Category: Betyg: 2

Tre korta – sanna historier

sparTitel: Spår
Författare: Lena Sundström
Förlag och år: Natur och kultur (2013)
Typ och sidor: Inbunden – 359 sidor
Betyg: T T T T

Handling: 2001 fördes två män utan förvarning ombord på ett plan på Bromma och utvisades till Egypten. En händelse som så småningom fick stor uppmärksamhet, genom två journalisters grävande i vad det egentligen var som hände.
Omdöme: Ibland är en sann historia minst lika spännande som en deckare och det stämmer verkligen i det här fallet. Dessutom är det oerhört intressant att se hur journalisterna jobbade. Väldigt bra att hon dramatiserat händelsen i stället för att bara berätta.

jakten-pa-kapten-klanningTitel: Jakten på Kapten Klänning
Författare: Jonas Trolle
Förlag och år: Leopard förlag (2014)
Typ och sidor: E-bok – 211 sidor
Betyg: T T

Handling: Jonas Trolle är polisen som ledde utredningen mot polischefen Göran Lindberg, kallad Kapten Klänning, när de började misstänka att han regelbundet köper sex. Han beskriver allt från telefonavlyssningar till biljakter.
Omdöme: Det är en helt galen och vidrig historia och jag mår ofta illa över sakerna som Göran Lindberg gjorde med de unga tjejerna. Hade boken varit bättre skriven hade betyget stigit, för historien i sig är helt otrolig.

bombmannens-testamenteTitel: Bombmannens testamente
Författare: Lena Ebervall och Per E Samuelson
Förlag och år: Piratförlaget (2013)
Typ och sidor: Inbunden – 416 sidor
Betyg: T T T

Handling: Om hur ett enda misstag från en myndighets sida kan få en snäll och vanlig medborgare att förvandlas till en hämndlysten rättshaverist. Och hur det sedan, enligt författarna, leder till att Palme mördas.
Omdöme: Inte lika bra berättad som Mördaren i folkhemmet, som jag älskade. Men det är en osannolik sann historia, som helt klart är intressant. Författarna är väldigt säkra på att de vet precis hur allt gick till inför att Palme mördades.

Fyra korta – författare på J

Högen med obloggade böcker börjar bli allt större (speciellt med tanke på att jag läser allt mer) och därför tänkte jag börja med en liten ny grej för att försöka komma ikapp. Långt ifrån alla böcker kräver eller förtjänar en lång recension och därför tänkte jag börja med att göra även lite kortare. Många andra bokbloggare har tagit till sig något de kallar “Twitter-recensioner”, det vill säga korta recensioner där handlingen beskrivs med cirka 140 tecken och sedan även omdömet får någonstans runt 140 tecken.

Det är vad jag tänkte testa för att komma ikapp. Men jag tänkte ge mig själv lite svängrum och sikta på att hålla handling/omdöme på max 200 tecken. Första gången råkar det dessutom vara så att alla författares förnamn börjar på J.

mannen-som-glomde-sin-fruTitel: Mannen som glömde sin fru
Författare: John O’Farrell
Förlag och år: Printz publishing (2012)
Typ och sidor: Pocket – 315 sidor
Betyg: T T T

Handling: Vaughan har plötsligt glömt allt. Vem han är, var han bor och inte minst att han är mitt i skilsmässan från sin fru. Som han på grund av minnesförlusten dessutom blir ohjälpligt förälskad i – igen.
Omdöme: En lite smårolig bok, som både får en att skratta åt Vaughan och tycka synd om honom. Något djupare blir det aldrig, men som underhållning får den klart godkänt.

doden-tankte-jag-mig-saTitel: Döden tänkte jag mig så
Författare: Johanna Mo
Förlag och år: Forum (2013)
Typ och sidor: Inbunden – 339 sidor
Betyg: T T T

Handling: När en tonårspojke utan tydlig anledning blir nedknuffad på tunnelbanespåret skrämmer det hela Stockholm. Samtidigt kämpar kriminalkommissarien Helena Mobacke med förlusten av sin egen son.
Omdöme: En helt okej debutdeckare. Det är spännande, inte alltför klyschigt och tar ibland oväntade vändningar. Svår att lägga ifrån sig, speciellt eftersom den dessutom är alldeles lagom tjock.

pappersstaderTitel: Pappersstäder
Författare: John Green
Förlag och år: Bonnier Carlsén (2014)
Typ och sidor: Storpocket – 363 sidor
Betyg: T T

