Tre böcker min ettåring älskar (just nu i alla fall)

Read More

Just nu är jag inte den enda bokslukaren i familjen. Lilla ettårige Edvin kommer inte långt efter sin mamma när det kommer till bokintresse. Det ligger en hel hög på hyllan under soffbordet och den rivs ner minst en gång per dag (beroende på hur många gånger vi lägger upp dem igen). De är också ganska tydligt uppdelade efter böcker som han “läser” själv – det vill säga sätter sig och bläddrar i långa stunder i sträck, fram och tillbaka – och böcker som han kommer bärande på med rak arm, ropar och som vi ska läsa för honom.

Här är tre av de absoluta favoriterna just nu:

 

1. I Babblarnas hus av Anneli Tisell och Anneli Johansson
Den mest älskade boken av alla just nu och en av få som tillhör en blandkategori som han både läser själv och som man får läsa för honom ur. Här får vi hälsa på i Babblarnas hus och se vad de hittar på. Först kommer en sida där man kikar in genom ett litet hål, eller en glipa i en gardin eller något liknande. Den följs sedan av en sida på någon av Babblarna som gör något, exempelvis diskar eller dansar. Jag hade tyckt att det varit extra roligt om det var luckor att öppna för att se vad som finns bakom, men så avancerade krav har inte ettåringen. Däremot hade det varit bra om sidorna varit lite hårdare, den är väldigt nära att snart vara sönderläst.

 

2. Lilla snigel av Catarina Kruusval
Catarina Kruusval illustrationer av klassiska barnvisor är populära oavsett, men den här är något extra. Han tröttnar aldrig på att se snigeln akta sig för katten, hunden, igelkotten och så vidare. Den är väldigt fint gjord och går snabbt att läsa (eller sjunga) vilket gör att den lilla läsaren inte hinner tröttna innan man hunnit igenom hela. Det är dessutom en tålig bok, då det är en board book.

 

3. Hjärtat mitt
Den här boken fick vi gratis när vi gick med i Go’boken och de senaste månaderna har den blivit en riktig blädderfavorit. Vilket passar mig ganska bra, för den är inte jättekul att läsa högt. Den består av främst ramsor, illustrerade såklart, och boken är uppdelad i olika kapitel efter vilken ålder de olika ramsorna/visorna/bilderna anses passa till. Den största fördelen med den här boken är att den har sidor som är tåliga, men ändå inte lika tjocka som i en board book. Det gör den oerhört lättbläddrad för små fingrar.

Önskan om läsning

Read More

Först vill jag bara förtydliga att ja, jag vet att min son bara är fyra månader gammal. Och att man då förmodligen är för liten för att visa tydligt vad man vill. Men jag väljer ändå att tolka det faktum att han tittade på och sträckte sig mot boken på soffbordet som att han ville att vi skulle läsa.

För när jag drog boken mot oss sträckte han ut händerna mot den och när jag öppnade den och började läsa om alla djuren i djungeln som rynkade pannan utan att veta varför satt han precis stilla i mitt knä och bara lyssnade. Den där lilla killen som i stort sett aldrig är helt stilla. Sedan kunde vi dessutom fortsätta med historien om Katten, Hunden och molnen innan han tröttnade. Så mysigt.

För övrigt är det en väldigt bra bok. Korta sagor som tar fem–tio minuter att läsa, med bilder som det finns mycket att titta på på vartannat uppslag och på de andra är det mest text, men ändå några små bilder att titta på. Helt perfekt för någon som inte orkar lyssna så länge, men när läsaren (jag) ändå vill läsa mer än “får”, “ko”, “häst” vilket det verkar vara tänkt att man ska läsa för barn i den här åldern.

En till mamman, en till sonen

Read More

Två böcker har det blivit hittills på årets bokrea. Riktigt dåligt för att vara mig, men jag har inte känt mig så sugen i år. Det är helt enkelt inte så mycket som lockar, och dessutom läser jag mest på mobilen för tillfället (dock inte bara).

Men när jag såg den söta godnattsageboken kunde jag inte låta bli. Och så låg ju Keplers senaste bok om Joona Linna bredvid, så då var ju den tvungen att få följa med hem också.

Jag tror dock inte att det här var de sista köpen. Förmodligen kommer jag att kolla åtminstone barnböcker och se till att några fler får följa med hem innan rean är helt över för i år.

———–

Missa inte heller att jag tipsat om bra böcker att köpa på bokrean. Läs mer här.

Ett skratt på helt rätt ställe

Read More

Min mormor har inte jättemånga barnböcker, men de hon har är lästa många, många gånger av mig, min syster och mina två kusiner.

Astrid Lindgrens samlingsbok Nils Karlsson Pyssling, som innehåller hennes korta berättelser som titelsagan eller Allrakäraste syster, var det vi läste om vi ville läsa länge. Året runt med Rasmus Nalle när kusinen ville gå igenom födelsedagar. Och så fanns en bok med Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin och några andra böcker.

