi välkomnar 2013. Men innan dess är det dags att sammanfatta årets sista månad med en liten läsrapport. Sammanfattningen för hela året kommer dock inte förrän i morgon.

December blev en helt okej läsmånad när jag läste ikapp det jag hade tappat under november. Men framför allt så läste jag flera böcker som överraskade mig rejält genom att vara bättre än vad jag förväntat mig och även några som jag trodde skulle vara bra levde upp till förväntningarna. Tyvärr har jag inte hunnit recensera ikapp alla böcker jag läst under december, men jag tänker att det ska göras snarast, helst innan veckan är slut.

Under december har jag även haft min egen adventskalender, och tävlingen bakom lucka 24 pågår fram till midnatt så det är fortfarande inte för sent att ha chans att vinna någon av böckerna ur min kalender. Var med nu, vetja!

Truman Capote: Frukost på Tiffanys (Pocket/182 s)
Waris Dirie: En blomma i Afrikas öken (Pocket/270 s)
Christer Lundberg: Gräspojken (Inbunden/370 s)
S J Bolton: Nu ser du mig (E-bok/420 s)
Silvia Avallone: Stål (E-bok/290 s)
Lars Kepler: Sandmannen (Inbunden/516 s)

Resultat av decemberläsningen:
Antal böcker: 6
Kvinnor/män: 4/3
Svenska författare: 3
På svenska/engelska: 6/0
Deckare/thrillers/liknande: 2
E-bok: 2
Klassiker: 1
Antal sidor: 2 048

Uppryckning

November går mot sitt slut och här sitter jag och har inte bloggat på typ en vecka. Så går det när tiden springer ifrån en, trots att jag inte har en aning om vad jag har gjort i stället. Men nu är det i alla fall snart dags för december – äntligen – och det innebär att jag måste se till att komma ikapp med mina recensioner. Alla årets lästa böcker ska vara recenserade före årsskiftet och eftersom jag planerar att hinna med en hel del även i december är det alltså dags att sätta lite fart nu.

Det blev kinesiskt

Mo Yan
Foto: Johannes Kolfhaus/Bokförlaget Tranan

Jag sa ju att jag inte skulle tippa Nobelpristagare eftersom jag ändå med största sannolikhet skulle ha fel. Och det visade sig vara rätt tänkt. Jag har sett många andra tippa kinesiske Mo Yan som vinnare, men visste ingenting om honom själv. Men motiveringen låter helt klart intressant:

”Som med hallucinatorisk skärpa förenar historia, saga och samtid”.

När jag dessutom hör dem prata om hans böcker på SVT och läsa en liten snutt högt ur Vitlöksballaderna så tycker jag att det låter som ett bra val. Bondpojke som tog värvning i armén för att få utbildning och som började skriva. Att han dessutom även vågar vara lite kritisk och skriva inifrån arbetarvärlden låter också bra.

Tre böcker finns utgivna på svenska; Det röda fältet, Vitlöksballaderna och Ximen Nao och hans sju liv. Översatta av Anna Gustafsson Chen och utgivna på det lilla bokförlaget Tranan. Roligt även för dem!

Trots att jag bara kan bygga det på vad andra säger så låter det som ett bra val av Svenska Akademien.