TidningsIda

– om böcker och språk

Julen hade jag klarat mig utan

Jag har gillat de tidigare böckerna om Polly och det lilla bageriet på strandpromenaden, men den här hade jag nog kunnat vara utan. Okej, den är rätt mysig just för att man har läst de tidigare, men sättet Jenny Colgan tar historien vidare på är inte helt fantastisk.

Polly och Huckle är förlovade, lever i fyren och har det ganska bra. Huckle vill gifta sig och skaffa barn, men Polly vill inte skynda på något och tycker att de har det ganska bra som de har det. Hon trivs med sitt jobb på bageriet och deras kravlösa tillvaro tillsammans.

När Pollys bästa vän Kerensa blir med barn uppstår dock en del problem. Kerensas man Reuben (Huckles bästa vän) är överlycklig, men det är inte Kerensa. Anledningen till det anförtror hon Polly och det gör inte varken deras relation eller Pollys relation till Huckle speciellt enkel. Hon kan inte berätta vad som är fel med Kerensa för Huckle, och det gör henne ont att ha hemligheter för sin sambo.

Jag tänker inte avslöja problemen, även om man kanske kan gissa dem även utan att ha läst boken. Men jag tycker inte riktigt om vad de gör med karaktärerna, det känns som att de förändras väldigt mycket från de tidigare böckerna. Och som att det är en ganska krystad historia, som Jenny Colgan har hittat på bara för att kunna skriva en bok till. Visst, det finns fortfarande en del mysiga passager men den är långt ifrån samma härliga historia som de tidigare böckerna om Polly.

Och det tolkar jag som att det räcker nu. Hoppas inte det kommer fler böcker om Polly (för då kanske jag trots allt får svårt att låta bli att läsa dem och därigenom bli ännu mer besviken).

Jul i det lilla bageriet på strandpromenaden
Jenny Colgan
Massolit förlag (2016)
Betyg: 2

Alldeles för segt för min smak

Jag kände mig skeptisk redan när bokcirkeln valde ut De oroliga av Ingmar Bergmans dotter Linn Ullmann. Jag är helt enkelt inte speciellt intresserad av Ingmar Bergman och därmed inte heller av vad hans dotter har att säga om deras relation. Men jag bestämde mig för att lägga mina förutfattade meningar åt sidan och ge det en chans.

Kanske gjorde jag ett stort misstag genom att bestämma mig för att läsa den som ljudbok under mina barnvagnspromenader. Kanske hade allting gått mycket bättre om jag helt enkelt läst den som vanlig, inbunden bok hemma i soffan. Jag vet inte. Det enda jag vet är att mina förutfattade meningar blev verklighet. Jag tyckte helt enkelt att det var ganska ointressant och segt.

Linn Ullmann berättar om somrarna med pappan på Fårö, om vardagen med modern i Norge och om hur hon och pappan på äldre dagar bestämmer sig för att skriva en bok att bli gammal. En bok som aldrig hinner bli verklighet. Och även om känslorna finns där i det hon berättar så berör det mig inte riktigt. Utom några av passagerna om mamman. Som den om hur den lilla flickan står vid telefonen hemma i Norge, med mormor vid sidan, och väntar på att den resande mamman ska ringa, hon har ju faktiskt lovat att hon ska ringa vid en speciell tid. Men hon gör inte det och dottern blir hysterisk. Har mamman lämnat henne?

Men delarna om Bergman? Nej, jag är ärligt talat inte speciellt intresserad och då blir det inte bra heller. När jag googlar ser jag att alla (?) hyllar den här boken, men jag kan helt enkelt inte falla in i den kören. För det här var inte en bok för mig.

De oroliga
Linn Ullmann
Albert Bonniers förlag (2016)
Ljudbok
Betyg: 2
Bokcirkelbok

Segt, men välskrivet

Jag har bara läst den första av Twilight-böckerna, och föga förvånande så föll den mig inte alls i smaken. Jag är ju som bekant inget fan av varken varulvar eller vampyrer. Förutom det tyckte jag att den var dåligt skriven och att karaktärerna var klyschiga. Så jag fortsatte inte läsa.