Handling: Quentin är en ganska vanlig kille, men har länge älskat den äventyrslystna Margo. Till slut får han följa med på hennes skumma äventyr, vilket slutar med att han till slut får leta efter henne.
Omdöme: Jag blir lite besviken, eftersom jag hört så gott om John Greene. Det blir lite tjatigt och lite konstigt. Jag blir dessutom lite irriterad på Quentin som låter Margo styra hela hans liv.

kvinnan-i-rummetTitel: Kvinnan i rummet
Författare: Jussi Adler-Olsen
Förlag och år: Bra böcker (2012)
Typ och sidor: Ljudbok/Inbunden – 349 sidor
Betyg: T T

Handling: Den omtyckte politikern Merete Lynggaard försvinner spårlöst och polisen lyckas inte lösa försvinnandet. Men flera år senare tar Carl Mørck upp fallet igen och hittar nya intressanta fakta.
Omdöme: Jag hade höga förväntningar, baserat på tipsen jag fått om Adler-Olsen. Men tyvärr gillar jag inte riktigt hans sätt att skriva på och tycker att fallet med Merete är aningens överdrivet och långsökt.

När Maria Wern blir lite för inblandad för min smak

dans-pa-glodande-kolJag önskar att jag någon gång bestämt mig för att läsa Anna Janssons böcker om Visbypolisen Maria Wern i rätt ordning. Men det blir aldrig av. I stället läser jag någon del här, någon där. Och fördelen är att det funkar, även om man missar några små delar av hennes relationer och privatliv. Så någon gång ska jag ta ett samlat grepp. Men det blev inte den här gången heller.

Dans på glödande kol är den fjortonde boken om Maria Wern. När det börjar brinna i en villa pekas en ung pojke ut som skyldig, samtidigt som en del andra konstiga saker händer i samma område. Bland annat får en politiker sin lyxbil förstörd och frågan är om allt egentligen hör ihop. Och självklart blir Maria Wern själv personligt inblandad, hennes nye kärlek brandmannen Björn har koppling till en grupp som verkar ha någonting med händelserna att göra…

Det är just det sistnämnda jag har lite svårt för med Maria Wern. Hon blir alltid så insyltad själv, det är alltid folk i hennes närhet som misstänks eller är inblandade på något annat sätt. Tyvärr, jag önskar att hon kunde få stå lite utanför. (Men jag har ju som sagt inte läst alla böckerna så jag kanske har fel).

Dock gillar jag hur Anna Jansson skriver, hennes språk och hur hon berättar historien. Det flyter på lätt, är spännande och väldigt nära läsaren. Lättsmälta deckare, helt enkelt.

T T
Titel: Dans på glödande kol
Författare: Anna Jansson
Förlag och år: Norstedts (2013)
Typ och sidor: Inbunden – 287 sidor

Inte något som stannar kvar

tusen-tranorEn regnig kväll råkar Eva av misstag köra på Amos. Hon vet inte vem han är, men tar med honom till sin övernattningslägenhet för att han ska få en chans att återhämta sig. Sedan räknar hon med att han ska försvinna därifrån, men i stället börjar de prata med varandra och Eva får höra hela historien om hur Amos flytt till Sverige och om livet som papperslös i Europa.

Tidvis är Amos historia riktigt berörande. Men långt ifrån hela tiden. Det här är ingen bok som fastnar i mig, utan känns snarare som bara en i mängden. Jag vet att boken hyllats på flera andra håll, men trots att ämnet egentligen är viktigt och borde lyftas fram är det ingenting jag kommer att komma ihåg speciellt länge. Det var helt enkelt inte en bok för mig.

T T
Titel: Tusen Tranor
Författare: Ann Lagerhammar
Förlag och år: Forum 2014
Typ och sidor: Inbunden – 262 sidor

Intressant – men tråkigt skrivet

dodsdomdDamien Echols döms som 19-åring till döden för mord på tre små pojkar. Polisen hänger ut honom och hans två kompisar som West Memphis Three, tre satanistiska unga män som inte bävar för att döda på de mest bestialiska sätt. Bevisen brister dock rejält och det finns till och med en hel del bevis som pekar åt andra håll. Efter en lång process släpps han fri och det här är hans historia.

Visst låter det intressant? Och det är det också, en helt sjuk historia. Man kan dra paralleller till Thomas Quick- eller Olle Möller-fallen – kända fall när polisen mer varit ute efter att få någon fast än att faktiskt lösa brottet på riktigt. Vilket i sig är riktigt hemskt. När det dessutom blir ett dödsstraff på tvivelaktiga grunder är det fruktansvärt.

