Camilla Grebe: Dvalan

18-årige Samuel tvingas fly efter att ha strulat till en, eller kanske snarare två, drogaffärer. Han tvingas gå under jorden för att undvika knarkbossen Igor och hans gäng och tar jobb som assistent ute i skärgården. Där får han bo hos Rakel och hennes hjärndöde son Jonas, mot att han läser och håller lite koll på sonen. Ett perfekt gömställe, där ska väl ändå ingen lyckas hitta honom?

Samtidigt hittar polisen flera döda unga män i vattnet, förmodligen mördade och med koppling till just narkotikahandel.

Att de olika händelserna hänger ihop på något är självklart. Kanske är kopplingen dem emellan något långsökt och förklaras inte exakt, vilket som i tidigare böcker är lite av problemet. Allt är spännande och bra, men så helt plötsligt närmar man sig slutet och allt ska knytas ihop – men det görs lite för fort och lite för slarvigt. Men att det är spännande hela vägen dit väger återigen upp för det hafsiga slutet. Det är omöjligt att lägga ifrån sig Camilla Grebes böcker innan man får veta hur allt hänger ihop.

Det bästa med serien Flickorna och mörkret, som den här boken är tredje delen i, är hur man i varje bok får lära känna de olika återkommande personerna lite bättre. Historien berättas utifrån olika personers perspektiv, alltid någon eller några av de som är unika för just den här boken och så någon/några av de som ingår i teamet. Den här gången är det kriminalinspektören Manfred Olsson och hans familj man får veta mer om, utifrån att hans lilla dotter trillar ut genom ett fönster och hamnar på sjukhus. Växlingen av huvudkaraktärer gör att böckerna fungerar bra fristående, men ändå får en helt annan dimension när man har läst de två tidigare böckerna – Älskaren från huvudkontoret och Husdjuret, som prisats med bland annat Svenska Deckarakademins pris Årets bästa kriminalroman. De var bra, men den här är ännu bättre.

Jag saknar dock den dementa profileraren Hanne, som spelat en stor roll i de båda tidigare böckerna i serien, men hennes extremt korta gästspel i Dvalan känns nästan bara framtvingat. Hon tillför ingenting speciellt, mer än att visa att hon fortfarande lever. Kanske får hon vara med i eventuellt kommande böcker?

Dvalan
Camilla Grebe
Förlag:
Wahlström & Widstrand (2018)
481 sidor
Betyg: 4

Jenny Colgan: Den lilla bokhandeln runt hörnet

Det är något speciellt med böcker om böcker. Och när det är mysexperten Jenny Colgan som skriver den blir det garanterat bra.

Jenny Colgan debuterade med Det lilla bageriet vid strandpromenaden, som är en extremt mysig liten historia om en ung kvinna som lämnar storstaden för att bosätta sig på en liten ö och öppna ett bageri. Det blev tre böcker om det, innan hon bestämde sig för att ta det vidare.

Eller ja, vidare och vidare. Egentligen har hon kanske skrivit ungefär samma historia tre gånger – en om bageriet, en om en gård på en ö och den här – om en bokhandel (som egentligen är den andra).

Bibliotekarien Nina blir av med jobbet och bestämmer sig – uppmuntrad av en jobbcoach – för att starta en mobil bokhandel i en minibuss. Och eftersom bussen finns i Skottland är det där hon hamnar. Självklart förändrar Ninas närvaro där både hennes och byarnas liv. Och så blir det såklart en del kärlekshistorier.

Mer än så behöver man egentligen inte säga om handlingen, för den följer mallen i en mysig feelgood till punkt och pricka. Ibland blir det klyschigt och fel, men här funkar det perfekt. Kanske framför allt när man själv är bokälskare.