Men när jag fick frågan om att läsa Stephenie Meyers thriller för vuxna – Kemisten – var jag ändå nyfiken och tackade ja. Och jag är lite kluven.

Boken handlar om en kvinna – det räcker att säga så, hon byter namn hela tiden genom boken – som tidigare arbetat med att hjälpa den amerikanska staten att förhöra misstänkta personer. Hon har gjort det med minst sagt annorlunda metoder, kemiska sådana som är oerhört plågsamma men effektiva. För några år sedan gick någonting fel och hon har sedan dess levt gömd. Men så plötsligt kontaktar hennes gamla arbetsgivare henne igen – de behöver hjälp med att förhöra en lärare som är inblandad i att planera att släppa ut ett virus som ska skada mängder av människor. Och av någon anledning tror hon på det och tar sig an uppdraget.

Nu till varför jag är kluven. Boken är betydligt bättre skriven än Twilight-böckerna (jag skriver så även om jag bara läst en, jag antar att alla är likadana) och Stephenie Meyer har lagt ner mycket tid på research för att kunna beskriva Kemistens arbete ordentligt, det märks. Men det är segt skrivet. Allt tar oerhört lång tid och det känns inte som att det händer så mycket. Det är långa 567 sidor.

Karaktärerna då? Jo, de kan väl sägas vara klyschiga igen, fast omvänt. Här är det den hårda kvinnan som egentligen inte vill ha någon nära sig som faller för den mjuka, perfekta mannen som är oerhört snygg och snäll. Det är kärlek vid första ögonkastet och allt annat kärleksklysch. Så nja. Men Kemisten är en tuff karaktär, hon är en annorlunda huvudperson som blir intressant.

Hade den inte varit så utdragen hade jag kanske tyckt om den. Men nu blir det lite för mycket av det mesta.

Kemisten
Stephenie Meyer
Albert Bonniers förlag (2016)
Inbunden – 567 sidor
Betyg: T T
Recensionsexemplar från förlaget

3 x Börjlinds

Inför höstens Bokens afton läste jag för första gången någonting av Cilla och Rolf Börjlind och blev helt lyrisk. Varför hade jag missat dem? Det var ju helt fantastiskt. I alla fall boken jag läste, Sov du lilla videung, och jag insåg att jag måste ta reda på om de tre tidigare böckerna var lika bra.

Nu var det dags och på två veckor har jag plöjt igenom de tre tidigare och jag känner nästan att de förtjänar att sammanfattas i ett och samma inlägg.

Alla tre i korthet: Det var inte speciellt svårt att sträckläsa alla tre. De är utan tvekan spännande. Men var och en har sina styrkor och sina svagheter. Självklart blir huvudpersonerna väldigt inblandade, som det brukar vara i deckare, och det är det jag har vissa svårigheter med. Framför allt i den första. Men sammantaget är det en väldigt välskriven och bra serie. Men den sista – Sov du lilla videung – är klart den bästa.

Springfloden: En gravid kvinna hittas nergrävd vid vattenkanten på 1980-talet och fallet får aldrig någon lösning. Nu, många år senare, tar polisstudenten Olivia Rönning upp fallet i en skoluppgift och kommer på helt nya saker som gör att man gör flera framsteg, och lyckas även leta reda på den före detta polisen Tom Stilton som hade hand om fallet då, men numera är hemlös. Men Olivia kommer för nära vissa personer och riskerar att dras in alldeles för mycket själv. Och till slut gör hon det, vilket är det jag har mest emot med den här boken. Det kommer en twist som jag helt klart hade kunnat vara utan, det blir för skruvat på slutet. Risken finns att jag inte hade fortsatt läsa om jag hade börjat med den här boken (nu råkade jag ju börja med den fjärde), för jag blir rätt irriterad på slutet. Utan tvekan är det här den svagaste boken i serien.