Men den bok som för alltid kommer att vara förknippad med läsning hemma hos mormor är Sagan om den lilla lilla gumman. Oj, vad vi har läst den boken. Om och om igen. Egentligen skulle jag nog kunna berätta den utantill för Edvin, men det är ju inte samma sak om man inte kan räkna mössen på sidan tre och se gummans ilska när katten druckit upp mjölken.

Så Edvins moster såg i julas till att även han skulle få uppleva den här fantastiska sagan och gav honom den i julklapp. Igår läste bi den för första gången, liggande på rygg bredvid varandra i vår säng medan pappan spelade innebandy.

Jag hade inte så höga förväntningar, han är ju trots allt bara 2,5 månader. Så gissa om jag blev glad när jag såg hur han fokuserade på sidorna, verkade lyssna på vad jag läste och log. Och hjärtat smälte lite extra mycket när jag kom till sidan där den lilla lilla gumman kommer in i stugan, ser katten dricka upp mjölken och utropar “Schas katta!”.

Då skrattar nämligen min lilla kille till. Ett underbart härligt litet bebisskratt. Precis på rätt ställe.

Åh, vad härligt det kändes i mamma- och bokälskarhjärtat.

Snart så

Read More

Okej, han är rätt ointresserad än så länge. Men jag försökte i alla fall.

För egen del är jag fast i Cilla och Rolf Börjlinds böcker. Jag är nu inne på den tredje i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton. Och konstaterar att läsning i mobilen är min grej just nu – både i e-boks- och ljudboksformat.

Ett litet bibliotek växer fram

Read More

Vi har visserligen inte börjat läsa för Edvin än (han är bara sex veckor och inte direkt intresserad) men jag planerar att börja göra det så fort jag bara kan sedan. Redan innan han föddes började vi bygga upp hans bibliotek och gjorde honom till medlem i Goboken. Vi har inte köpt alla paket vi erbjudits, det blir lite för mycket av liknande böcker, men vi har fått en del fina som förhoppningsvis blir uppskattade. Och så har vi fått böcker, såklart.

Därför finns här nu allt från klassiska sagor till sångböcker och pekböcker. Jag ser extra mycket fram emot att få läsa böcker som jag själv minns från min barndom; som Knacka på och Sagan om den lilla lilla gumman, som är två böcker som redan finns i Edvins bokhylla. Den senare läste vi ALLTID hos mormor och jag tror att jag och mina tre kusiner kan berätta den i sömnen om någon skulle be oss. Kanske kommer även Edvin att kunna det om några år.

Förhoppningsvis gör allt det här honom till en liten läsare så småningom.

Varför fascinerar Mamma Mu?

Read More

Jag har nästan alltid haft någon slags dröm om att bli barnboksförfattare. Och därför fascinerar lyckade barnboksförfattare mig något enormt. För jag tror verkligen att det är svårare att bli framgångsrik när man skriver för barn – just för att barn är mer kritiska än vuxna. Är det dåligt så fortsätter ett barn inte. 

Därför lockades jag av seminariet Ryck mig i fjädern, med Jujja Wieslander och Sven Nordqvist, om varför Mamma Mu och Kråkan fascinerar. 

Allting började med att Jujja och hennes man skrev sånger och fick för sig att ge ut dem som skivor. När radion sedan ville ha dem behövdes det någon som pratade också och eftersom det fanns sånger om en ko och om en kråka fick de börja prata. Och då föddes karaktärerna. 

Sedan skulle det göras en adventskalender – och eftersom de sett de fina ko-bilderna i Pettson hörde de av sig till Sven. 

– Kråkan fastnade de för direkt, men Mamma Mu fick jag göra om ett par gånger, säger Sven. 

– Jag tror Kråkan ligger närmare ditt hjärta, säger Jujja. 


Jujja pratar även om hur viktigt det är att de gör saker så som barnen gör. Det är inte de vuxna som står i centrum och gör rätt, det är barnen. 

– Det centrala är barnens lek. Vad gör de för nånting och var kommer de ifrån? Barnens lek är som vår teater men de har det mycket lättare än oss. 

Hon säger sedan något som ja tycker känns oerhört viktigt idag:

– Jag tycker ofta stt vi glömmer leken. Det är sånt fokus på kunskap, men det är ju genom leken de lär sig. 

Tyvärr blir det inte så mycket om det som var lite av själva ämnet för seminariet (som jag hade velat veta mer om) men Sven säger ändå om vad han tror gör att Mamma Mu och Kråkan har fascinerat i 30 år. 

– Folk känner igen sig i relationen, både barn och vuxna. Att man försöker vara äkta. Människor är ju rätt lika över världen ändå.

Och så är det säkert. 

Det ska börjas i tid

Read More

I helgen var vi i Ullared och shoppade lite (okej då, mycket) saker inför bebisens planerade ankomst i slutet av november. Och självklart kunde inte jag – eller sambon för den delen – hålla oss när vi gick förbi avdelningen med böcker. Det blev en del enkla böcker till att börja med, men min favorit var absolut den här lådan full med klassiska sagoböcker. Visst är den fin?

IMG_7294