Den lilla bokhandeln runt hörnet
Jenny Colgan
Förlag:
Massolit förlag (2017)
343 sidor
Betyg: 4
Den här recensionen publicerades först i Barometern-OT

Jojo Moyes: En andra chans

Efter att ha läst andra boken om Louisa Clark var jag egentligen inte särskilt sugen på den tredje. Men jag är glad att nyfikenheten på hur allt skulle sluta tog överhanden.

Har du inte läst Livet efter dig, eller uppföljaren Arvet efter dig, bör du sluta läsa det här tipset direkt. Det går inte att inte avslöja det som hänt tidigare. Där­emot borde du genast läsa Livet efter dig – men den recensionen får du läsa på tidningsida.se istället.

Så, tillbaka till En andra chans, den tredje boken i serien om Louisa Clark. Det har gått ett par år ­sedan hennes älskade Will ­Traynor dog och Louisa bröt ihop fullständigt. Hon är nykär i ambulanssjukvårdaren Sam, som hon träffade i förra boken, men är trots det fast ­besluten att lyssna till Wills uppmaning om att se nya saker och våga mer. Därför har hon tackat ja till ett jobb som assistent till den rika hemmafrun Agnes i New York, och lämnar England.

Samtidigt som hon trivs superbra i New York och trivs på sitt jobb – trots sin arbetsgivares lynniga humör och hur hon behandlas av de andra rika kvinnorna – så inser hon snabbt att det är ganska svårt att kombinera sådana här äventyr med ett helt nytt förhållande. Sam och hon blir irriterade på varandra, småsaker blir stora och när man lever i helt olika tidszoner är det sällan rätt att höras för att reda ut problemen. Saker och ting blir inte heller lättare när hon på en välgörenhetsbal träffar Josh, som utseendemässigt råkar vara en kopia av Will Traynor.

De båda tidigare böckerna har handlat väldigt mycket om just Will, och Louisa har i princip bara agerat och funnits utifrån honom. I En andra chans får Louisa en chans att blomma ut och bli den hon egentligen är, visserligen med Wills röst i bakhuvudet men ändå med lite distans till honom. Det blir många roliga små felsteg och incidenter, men hon löser dem alltid.

En av Jojo Moyes styrkor är att hon skapar intressanta och trovärdiga karaktärer och Louisa är en helt ­underbar person. Även Agnes är en intressant kvinna.

Den allvarliga undertonen i Livet efter dig är långt borta, istället är det mer klassisk feel good. Arvet efter dig kändes som en tvångsmässig uppföljning för att hålla liv i en succé, men så är inte alls fallet här. Istället är En andra chans en mysig feelgood-roman som ger ­Louisa revansch och får hela serien att avslutas på ett riktigt bra sätt.

En andra chans
Jojo Moyes
Förlag:
Printz publishing (2018)
Betyg: 4

Kort roman som innehåller så mycket

Det är dagen före julafton (berättelsen skrevs ursprungligen som en julberättelse till Helsingborgs dagblad 2017) och vi får hälsa på hos två personer på ett sjukhus. En man och en liten flicka. Båda har cancer och åtminstone flickan verkar ha försonats med tanken på att hon kommer att dö, även om hennes familj låtsas att de har en framtid ihop. Mannen har svårare att förlikas med sin sjukdom, för honom är det extremt viktigt att vara en person som alla andra ser upp till och minns.

Fredrik Backman är så oerhört bra på att skildra saker på ett tydligt sätt. Det har märkts i hans romaner men blir ännu tydligare i en kortroman. Med hjälp av sina speciella beskrivningar och väl valda ord får han läsaren att fundera på de stora frågorna om vad ett liv egentligen är värt och hur viktigt det är att bli ihågkommen.

Och det finns så många fina små skildringar som jag bara älskar. Som när han tar barnets perspektiv och förklarar varför hon kallar sitt gosedjur för Ninen. Hur alla vuxna tror att det är för att hon inte kunde säga Ka-Ninen. Medan det i själva verket är så enkelt att kaninen faktiskt heter Ninen.