Den tredje rösten: Olivia har efter det som hände i slutet på första boken bestämt sig för att inte bli polis och ger sig ut och reser. När hon kommer hem har hennes mammas granne begått självmord – men frågan är om det verkligen är självmord. Olivia stöttar mannens dotter och inser snart att det finns åtminstone två potentiella mordmotiv bakom i stället. Samtidigt har Tom Stilton tagit sig upp från hemlösheten och åker ner till Frankrike för att hjälpa en vän att ta reda på mer om ett mord som har begåtts där. Att allting hör ihop känns självklart från första stund, så det är ingen spoiler att säga det. Lite bättre hopknutet än i första boken är det och det känns som att paret Börjlind hittat sin stil lite mer i den här boken. Det är lagom högt tempo och välskrivet.

Svart gryning: Det här är den boken som gör riktigt ont i magen att läsa, för det handlar om mördade barn. En liten flicka hittas med nacken avvriden i en sandlåda i Skåne och någon dag senare händer samma sak i Stockholm. Olivia är polis igen och jobbar nere i Skåne och blir självklart indragen i fallet med flickan. Frågan är om de båda morden hör ihop och om de i så fall är hämndmord eller kanske rasistmord (båda barnen har utländskt ursprung)?
Här börjar jag närma mig känslan jag hade när jag läste Sov du lilla videung. Det är vidrigt, men samtidigt spännande – och helt omöjligt att lägga ifrån sig. Även om man ganska snart förstår hur det hela hänger ihop så blir det lika spännande varje gång poliserna går åt fel håll.

Sedan då? Eftersom jag tycker att böckerna blir bättre och bättre så hoppas jag självklart på en femte del om Olivia Rönning och Tom Stilton. Vi får väl se vad den kan handla om.

Cilla och Rolf Börjlind
Springfloden (2012) – Betyg: 2
Den tredje rösten (2013) – Betyg: 3
Svart gryning (2014) – Betyg: 3

Lite för mycket av det kärleksfulla och söta

Jag tror faktiskt aldrig att jag har läst någonting av Marian Keyes förut, men den här fick mig lite lockad tack vare den allvarliga delen som skulle finnas i den. Och den delen gillar jag, men resten… nja.

Stella Sweeney drabbas av en ovanlig neurologisk sjukdom (Guillain-Barrés syndrom) som gör att hon blir förlamad i hela kroppen, helt plötsligt. Det enda hon kan göra är att blinka. Och det gör hon tillsammans med sin (självklart fantastiske och sexige) neurolog. När han masserar hennes fötter förstår hon på en gång att det är något speciellt med honom.

Ja, därav det kärleksfulla och söta som blir för mycket. Sjukdomen är intressant, jag har aldrig hört talas om sjukdomen och de bitarna blir därför intressanta att läsa. Men sedan blir det så mycket annat. Stella blir frisk, flyttar hem och känner helt plötsligt för att skilja sig. Och självklart vill neurologen ha henne. Samtidigt som det visar sig att han gjort en bok av hennes små blinkningar som genast blir en lyckad bok och Stella kan kalla sig författare.

Visst, hon har problem också. Med skilsmässa, med sina barn, med vikten, med framtiden, med svartsjuka. Men det hjälper liksom inte. Det mesta är alldeles för bra för att vara sant, samtidigt som det är rörigt och alldeles för mycket. Hälften hade kunnat skalas bort och det hade ändå varit nog.

Kvinnan som stal mitt liv
Marian Keyes
Förlag: Norstedts (2015)
Betyg: 2

Två klassiska deckare

herkulesstorverkTitel: Herkules storverk
Författare: Agatha Christie
Första gången utgiven: 1947
Förlag och år i läst version: Stockholm text (2014)
Typ och sidor: E-bok – 268 sidor
Betyg: T T

Handling: Hercule Poirot jämförs av en vän med den grekiska mytologins Herkules. Inspirerad av sin namne bestämmer sig Poirot för att hitta sin egen motsvarighet till storverken denne utförde – i form av tolv olika fall som går att likna vid Herkules storverk. Allt från försvunna hundar till mördade fruar platsar i hans storslagna verk.
Omdöme: Jag har problem med Poirot i kortform (varje fall är en novell, typ). Jag får inte veta allt och lösningarna blir ibland lite för drastiska och kortfattade. Idén är rolig, men jag tycker inte att kopplingarna alltid funkar. Poirot är bättre i mer sammanhängande historier.