Tyvärr kommer jag på mig själv med att hellre googla på fallet än på att läsa Damien Echols historia. Han svävar ut i sidosaker och jag har lite svårt att bli engagerad i hans liv i fängelse i väntan på att antingen frias eller bli dödad. Själva historien är fruktansvärt intressant, men boken är tyvärr tråkig.

T T
Titel: Dödsdömd
Författare: Damien Echols
Förlag och år: Norstedts 2013
Typ och sidor: Inbunden (369 sidor)

Inte riktigt en klassiker för mig

GatsbyOm man söker på Den store Gatsby beskrivs den bland annat som “En av 1900-talets mest inflytelserika amerikanska romaner” och liknande hyllande saker. Det var delvis det som lockade mig till att läsa den, att det känns som en klassiker man måste ha läst.

Nu har jag läst den. Det är en klassiker jag kan sätta upp på min läst-lista. Det är jag glad över, men det är inte den bästa klassiker jag läst. Jag kan förstå delar av varför den är så hyllad, den sticker helt klart ut. Men det är inte riktigt någonting för mig. Kanske är jag för dålig på att tolka all den symbolik som helt klart finns i historien om den mystiske Jay Gatsby, kanske läser jag den på fel sätt.

Det är i så fall helt okej för mig. Kanske får den en annan chans när jag befinner mig någon annanstans i livet, med andra förutsättningar. Jag tror att det till och med kan vara så att den behöver läsas mer än en gång för att kunna uppskattas till fullo.

T T
Titel: Den store Gatsby
Författare: F Scott Fitzgerald (1925)
Förlag och utgivningsår: Novapress (2013)
Typ och sidor: Pocket – 190 sidor

Förutsägbart och lite av en besvikelse

efter-festenEfter festen – Lisa Jewell.
Jag föll pladask för Lisa Jewells Syskonmakaren (som jag för övrigt läste i det lilla smarta formatet Excess) och när jag då såg hennes Efter festen i en hylla på Bokmässan tänkte jag att även den borde vara något. Men jag blev aningens besviken. Kanske för att jag inte hade läst Ralphs fest, som såvitt jag förstår det är en fristående föregångare till den här boken. Kanske för att jag helt enkelt inte riktigt befinner mig i rätt målgrupp.

Vi får följa Ralph och Jem, ett tidigare mycket lyckligt par som nu har hamnat i någon form av tråkig vardagslunk. De har två barn, som båda älskar över allt annat. Men någonstans på vägen har de i stället glömt bort att älska varandra. Jem försöker ta sig tillbaka till arbetslivet efter en tid som hemmamamma och Ralph har inte riktigt förstått vad det innebär att vara tvåbarnspappa. Och frågan är hur de ska få tid över att hitta varandra när de båda har sina egna problem.

Det är välskrivet och berättas på ett bra sätt. Det har jag verkligen inga problem med, snarare tvärtom. Jag står fast vid att Lisa Jewell är en riktigt bra historieberättare. Men tyvärr är det historien självt jag har lite problem med. Den tilltalar inte mig och känns en aning förutsägbar.

T T
TItel: Efter festen
Författare: Lisa Jewell
Förlag och år: Printz publishing (2013)
Typ och sidor: Pocket – 442 sidor

Inte riktigt det slut jag hade velat ha

revoltRevolt – Suzanne Collins.
Redan när jag började läsa sista delen i Hungerspelen-trilogin hade jag på känn att jag skulle bli besviken. För efter att ha läst Fatta eld kunde jag räkna ut åt vilket håll det hela skulle vändas i Revolt. Och det blev ungefär exakt som jag hade trott – vilket inte riktigt är min stil.

Men jag gillar fortfarande Katniss som person, men jag tycker att det är synd att hon så ofta hamnar i valet och kvalet mellan Peeta och Gale. I första delen gillade jag att hon var stark och självständig, men ju längre tiden går desto mer beroende blir hon. Vilket man i och för sig kan förstå – hon har ju hela landets förtroende när revolten mot de styrande i Panem blir allt allvarligare.

En sak som jag tyckte om i första boken som återkommer nu när slutet närmar sig är kärleken till familjen och det är fint. Katniss kärlek till sin lillasyster och mamma får återigen ganska stort fokus och hon är inte bara en del i Hungerspelen eller kriget. Och det uppskattar jag.