Ditt livs affär
Fredrik Backman
Förlag: Bokförlaget Forum (2017)
Typ och sidor: Ljudbok / 80 sidor
Betyg: 4

*Den här texten publicerades i Barometern-OT den 12 april 2018*

Recension: Ett jävla solsken av Fatima Bremmer

Read More

Första gången jag hörde talas om Ester ­Blenda Nordström var på journalistutbildningen, under en reportagekurs. Vår lärare pratade undersökande journalistik och berättade om den kvinnliga journalisten som nästan ingen känner till nu, och som wallraffade långt innan Günther Wallraff uppfann begreppet wallraffande. Han berättade hur hon tagit anställning som piga, utan att berätta det för bonden och de andra, och sedan skrev om det.

Vanliga människor vet förmodligen ännu mindre om henne än vad jag visste innan jag började läsa den här boken. Och det är också någonting som Fatima Bremmer tar upp, flera gånger, i boken. Ester Blenda Nordström var en stjärna i Sverige på 1910- och 1920-talen, men ändå är det ytterst få som känner till henne i dagens samhälle.

Men i Ett jävla solsken får hon definitivt upprättelse. Här finns alla hennes journalistiska äventyr med – allt från det första stora reportaget om livet som piga till att ta anställning som lärarinna för samer och resa till Amerika på samma villkor som migranterna. Det är ingen tvekan om att hon var en tuff kvinna, som inte var rädd att ta för sig i männens värld.

Men Fatima Bremmer berättar också om de mörka sidorna. Hur framgången gav skrivkramp och känslor av att behöva fly hyllningarna i Stockholm. Och hur familjen oroade sig för henne, framför allt hennes ökande drickande. Det gör att man verkligen kommer nära Ester Blenda Nordström som person, inte bara kändisen.

Det ligger ett gediget researcharbete bakom, vilket Fatima Bremmer berättar om i början och vilket också märks väldigt tydligt genom hela boken. Eftersom hon har så bra bakgrundskoll vågar hon dramatisera vissa bitar lite mer och hon vågar också ta sig lite friheter ibland, även om de är få.

Det här är en oerhört väl berättad historia, om en stark, imponerande och spännande kvinna som vi aldrig får glömma bort igen.


Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström
Fatima Bremmer
Förlag: Forum (2017)
Betyg: 4

Läst som: Inbunden
Sidantal: 339

Recension: Projekt Rosie av Graeme Simsion

Read More

Ibland behöver man läsa något lätt och mysigt. ­Projekt Rosie var helt ­perfekt för det.

Genetiklektorn Don Tillman är inte som alla andra. Hans liv är strikt in­rutat efter ett förutbestämt schema och han har bara två vänner, eftersom han är dålig på det mellanmänskliga spelet. Därför har han heller inte hittat den perfekta partnern, och i sin jakt bestämmer han sig för att utforma en enkät som gör att han ­slipper lägga ner energi på kvinnor som inte passar ihop med honom.

Mitt i Projekt Fru, som han kallar det, dyker Rosie upp. Hon är helt fel enligt Projekt Fru, men en in­tressant person som kanske kan bli en vän. När hon berättar hur hon skulle vilja ta reda på vem som är hennes biologiska ­pappa erbjuder Don henne sina genetiska tjänster. Pappa-projektet kan börja.

Rosie och Don är som sagt totalt olika som personer, vilket leder till många konstiga och roliga situationer. Som läsare kan man inte låta bli att le ofta under läsningen och man blir ledsen varje gång de blir osams. Det är en mysig, lite förutsägbar, historia – precis som en bra feelgood ska vara. Och en del överraskningar bjuder den faktiskt på, trots allt.


Projekt Rosie
Graeme Simsion
Förlag: Bonnier pocket (2014)
Betyg: 4

Läst som: E-bok och ljudbok
Sidantal: 319
Tid: 9 h

Recension: Mischling av Affinity Konar

Read More

Vissa böcker bara ropar efter att jag ska läsa dem. Det här var en sådan.