mordaren-ljuger-inte-ensamTitel: Mördaren ljuger aldrig ensam
Författare: Maria Lang
Första gången utgiven: 1949
Förlag och år i läst version: Norstedts (2014)
Typ och sidor: E-bok – 211 sidor
Betyg: T T T

Handling: Puck följer med sina nyfunna vänner till en ö i skärgården. Fler gäster dyker upp och de har det riktigt trevligt. Men plötsligt hittas en av de nya gästerna död, av just Puck. Någon av hennes nyfunna vänner har alltså visat sig vara en brutal mördare, frågan är bara vem?
Omdöme: Välskrivet, spännande och med trovärdiga karaktärer. Framför allt imponeras jag av att historien inte känns daterad, den funkar precis lika bra i dag som i slutet av 1940-talet. Puck är en bra huvudperson – jag gillar när det inte alltid måste vara en polis som har huvudrollen i en deckare. Återstår dock att se om jag tycker det funkar när jag läser fler.

Fem korta – “lättsammare” läsning

cocktails-for-tre

Titel: Cocktails för tre
Författare: Sophie Kinsella
Förlag och år: Damm förlag (2013)
Typ och sidor: E-bok – 231 sidor
Betyg: T T

Handling: Tre bästa vänner med en tradition av att träffas en gång i månaden på en bar och bara ha trevligt tillsammans. Men så plötsligt möter de en servitris som en av dem känt tidigare livet och hon tränger sig in i vänskapen och ingenting är som förr.
Omdöme: Jag har tidigare tyckt om Sophie Kinsellas sätt att komma med lätt och underhållande läsning. Men jag tycker inte att den här är på samma sätt. Det blir lite segt med vännernas bråk och jag tycker tyvärr inte riktigt om karaktärerna, som känns aningen stereotypa för de olika roller de ska spela.

britt-marie-var-harTitel: Britt-Marie var här
Författare: Fredrik Backman
Förlag och år: Partners in stories (2014)
Typ och sidor: E-bok/ljudbok – 361 sidor
Betyg: T T T

Handling: När Britt-Maries gamla liv plötsligt går i spillror hamnar hon i det lilla samhället Borg. Inte lätt för någon som har levt hela sitt liv genom att följa strikta rutiner, hela dagarna. Men det nya livet visar sig trots allt passa Britt-Marie ganska bra.
Omdöme: Jag älskade En man som heter Ove och det här är nästan samma sak. Britt-Marie är härligt principfast och bestämd, men det är härligt att se henne anpassa sig till sin tillvaro när hon börjar få kärlek från människorna runt omkring sig. Gulligt och hoppfullt är nog de ord jag helst vill beskriva den med.

odesgudinnan-pa-salong-damourTitel: Ödesgudinnan på Salong d’Amour
Författare: Anna Jansson
Förlag och år: Norstedts (2014)
Typ och sidor: E-bok/Ljudbok – 274 sidor
Betyg: T T T

Handling: Angelika är frisör i Visby, men hennes jobb sträcker sig längre än till att fixa kundernas frisyrer. Hon försöker fixa deras liv, deras relationer. Och lyckas i många fall också. Men kan hon lyckas fixa en man till sig själv?
Omdöme: Småroligt och i många fall fyndigt. Som den deckarförfattare hon är kan Anna Jansson dock inte helt hålla sig borta från ett litet mysterium ens när hon skriver feel good och det blir lite krystat. Hade den fått vara renodlat feel good hade jag nog gillat den bättre.

not-that-kind-of-girl-en-ung-kvinna-berattar-vad-hon-lart-av-livetTitel: Not that kind of girl
Författare: Lena Dunham
Förlag och år: Norstedts (2014)
Typ och sidor: Danskt band – 306 sidor
Betyg: T

Handling: Lena Dunham berättar öppet om sitt liv hittills, om vad hon säger är en vanlig ung kvinnas liv och försök att hitta sig själv. Det blir mycket historier om män, om misslyckade sexuella relationer och ännu mer om män.
Omdöme: Jag förstår inte riktigt hypen med den här boken om jag ska vara ärlig. Men så har jag inte heller sett Girls. Jag hade hoppats på igenkänning, men det är skruvat och för mycket för min smak.

