Category: Betyg: 4

Varenda kotte borde läsa Levengood

Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan digOch jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig
Mark Levengood
Piratförlaget (2010)

När Mark skulle födas frågade hans föräldrar sin son om han ville ha en lillebror eller lillasyster. Men Marks bror ville varken ha det ena eller det andra – han ville ha en kanin. Så när mamma kom hem med Mark blev han riktigt besviken. Han skulle ju få en kanin, inte en liten skrikande bebis. Som tur är blev Mark en snäll lillebror, som rätt ofta låtsades vara en kanin för att göra sin bror glad.

Det är inte heller vilken familj som helst som han lever i. Varje familj sägs ju ha sitt eget svarta får, men i Marks familj är det tvärtom. ALLA är svarta får, utom kusin Stefan. Han är framgångsrik designer och Marks mamma samlar på allt han designat. Så när han till slut designat en dildo tvingas Mark gå in och köpa den till sin mamma (i vuxen ålder, bör tilläggas), medan mamma står utanför dörren och talar om vilken färg hon vill ha.

Detta, i kombination med historier om taxichaufförer som slickar på bankomatkort, vem som egentligen ligger bakom de hembakade pepparkakorna, gravida nunnor, försök att jämföra Sveriges historia med Egyptens och mycket mycket mer, är vad Mark Levengood berättar om. Galna, konstiga, helknäppa, men mycket roliga saker som han varit med om under sitt liv. Han bjuder på sig själv och är inte rädd för att verka dum. Riktigt absurda händelser blandas med vardagliga, och ibland blir det riktigt filosofisk.

Som den del jag tycker allra bäst om. När Mark resonerar med sig själv om vad en liten kotte egentligen vet. Och jämför kotten som ramlar ner på hans motorhuv med människan. När kotten blivit mogen och uppfyllt sin uppgift släpper den taget. Men inte Mark; han är inte färdig att släppa grenen än på ett tag

Det enda jag skulle kunna tänka mig är lite bättre än att läsa boken, är att höra Mark läsa den. Hans varma, mysiga muminröst som berättar på det sätt som bara Mark kan. Det vore väldigt trevligt.

Surreal, but nice

Kafka på stranden
Haruki Murakami
Norstedts pocket (2007)

Män som talar med katter, mystiska män som klär ut sig till kända logotyper, blodigelregn, makrillregn, rymningar… Ja, det är verkligen en salig blandning av olika surrealistiska saker som den här boken består av.

Kafka Tamura (som han egentligen inte heter, men väljer att kalla sig) rymmer hemifrån efter noggrann planering med en pojke som kallas Kråkan. Vart han ska vet han inte helt och hållet, men på ett ungefär. Huvudsaken är att han ska bort hemifrån, bort från sin far. Bort från en spådom som hans pappa nämnt för honom i all ondo.

Samtidigt får man följa Nakata, en äldre man som kan tala med katter. Efter att ha försökt hitta en liten kattunge och då träffat på Johnnie Walker – kattfångaren – inser han att han måste lämna staden och ta sig någon annanstans. Hur han nu ska kunna klara av det; han kan inte läsa och han är inte speciellt smart. Han får nämligen “bidråg” av guvernören.

De här två historierna flyter parallellt genom hela boken, i stort sett får man ett kapitel från varje del. Båda två hamnar självklart i samma stad, och deras vägar korsas, även om de själva aldrig vet om det.

Hela boken är drömmande, overklig och surrealistisk, men känns ändå äkta och tränger sig in. Det går inte att sluta läsa och framför allt Nakata frammanar någon sorts moderskänslor. Det är konstigt, men bra på samma gång. Normalt sett gillar jag inte böcker som är totalt ologiska och inte riktigt har någon tydlig mening, men Haruki Murakami får mig att bryta det mönstret. Det här är en riktigt bra bok, som inte får missas.

1 8 9 10