Tvillingarna Pearl och Stasha anländer till Auschwitz med en boskapsvagn tillsammans med sin mamma och farfar 1944. Mamman ser en läkare ta ett annat tvillingpar åt sidan och räknar snabbt ut att det borde vara någonting bra. Hon visar upp sina döttrar, som är enäggstvillingar, och läkaren vill absolut att de ska följa med honom. Han säger åt dem att kalla honom Farbror Doktorn, men egentligen är hans namn Joseph Mengele och tvillingarna förs till det som blev känt som Mengeles zoo. Där utsätts de för det ena hemska experimentet efter det andra och flickorna som tidigare alltid delat allting börjar sakta bli till två enskilda individer. En dag försvinner Pearl spårlöst och Stasha är fast besluten att hitta henne en dag, oavsett hur lång tid det kommer att ta.

Det här är en fruktansvärt hemsk historia, framför allt för man som läsare vet att allting den grundar sig i är sant. Tvillingarna är påhittade, men Affinity Konair grundar deras historia på andra överlevande Mengele-tvillingars. Därför gör det extra ont att läsa om allt det fasansfulla som händer och trots att det sällan beskrivs exakt vad de utsätts för så vänder det sig ofta i magen. Det är tungt att läsa, men samtidigt finns det så mycket hopp. Hon skriver utifrån de unga flickornas perspektiv, hur de tror på att det viktigaste är att de håller ihop och hur Pearl fantiserar om att utnyttja Mengeles eventuella goda sidor till att komma honom tillräckligt nära för att hugga honom med en brödkniv.

Så länge allting utspelar sig i Auschwitz är jag helt fast i historien. Men när ryssarna befriar lägret den 27 januari 1945 och de överlevande lämnar platsen för att försöka finna sig ett nytt liv haltar berättelsen en aning. Affinity Konar är nästan lite för enträgen om att lösa allting på bästa möjliga sätt och det känns inte alltid helt trovärdigt. Men i en otrolig historia kan ju även det mest otroliga hända.

De här historierna är viktiga och de kommer alltid att vara det. Oavsett om de är hundra procent sanna eller bara bygger på andra sanna historier. Därför är det här en bok som måste läsas.

Mischlinge
Affinity Konar
Förlag: Polaris (2017)
Betyg: 4


Läst som: E-bok och Ljudbok
Sidor/tid: 359 s/12 h 21 min

Recension: Stora stygga vargen av Nele Neuhaus

Read More
Foto: TT

En ung kvinna hittas drunkad i en flod, men ingen vet vem hon är och ingen verkar sakna henne. Poliserna Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein famlar, utan att riktigt komma någonvart med fallet.

Nästan samtidigt hittas dessutom en tv-programledare misshandlad och våldtagen i bagageutrymmet på sin egen bil. Ju mer Kirchhoff och Bodenstein gräver i fallet med programledaren, desto mer säkra blir de på att de båda fallen i själva verket hör ihop. Och när fler personer blir inblandade blir de mer och mer säkra på sin sak.

Jag tyckte om Snövit ska dö, som är den enda tidigare bok som finns översatt till svenska av Nele Neuhaus. Den var inte helt fantastisk, men läsvärd. Stora stygga vargen tycker jag däremot är på en helt annan nivå. Nele Neuhaus lyckas skapa intressanta – ofta vidriga – personer som beskrivs på helt rätt sätt. Och stämningen som finns genom hela boken får mig som läsare att ha ont i magen hela läsningen – trots att hon egentligen bara nämner de hemska saker som sker inom den mystiska organisationen, utan att gå in på detaljer. Det är skickligt, och det gör att jag blir sugen på att läsa mer.

Speciellt eftersom jag vid en snabb googling inser att Snövit ska är den fjärde delen i serien om Kirchhoff och Bodenstein, och det dessutom finns en del mellan den och Stora stygga vargen. Varför översatte de inte den först?