how-to-build-a-girlTitel: How to build a girl
Författare: Caitlin Moran
Förlag och år: Random house UK – 2014
Typ och sidor: Häftad – 343 sidor
Betyg: T T T

Handling: Tonåriga Johanna Morrigan har alltid trivts ganska bra med sitt liv i den lite kaosartade familjen. Fram tills nu. Hon inser att livet kan vara något annat och för att komma bort från sin bakgrund uppfinner hon sig en ny identitet – Dolly Wilde – och gör sig en karriär som musikjournalist, utan att egentligen ha någon erfarenhet av musik.
Omdöme: Caitlin Moran är som vanligt fantastisk på formuleringar. Liknelser som man aldrig hade kunnat tänka sig i de sambanden, oväntade kommentarer och roliga tips. Till och från blir det lite mycket tjat om sex, men på det stora hela är det nästan lika bra som tidigare.

Tre korta – S J Bolton

Det har blivit flera stycken böcker av S J Bolton den senaste tiden och vad passar då bättre än att göra kortrecensioner av dem allihop?

livraddTitel: Livrädd
Författare: S J Bolton
Förlag och år: Modernista (2013)
Typ och sidor: Inbunden – 411 sidor
Betyg: T T T T

Handling: Flera hemska självmord har drabbat Cambridges universitet och man börjar misstänka att det är någonting annat än just självmord. När polisen vill ta reda på mer inifrån är Lacey Flint den självklara personen att ha undercover. Men hon kommer lite för nära sanningen (såklart).
Omdöme: Nästan lika bra som Nu ser jag dig. Det är spännande hela tiden och sättet som Lacey blir inblandad på känns logiskt, hon är ju faktiskt där för att jobba. Korta, rappa kapitel gör att det är omöjligt att lägga ifrån sig den. Förmodligen årets bästa spänningsroman i min läshög.

ododligTitel: Odödlig
Författare: S J Bolton
Förlag och år: Modernista (2013)
Typ och sidor: E-bok – 369 sidor
Betyg: T T

Handling: Pojkar i tioårsåldern försvinner plötsligt för att sedan hittas brutalt mördade. Lacey Flints granne Barney är ett av de barn som är oroliga för att drabbas och trots att Lacey inte jobbar just nu söker han hjälp hos henne.
Omdöme: Att det är spännande kan man inte bortse från. Men tyvärr är lösningen på alla försvinnanden och mord en aning långsökt, lite för mycket. Jag gillar vägen dit, men upplösningen är inte riktigt i min smak. Och nu förstår jag inte varför Lacey ska bli personligt inblandad.

en-mork-och-forvriden-flodTitel: En mörk och förvriden flod
Författare: Sharon Bolton
Förlag och år: Modernista (2014)
Typ och sidor: Inbunden – 474 sidor
Betyg: T T T

Handling: Efter de senaste hemska erfarenheterna inom kriminalpolisen har Lacey Flint bestämt sig för en lugnare karriär som flodpolis. Det blir dock inte riktigt som hon tänkt sig när hon snart hittar ett lik i Themsen och genast snubblar över allt fler ledtrådar i något som verkar vara en härva med mer än ett mord.
Omdöme: Jag måste säga det igen – Bolton är expert på spänning och att få drivet i historien. Kanske återigen en lite krystad upplösning, men inte lika farligt som den tidigare. Lacey är en intressant person, med många olika sidor, som man lär känna mer och mer för varje del.