Men så här efter att ha läst hela serien tror jag att jag skulle ha nöjt mig med att bara läsa Hungerspelen. Det hade räckt för min del.

T T
Titel: Revolt
Författare: Suzanne Collins
Förlag och år: Bonnier Carlsen 2010
Typ och sidor: E-bok – 293 sidor

Alldeles för överdrivet

imageDen enögda kaninen – Christoffer Carlsson.
David har flyttat till Stockholm, men är tillbaka i Dalen över sommaren. Under tiden han har varit borta har hans kompisar pysslat med en del annat visar det sig. Nämligen inbrott, med ett övergivet hus som hemligt gömställe. David dras snabbt in i det, egentligen mot sin vilja. Och snart blir det allvarligare än bara inbrott, vilket gör allt mycket mer kaotiskt och jobbigt än vad han någonsin hade kunnat tänka sig…

Jag har hört mycket gott om den här boken, men ändå har den fått stå ganska länge i bokhyllan och vänta på att bli läst. Och kanske var det bra. För jag har delvis fått kämpa mig igenom den. Inte för att den är dåligt skriven, snarare tvärtom. När jag väl har läst har det flutit på bra och varit lättläst. Men den har liksom inte varit någonting jag längtat tillbaka till. Jag har önskat att den ska ta slut så att jag får gå vidare till någonting annat. Men den har fortsatt och fortsatt.

I och med det har den också hela tiden blivit mer och mer överdriven, och det är nog det som har varit det svåra för mig. Om det hade stannat kvar på inbrottsnivån hade jag kanske kunnat engagera mig mer och tycka bättre om den. Men allt spårar ur så totalt och känns så klyschigt, samtidigt som jag saknar bra förklaringar på vissa saker, som varför en del grejer händer just då och varför vissa personer dyker upp.

Nej, det blir för mycket. Och för jobbigt. Det här var ingenting för mig.

Betyg:TT
Titel: Den enögda kaninen
Författare: Christoffer Carlsson
Förlag och år: Pocketförlaget 2012
Typ och sidor: Pocket – 444 sidor

Jag vill bli berörd – men lyckas inte helt

Sorgsna själar – Léonora Miano.
Snow, eller Antoine som han egentligen heter, har allt. Han är snygg, har rätt kläder, en fin lägenhet och får gå på de coolaste festerna – när han själv känner för det. Han verkar helt enkelt vara oerhört framgångsrik och bra. I själva verket drömmer han fortfarande bara om att bli den stjärna han låtsas leva som. Han vill ha alla andras kärlek, som kompensation för hans mammas bristande kärlek under uppväxten. Eller brodern som fick det mycket bättre – honom njuter han nu av att kunna utnyttja. Tills allt en dag plötsligt slår tillbaka mot Antoine själv och han tvingas försöka möta allt som han tidigare undvikit; mammans ursäkter, mormorns omtanke och sitt ursprung i Mboasu.

Det är sorgligt och Antoine beter sig hemskt. Men trots det har jag lite svårt att engagera mig i historien och de känslor som trots allt finns där. Ibland känns det nästan som att jag läser boken på något annat språk (franska?) och därför inte riktigt förstår allt jag borde förstå, som att jag missar några viktiga bitar eller formuleringar. Men jag läser ju faktiskt på svenska. Visst kan jag ändå irritera mig på Antoine, men jag hade velat förstå honom mer. Att han är besviken på sin uppväxt är klart, men jag hade velat gå ännu djupare, riktigt tränga in under hans skinn och få vara han. Jag lyckas inte riktigt med det nu.

Någon som jag däremot fastnar för är Antoines mamma. Kvinnan som fick lämna sina första barn hos sin mamma och sedan flyttade till ett annat land för att följa kärleken. Men ingenting blev som det var tänkt och i stället hamnade hon på gatan och får utstå spott och spe från sin yngste son. Hennes historia berör och engagerar och jag hade verkligen velat få veta mer.

Plus att jag går lite vilse i hur boken är upplagd. Jag vet inte om det har att göra med att jag läser den som e-bok eller om det är författarens val, men det är alldeles för få styckesindelningar, ibland inga alls. Jag saknar andningspauser, historien flyter samman när jag inte får chans att lyfta blicken till nästa stycke. Det är synd och förmodligen en stor del till att jag villar bort mig.


Titel:
Sorgsna själar
Författare: Léonora Mian
Förlag: Sekwa (2013)
Typ och sidor: E-bok – 214 sidor
Recensionsexemplar

1 2 3 4 5