Stora stygga vargen
Nele Neuhaus
Albert Bonniers förlag (2017)
Betyg: 4


Läst som: Inbunden bok
Sidor: 454 sidor

En historia full av vändningar

Read More

Vissa böcker är det omöjligt att berätta om utan att riskera att säga för mycket. Jag lät dig gå av Clare Mackintosh är en sådan bok. Vi läste den i min bokcirkel och jag hade knappt läst någonting alls om den innan, vilket jag tror var en av anledningarna till att den blev så bra.

Men om jag nu måste berätta lite om den så handlar den om en liten pojke som blir ihjälkörd av en smitare, polisens arbete med att hitta den skyldige och den unga kvinnan Jenna som flyr sitt gamla liv. Allra mest får vi läsa om Jenna, men det tar lång tid innan man får veta tillräckligt mycket för att reda ut vem hon är och vad hon flyr ifrån.

Och det är det som är så fantastiskt med den här historien. Jag har verkligen ingen aning om vad som ska komma härnäst eller på vilket sätt allting hör ihop. Jag tror att jag vet, men så plötsligt får jag veta något som förändrar allting helt. Historien vänder flera gånger åt helt andra håll än vad jag hade väntat mig.

Tyvärr gillar jag inte riktigt vändningen i slutet, men i övrigt är det en riktigt, riktigt bra och spännande historia.

Jag lät dig gå
Clare Mackintosh
Lind & co (2016)
Betyg: 4

Ett annorlunda pussel

Read More

En skolskjutning i Djursholm förfärar Sverige. Två misstänkta finns, en ung man som sköts ihjäl vid händelsen och en ung kvinna som överlevde. Ett hemskt mördarpar vars relation pressen gottar sig i och lyfter fram allt om. Framför allt älskar man att den unga kvinnan är en rik, bortskämd tjej som har precis allting man kan tänka sig i livet. Hur kan hon ha hamnat där?

Hela historien är Majas, den unga kvinnans. Hon berättar från kvinnohäktet, där hon sitter isolerad, från rättssalen och vi får följa med henne tillbaka i tiden där hon bit för bit berättar om allt som ledde fram till skjutningen. Hur hon träffade Sebastian, vilken relation de hade till de andra som skjutits och hur hon ser på sitt liv. En liten del i taget får vi veta mer om vem hon egentligen är och försöka komma fram till huruvida hon är skyldig till att ha planerat det hemska dådet tillsammans med sin pojkvän eller inte.

Rättegången är det som allt är uppbyggt kring, Malin Persson Giolito kallar det till och med för en rättegångsthriller. Som jurist vet hon exakt vad hon skriver om och det blir ett intressant sätt att berätta en spänningshistoria för. Annorlunda på ett väldigt bra sätt. Speciellt när det kombineras med att hoppa tillbaka i tiden, utifrån vad som just då lyfts vid rättegången.

Jag tycker också om hur hon är försiktig med att berätta för mycket på en gång. Det är verkligen bara en liten bit i taget vi får reda på; efter de första sidorna vet man knappt vad som har hänt och det tar ett tag innan man förstår. Och för varje sida man läser får man ta ett steg till tillbaka i tiden och till slut har man händelsen klar för sig. Då gäller det bara att få de sista pusselbitarna till bakgrunden. För hela historien är ett enda stort pussel och det är inte alltid man hittar bitarna i precis rätt ordning. Det kan bli lite rörigt, men till slut får man en helhet.

Maja är dessutom en intressant person, och det är lätt att känna igen sig i henne, som den duktiga flickan som alla förväntar sig det bästa av. Pressen alla sätter på henne; familj, vänner, lärare och inte minst pojkvännen. Är det verkligen så lätt att döma henne?

Titel: Störst av allt
Författare: Malin Persson Giolito
Förlag: Wahlström och Widstrand (2016)
Typ och sidor: Inbunden, 363 sidor
Betyg: 4