Två korta – klassiker

Jag tänker ofta att jag ska läsa fler så kallade klassiker och emellanåt ser jag till att få in några sådana. På senare tid har de här blivit lästa, men hittills inte recenserade:

emmaTitel: Emma
Författare: Jane Austen
Första gången utgiven: 1816
Typ och sidor: Inbunden – 578 sidor
Betyg: T T

Handling: Överklassflickan Emma parar gärna ihop sina vänner med passande partners, men har inga planer på att själv gifta sig. I stället vill hon bo kvar hemma med sin pappa och ta hand om sig själv. Men självklart blir hon kär, även om hon själv inte inser det.
Omdöme: Till en början är Emma en intressant huvudperson. En ung kvinna som väljer att gå sin egen väg och inte är rädd för att säga vad hon tycker. Den är dock alldeles för lång med många onödiga passager och samtal och jag är lite ledsen över hur slutet blir.

mor-gifter-sigTitel: Mor gifter sig
Författare: Moa Martinson
Första gången utgiven: 1936
Typ och sidor: E-bok – 280 sidor
Betyg: T T T T

Handling: Mor gifter sig och Mias liv förändras utan att hon egentligen kan förstå vad det ska vara bra för. De tvingas flytta runt i Norrköping, deras förutsättningar förändras hela tiden och Mia lider av att se hur hennes mamma kämpar för att få ihop tillvaron.
Omdöme: Faktiskt så bra som jag ofta förväntar mig att en klassiker ska vara. Det är verkligen beskrivet ur barnets perspektiv, hur hon inte förstår sig på sin mamma är naivt och ärligt berättat. Och jag kan se allt framför mig, även om jag aldrig varit på platserna.

Fyra korta – romaner

jag-ringer-mina-broderTitel: Jag ringer mina bröder
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Förlag och år: Albert Bonniers förlag (2012)
Typ och sidor: Ljudbok – 125 sidor
Betyg: T T T T

Handling: Dygnet efter att en självmordsbombare sprängt sig själv i centrala Stockholm blir kaotiskt för Amor. Personen de efterlyser ser ju ut precis som honom själv och hans vänner. Hur ser folk på dem nu?
Omdöme: Så liten bok, men med så mycket innehåll. Det är kaotiskt i Amors hjärna, men det är också riktigt intressant när han diskuterar med sig själva, sina vänner och sin döda farmor. Briljant uppläsning, dessutom.

fordelarna-med-en-kollapsTitel: Fördelarna med en kollaps
Författare: Jonathan Tropper
Förlag och år: Gilla böcker (2013)
Typ och sidor: Danskt band – 248 sidor
Betyg: T T T

Handling: Silver får plötsligt en stroke och alla runtomkring honom förutsätter att han ska opereras för att slippa risken att drabbas igen. Men Silver vill inte, utan börjar i stället förbereda sig, och de andra, på att han snart ska dö.
Omdöme: Lite smårolig ibland, lite tjatig och konstig ibland. Men framför allt är det välskildrade missförstånd och hur det aldrig är för sent att bli vänner igen som är det bästa. Visst blir det överdrivet många gånger, men kärleken mellan far och dotter som finns där trots alla missförstånd är fin.

fjarde-riketTitel: Fjärde riket
Författare: Maria Nygren
Förlag och år: Bonnier Carlsen (2013)
Typ och sidor: Inbunden – 394 sidor
Betyg: T T

Handling: Blenda kommer till en ny skola och börjar genast se hur en enda tjej fullkomligt styr hela skolan. Tillsammans med två andra tjejer börjar hon fundera på hur de skulle kunna ta ifrån den starkaste makten – med hjälp av Hitlers agerande.
Omdöme: På pappret lät det här väldigt intressant och jag hade stora förväntningar. Men det blir inte riktigt på det sätt jag hade hoppats. I stället känns det lite mer som en klassisk skolberättelse där de goda till slut vinner över de onda för att det är rätt så.

sommaren-utan-regnTitel: Sommaren utan regn
Författare: Maggie O’Farrell
Förlag och år: Etta (2014)
Typ och sidor: Danskt band – 374 sidor
Betyg:  T T T T

Handling: Mitt under en av tidernas värsta värmeböljor tvingas familjen Riordan försöka ta sig ur sin familjära kris. Pappan är försvunnen och hans fru och barn tvingas försöka lära känna varandra och honom bättre för att hitta honom igen.
Omdöme: Välskriven och med oväntade vändningar. Kanske lite för många mot slutet, men det är fina skildringar av en familj där alla medlemmar är väldigt olika. De tycker inte om varandra alltid, men till syvende och sist är de trots allt en familj.